efeia

Ja efter förra inlägget känns det ganska dumt att komma med detta i och med att det inte alls egentligen är av någon större vikt. MEN JAG VET INTE VAD JAG SKA ÖNSKA MIG I FÖDELSEDAGSPRESENT.
Eller ja i och för sig om jag får önska bara sådär så hade jag velat:
* Att Kramfors låg närmre Mönsterås...typ gångavstånd hade varit fint.
* Jag hade velat kunnat åka överallt och träffa alla som jag saknar sönder mig efter.
* Jag hade velat veta att jag klarar alla tentor framöver, att de här tre åren kommer gå kalas och att vi inte kommer ha några bekymmer.
* Motivation till träning
* Ta bort alla orättvisor och mobbare
* Att det blir en riktig sommar med värme och inget mer regn.
* Göra så att alla jag bryr mig om är friska och inte försvinner.
* Spolat fram tiden till den 25 juli.
* Göra så man hittar botemedel till allt som gör ont och orsakar tråkigheter.

Japp typ det. Men det blir kanske inte så lätt för mamma och pappa att fixa fram. Hatar att önska mig saker "bara för att", det känns på något vis så himla onödigt. Det finns så att säga så mycket annat viktigt att tänka på.

over and out
f.

Regnet öser bokstavligen ner. Mamma och jag skulle ha varit ute och gått men icke..Matchar dock sinnesstämningen at the moment. Verkligheten greppade tag om mig precis. Telefonen ringde och på andra sidan luren var en röst jag bävat lite för att höra. Jag blev ställd och visste inte riktigt hur man ska agera. Sorg. Tårar och gråt. Ursäktande försöker jag komma på något bra och fint att säga men orden räcker inte riktigt fram. Som tur är så har jag en så finfin kusin som kan vända allt och huxflux pratar vi om matallergier och barnpassning istället för död och begravning. Om en vecka ska vi säga hejdå till Gerd och det känns i magen. Igår kom första annonserna i tidningen. Overklighetskänslan av att se hennes namn tillsammans med våra fast på helt fel sätt, i tidningen. Det ska inte vara så... Märkligt egentligen hur snabbt allt kan förändras. För två veckor sen satt du ute på vår altan och skrattade som alltid. Aldrig någonsin hade man kunnat förstå vad som höll på att hända. Fem dagar efter det så fanns du inte mer.

Vet inte riktigt vart jag ska börja. Hela helgen har gått alldeles för fort och innehåller alldeles för mycket roliga och knasiga saker. Kan ju dra en kort summering:
Handikappsanpassat rum (mjölkallergiker är nu klassade som invalidos haha), Rosévin som inte föll mig i smaken, Chipp&dipp, Absolut vodka, Skrattfnatt, dansapausa, Jossens spellistor, pratpratprat, dansdansdans, SALAMIPIZZA = Matförgiftat = Puke'arn på hög nivå = handikappsanpassad toalett kom väl till användning...haha. Mojito, Äggröra, ägg, frullebulle, fönsterklättring, sol, kaffe, finafinafinafina vänner, mer skratt, dans, skål och skrål, "kissapåkatten", poser, silikonbröst, försvunna kort som sedan hittats, minibaren, brandlarm, brännskador pga trippling under fylla, solbrillor 75:-, blommor i håret....JA jisses det är så mycket. Världens bästa helg med underbara människor. Blir lycklig och varm i hjärtat när jag tänker på det. Midsommar 2012 in our hearts så att säga.

Overklighetskänsla. Den där känslan som inte riktigt går att greppa eller ta i men som finns där. Den ligger som ett tjockt täcke, inget vidare skönt täcke utan mer hård och jobbigt. Det känns som att gårdagen aldrig hände. Rättare sagt, det känns som att de där två samtalen aldrig ägde rum. Önsketänkande. Tänk om. Man känner sig plötsligt fånig och dum som oroar sig för småsaker. Visserligen hör väl oroandet till själva livet. Däremot borde man inte slösa energi på onödiga saker utan verkligen försöka njuta av varje dag. Jag saknar den där fina killen som stod stilla medan jag snurrade igår. Så otroligt bra och fin på alla sätt och vis. Efter andra samtalet hände något. Allt blev lite mer grått och det snurrade som aldrig förr. Då stod han där. Han den där trygga och braiga personen. Jag ville inte släppa taget och gå på tåget. Det var så tryggt och fint att få stå med honom, långt bort ifrån allt annat.  Men jag gick på tåget. Minns inte riktigt resan. Lustigt egentligen men något brast. Det är så orättvist att vissa människor inte kan få leva. De där som borde få bli gamla och grå. De borde inte få lämna familj och vänner/kärlekar bakom sig. De borde få vara där hela tiden och må bra. Igår var på något sätt droppen. Det rann över. För många fina människor har försvunnit bort de senaste två åren. Så fruktansvärt tråkigt och overkligt. Jag tänker på de som var med och de som såg saker som inga människor ska få behöva se någonsin.

