efeia

Paus. 

 

Vi åkte till London för att fira att världens bästa mamma fyllde 50. Det var fantastiskt och jag njöt av att vara ledig och i den stad jag tycker så otroligt mycket om. Älskade London. Vi såg musikalen Lejonkungen och jag får fortfarande gåshud när jag tänker på hur bra det var. Vi åt på Jamie Olivers Fifteen, och det var lika gott som musikalen var bra. Mys med världens bästa familj helt enkelt. Moster och morbror får icke glömmas bort. De kom med champagne och roliga rim. Sådär bra som det alltid blir. 

 

Innan London var jag med om något traumatiskt. Nämligen en gastroskopi. Jaha tänker ni, det har hon ju gjort innan så vad är traumatiskt med det. Jo tänk er själva att ni är vakna, bedövade i mun och svalg vilket leder till att ni inte kan svälja + att tungan känns som en enda stor fet klump (vilket den faktiskt egentligen är). Mitt i traumat med att inte ha någon känslen i svalget så ska en fet slang föras ner i halsen....till lilla magen. Oh my god säger jag bara. Men vet ni vad, jag överlevde faktiskt och det gick jättefort. Det hela resulterade i en massa nya prover och en dunderkur med magmedicin. Så snart är det nog bra. 

 

Idag var jag hos mr käkspecialist i Malmö och fick hela munnen/käken röntgad. Käkarna, lederna och musklerna i ansiktet är mindre pigga. Skeva leder och spända/stela muskler var ingen bra kombination. Speciellt inte vid stress då jag har en tendens till att bita ihop mest hela tiden. "Våra käkleder är gjorda för att endast vara aktiva vid tuggning, de har då icke kapacitet för att jobba en hel dag med ihopbitande". Som tur var mr käkspecialist otroligt trevlig och snäll, han ville hjälpa. Återbesök om en månad sen får vi se vad som händer. Just nu ska jag bara: "släppa hakan" endast läpparna får nudda varandra, tur det säger jag för fågelholk vill jag inte riktigt extraknäcka som. 

 

Jag har även testat på årets influensa lite smått, haft min sista praktikdag (buhu) och myst hemma i Mönsterås. Inte illa pinkat om jag får säga det själv. Nu är det inte ens en månad kvar till julafton och jag längtar massor efter att få julmysa hemma med nära och kära. Äta lussekatter tills magen nästan spricker och hinka julmust, mums. 

 

Till helgen ska jag äntligen besöka min bästa Louise i Götlaborg. Det ska bli så otroligt roligt och fint! Julklappsshopping (?), jul på Liseberg, en massa kusinmys och även en utgång ska hinnas med. HÄRLIGT. 

 

Jaja nu är det slut på uppdateringen. Nu har ni lite koll på läget igen heh. 

Dags för mat sedan bär det av till Malmö igen för dagens föreläsning handlar om dysfagi (ät&sväljproblematik). ROLIGASTE ÄMNET. 

 

over and out.

f. 

 

Jag tänkte börja med att be om ursäkt till mina fina vänner över hur dålig jag har blivit på att höra av mig/ svara på mail/sms. Sedan tänkte jag berätta att det faktiskt, hör och häpna, är ett medvetet val. När kropp och knopp säger ifrån med en väldigt dum mage och andra tristiga stresskänslor så måste man lyssna, det har jag lärt mig. Det råkar vara så att telefonen kan vara bland det mest stressframkallande vi har i vår vardag. Den där känslan av att ständigt vara uppkopplad och ha koll på allt som händer. Att hålla kontakten med allt och alla hela tiden. Det håller ett litet tag men till slut tar luften slut och man behöver pausa. Telefonen är en säkerhetshake utan dess like, jag kan nå vem jag vill, när jag vill. Familjen är endast ett samtal bort, vilket är trygghetskänslan i det hela. Däremot måste jag ta bort allt det andra ett litet tag. Som min mycket kloka vän Josefine Rydhage sa idag "Det fina är att man inte behöver höras varje dag/vecka, för vi vet vart vi har varandra". Visst är det så, eller rättare sagt, det är ju precis så det ska vara. Jag vet inte varför jag får dåligt samvete över att inte ha hört av mig till folk på en vecka, eller glömt svara på ett mail eller två. Kanske är det för att jag tror att vissa människor förväntar sig att jag ska svara och vara tillgänglig hela tiden. Vilket jag vill vara, men ibland orkar jag inte. Jag vet att det säkert bara är i mitt huvud det är så, och om någon faktiskt förväntar sig detta så kanske det värsta som kan hända är att någon blir lite förvånad eller besviken. Då får det helt enkelt bli så. För hör och häpna en gång till, jag vill vara lite egoistisk! Jag längtar efter nästa vecka främst för att få umgås i fem hela dagar med min underbara världsbästa familj men också för att få slippa undan allt en liten stund. 