Johan satte ord på stämningen idag vid frukosten här på OKG, det är så mycket tankar. det är fullt uppe i huvudet och det bara snurrar. man vet varken ut eller in. hjärnan går på högvarv hela tiden och man kan inte riktigt bestämma sig för hur det känns. Det är så sant. Det är som att alla går i ett töcken. Det där tjocka täcket har bäddat in oss allihopa. Det ligger där som en tyngd. En tyngd som aldrig riktigt kommer gå bort. För det som har hänt har tyvärr hänt. Det finns inget vi kan göra mer än att tänka på de som finns kvar.

Så jag tänker på alla de otroligt fina människor som finns kvar i mitt liv. Vet inte hur många gånger jag sagt det men jag är så gladgladglad för alla jag har. De där bästa och oslagbara personerna. Man vet aldrig vad som händer, och det är sant. Därför tror inte jag att man kan säga sådant här för många gånger. Det finns ingen maxgräns på att säga till folk hur mycket de betyder. För ni betyder så otroligt mycket. Sådär mycket så det känns enda in i benmärgen. Kärlek.

Världens finaste helg hos finaste killen och fika med bästa vännen. Kunde inte blivit så mycket bättre. Så otroligt glad för att ha just de två en dag som denna.
Två samtal. Två för mycket. Två personer som orättvist nog inte finns längre. Två alldeles för unga människor. Tankar som snurrar och jag hatar att vara ensam på ett smockfullt tåg. Det är inte långt till att det brister, andas och bita ihop är bästa hjälpen. Helt sjukt.

Om cirkus tio minuter tänkte jag ta helg. Är helt slut i hjärnan efter tre intensiva dagar på OKG men det är så otroligt roligt att vara tillbaka. Man inser inte riktigt hur mycket man har saknat det förrän man varit borta ifrån det ett tag. Nästa vecka kommer alla killarna hit för då drar OII's revision igång. Superfun!!!!
När jag träffar folk här ute tror nästan alla att jag varit iväg på någon ny resa "Är det London du bor i nu?", "Vilket land har du besökt denna gången?".. Även om jag älskar att resa så älskar jag också att säga att jag läser till Logoped i Lund. Det känns så jekla bra att säga det, märkte idag nämligen hur jag satt och log när jag berättade om året som varit. Det är alltid skönt med ett avbrott och som sagt att få komma tillbaka till alla här, men jäklar i havet vad glad jag är för det året som gått. Jag älskar att vara hemma i sommar med alla finafina kompisar och jag älskar att jag har tre hela år kvar med mina fina nere i Lundet. Love life helt enkelt. Idag fyller en favvis år ingen mindre än finafina GLENNIE (Linnea) så grattisgrattis på henne. Truckförare och allt nu. HÄRLIGT.
Nehe nu ska jag traska bort till pappaaaa för det är dags för hemfärd och sen blir det raka vägen till LUND. Meheh så kul! Fotboll på storbildstv på stortorget direkt när jag kliver av, thumbs up!
over and out
f.

Jag och finafina Linnea som fyller hela 22 år idag.
hipphurraa!

Jag trodde att jag skulle vara däckad nu. Somnade istället som en klubbad säl på soffan, det tog nog två sekunder från det att jag la ner mobiltelefonen efter att ha skrivit ett sms tills det att jag snarkade. Sinnes. Jag som skulle gå och lägga mig. SÅ otroligt jobbigt att behöva resa sig från soffan, borsta tänderna, tvätta bort sminket och klä på sig pyjamas....dagens i-landsproblem helt klart. Nu ligger jag i alla fall i sängen och ska strax ge mig på sovandet igen.

Nu är studentfirandet över fram tills på fredag då lillebrors hela kompisliga går ut, men då har jag smitit till Lund så gänget får dansa utan mig. Gårdagen var superfin! 60 personer, 9 smörgåstårtor och en jekla massa kakor. Simon var glad och alla andra med. Finafina släkten och alla supersöta kusinbarn. Bästabästa vänner.  Busstur in till Kalmar, vi var ensamma på vallen i cirka två timmar innan alla andra trillade in. Men skoj hade vi i alla fall. Dansade loss med småkidsen. Slapp stukade fotleder och drack goda drinks. Skrålade gjorde vi också till alla de där hitsen som gör sommaren sådär extra bra. En kalasfin kväll som avslutades med alldeles för många personer intryckta i en taxibil, men fint gick även det. Väl hemma var det nattamat och sen stup i säng. Medan bexen och uttski fortsatte på efterfest och höll igång några extra timmar. SÅ OTROLIGT BRA KVÄLL. Hatten av för lillebror som är BÄST!!

När det vankas storkalas på hästskovägen så får man inte sitta ner många minuter. Men jag älskar det. Alla pysslar och fixar. Matmatmat och städastädastäda. Partytältet håller på att blåsa bort men alla är lika glada ändå. Jag tvättade stolar med Simons gamla vattenpistol, det gäller att vara uppfinningsrik. Mamma har gjort cirka hundra smörgåstårtor (med betoning på cirka). Detta är som ni vet familjen allergi så det finns en tårta för alla, med/utan ägg, med/utan mjölk, med/utan kött, med/utan gluten, med/utan fisk...osv. Sen efterrätt på det. Japp det är fullt i kylskåp och garage/matkällare. Imorgon tar lillfisen studenten och jag längtar!! Det ska bli så kulkulkul att träffa släkten + att så många fina vänner kommer. Älskar stora kalas.

Nehe nu har jag suttit för länge, ska gå
och se vad mamma hittar på...omdukning av borden igen kanske? Hah.
Over and out
F

Så sjukt sinnes jäkla BRA var det ikväll.

Ligger utslagen på soffan i matkoma. Jag har blivit en hejare på matlagning och har stått för nästan alla måltider hemma den senaste veckan, lite stolt. Ikväll blir det vallen och loooooptrooop som sagt. Tillsammans med tre finfina tjejor. Skojskoj!!
Nu ska jag blunda en sekund.
Over and out
F

Nu har det gått en vecka sen vi slutade. En vecka har flugit förbi och det är massor som har hänt på olika sätt i allas liv. En vecka, sju dagar och en himla massa minuter och timmar. Jag hade velat knäppa med fingrarna och ha förra fredagen här och nu igen. Flera gånger. Helst lördagen också. För den var så otroligt fin. Jag hade inte förväntat mig att sakna honom så mycket. Jag hoppades väl att jag skulle göra det men man vet aldrig. Men det gör jag. Jag saknar det/honom massvis och längtar/håller tummarna för nästa helg. Jag kan fortfarande börja skratta när jag tänker på cykelfärden mellan Sparta och Af-borgen. Änglavakt. Sen Lenas prat om Sagan om ringen och hur det är att leva som Frodos avkomma. Jag skrattade så mycket att tårarna kom. Trillade ner på golvet. Så otroligt härligt. Dansadansa. Skratt och glädje. Perfektare avslut hade vi inte kunnat få.

Stolt som en tupp är jag. Lillebror har kickat ass ännu en gång denna veckan, är det inte skolarbete så är det körkort. Idag tog han KÖRKORT. Han är ute och kör lill-ådin i köpingen nu. Helt sinnes. Lillfisen. Sen studenen med. SÅ DUKTIG KILLE.

Fem minuter är hiskeligt lång tid för vissa människor. Det tråkiga är att de inte verkar förstå sig på det där med sekunder, minuter, timmar och dagar. För de där fem minuterna blev rätt snabbt till ja snart två månader. För en vecka sen ringde jag. För jag saknar dig. Jag ville höra att du mår bra. Jag vill kunna säga att jag vet vad du gör eller vad du ska göra, men det kan jag inte. Du ringde aldrig upp. Inte efter de där fem minutrarna och inte heller efter det samtal jag ringde som du inte svarade på. Jag förstår att man glider ifrån vissa människor. Det jag inte hade kunnat förutspå var att du skulle vara en av dem. Du är en av de personer som jag har ansett stått mig närmst. För du vet så mycket om mig eller rättare sagt den jag var då. Jag trodde att jag visste mycket om dig. Nu vet vi ingenting. Jag trodde att du var en av de människor jag skulle känna för alltid. Jag hoppas fortfarande.