 

Vi har alla en roll i de kompisgäng vi tillhör. Att gå emot den rollen och göra tvärtemot vad man brukar göra är läskigt. Ska jag vara ärlig har jag ifrågasatt den där rollen extremt mycket under de senaste månaderna. Jag har vridit och vänt, funderat och tänkt på hur och varför det blir på vissa sätt. Varför sätter man sig i vissa situationer som man egentligen inte känner för? Jo, man gör det för att omgivningen förväntar sig att man ska göra det. Det är bara så det är. Däremot har jag börjat vända på vissa situationer och kanske inte alltid gjort som jag brukar, vilket kanske inte passar alla men det passar mig och det känns bra. Därför är det så det får vara. 

 

Jag vet att vissa av er som läser min blogg vrider och vänder på orden, men gör inte det idag. Ta det bara för vad som står. Det är min plats att få skriva av mig och på gott och ont så delar jag den med er. 

 

Nu ska jag ringa hem och sjunga för världens bästa pappa som fyller år idag, världens bästa. Jag vet att han alltidalltid finns där, i vått och torrt. Det är kärlek. 

 

over and out

f. 

Det känns som att alla är stressade. Jag vet om att jag är stressad och min kropp har börjat göra en otroligt massa lustiga saker för att försöka berätta för mig att jag behöver pausa lite. Jag glömmer ord. Jag glömmer saker. Jag kan inte räkna. Jag vill bara sova. Det är lite så det ser ut just nu. Jag tror att jag väljer att skylla på hösten. Det är höst och mörkt plus att det regnar mest hela tiden.

 

Nästa vecka pausar jag i fem dagar och åker med världens bästa familj till London. Det ska bli fantastiskt skönt att slippa tänka på allt. Efter det blir det en helg hemma i Måset med världens bästa kille, där det också bara ska bli en otroligt massa mys. Helgen efter det så bär det av mot Götlaborg och världens bästa kusinfis Louise, SOM JAG LÄNGTAR!!!!! Det är bara en massamassa roliga saker att se fram emot just nu. Bara ett arbete som ska in först, sen blir det kul. Vi (jag och stina) har tre praktikdagar kvar och det känns sjukt tråkigt. Jag hade kunnat ha praktik fram till jul om jag hade fått bestämma själv. Det är ju så himlahimla roligt. Allt gott har ju tyvärr ofta ett slut. Buhu. 

 

På tal om något annat:

Vet ni vad? Om sju veckor är det jul. Om sju veckor så har nästan en hel termin gått. Vi är alltså lite mer än halvvägs igenom höstterminen. Visserligen håller den kanske milt sagt på att knäcka oss, men SNART är det jul och i alla fall liiiite vila vilket vi alla tackar för. Tentan som ligger efter nyår är ändå bara på 6hp, en piss i Mississippi så att säga. Typ i alla fall. Den var nämligen på 14hp innan därav lycka nu. 

 

Nehe vet ni vad? Nu ska jag power napa en stund innan det är dags för dans. 

over and out

f. 

 

En litenliten bildbomb på vad jag har pysslat med den senaste tiden.