Idag har varit en riktigt fullspäääckad dageer. Började hos Nettan och klippte hairet lite, alldeles för slitet. Sen for jag med bästa farmor och hennes kompis Maj-Britt till skogskyrkogården och grattade farfar och hälsade på kvasten. La två rosor. Hälsade även på TG och Björn en sväng. Älskar på något lustigt vänster att gå och kolla på alla gravstenar och känna doften av skog. Det är så fridfullt och fint på något vis där ute. Jag vet inte riktigt vad jag tror på eller vad som händer efter man är död. Men något jag tycker är viktigt är att tänka på de som man inte längre har hos sig. Därav vill jag gärna följa med farmor till kyrkogården när hon vill ut till farfar, speciellt idag när det faktiskt skulle ha varit hans födelsedag. Han dog 1997 på min sjuårsdag. Jag fick en graverad klocka av honom den dagen. En sådan där fin som man hänger runt halsen. Det står Frida 7 år på baksidan. Det är bland de finaste sakerna jag äger. För farfar hade aldrig någonsin innan köpt något speciellt till någon mer än farmor. Det var alltid farmor som fixade med presenter och liknande. Men på min sjuårsdag då skulle han prompt smyga och fixa en present, farmor visste inget. Han frågade mig veckan innan jag fyllde år om jag skulle vilja ha en klocka graverad någon gång om jag skulle få en. Jag sa ja, och fattade ingenting. Farfar och jag hade en väldigt nära relation och han sa alltid att han var sådär extra stolt och glad för mig och såklart simon. Jag spenderade nästan hela min barndom/uppväxt hemma hos farmor och farfar. Jag vet inte varför han köpte klockan men när jag frågar farmor så sa hon bara det att jag betydde väldigt mycket för honom. Klockan ligger bredvid mig på köksbordet i en blå, glittrig liten ask. Den ligger på samma bomull som den gjorde för 15 år sedan. För det är FEMTON år sedan farfar dog i år. Det är helt sjukt. Jag kan fortfarande komma ihåg hans skånska stämma, när han sjöng ute i trädgården. Favoritvisan var "torparevisan" åhåjaja åhåhjaja de blåser i träa idag. Flintachocklad och trav. Farmor kollade på Glamour och farfar kollade på trav. Det var så det var och jag sprang mellan gillestugan och farmors tv-rum haha. De satt i varsin ände av källaren och kollade. Fast bara när Glamour krockade med travet annars satt farmor och jag i soffan och farfar i fåtöljen. Finafina uppväxt. Farfar dog i alla fall samma kväll som han hade varit här på mitt kalas. Jag fick klockan och den håller jag väldigt nära hjärtat. För av någon fånig anledning känns han lite nära när den är med. Lustigt men sant. Samma sak som på kyrkogården.

Lustigt vad man kan sakna vissa människor. Fina ligan. Måste ses snart känner jag. En vecka har snart gått och saknar er massor redan. Hur ska detta gå?? Saknar den där fina killen med. Jisses. Mycket här med saknad. Ett glas rödvin och jag blir sentimental.

Jag har fått en inflammation i mitt ögonlock. KUL JUL. Ser inte klok ut.

Vad hände med att helgen har försvunnit på tre röda? Fredagen blev helt fantastiskt fin med middag tillsammans med finaste gänget och sen en otroligt rolig festkväll. Lite vrickade fötter och ett uppskrapat knä. Jag lärde mig att man inte ska cykla när man är lite sådär smått jättefull, speciellt inte med en Lena på pakethållaren...haha. Träningsvärk efter att ha gått i klackar för första gången sen i Augusti, visar på hur tränad jag är...! Gårdagen var sådär alldeles jättebra och fin. Massa mys och kvalitetstid med den där finafina killen. Tacos och film.

Här sitter jag i köket och är alldeles sentimental. Ett år. Ett helt år har sprungit förbi. Snart är vi T3or och inte nollor/ettor/tvåor. Detta året kan lätt klassas som det bästa i mitt liv. Helt sinnes vad bra det har varit. Jag har träffat så otroligt fina människor, som jag vet kommer vara vänner för livet. Hela ligan här nere i Lundet/Helsingborg, svårt att tänka sig hur det skulle vara utan dem. För det har blivit en självklar del i vad som är mitt liv. Mimmsan, Johanna, Linnea, Lisa och Stina. Hur ska jag klara mig i tre månader utan de som jag träffat och umgåtts med varje dag? Vi har hela sundets-pärlan-gänget och deras galna upptåg som jag kommer sakna massor i sommar. Resterande delar av Lundagänget och sen där där fina killen. Bästa Lundet och finaste musikantvägen.