efeia

25 Jul

13:08

BROMSEN ANFALLER

Till att börja med kan jag meddela att det är typ 30 grader ute och jag har svarta långbyxor, gympadojor, linne + kofta på mig idag. Svart kofta och mörkrött linne...ALLT allstrar värme något sjukt + glasögon i fejan vilket ger en rätt snygg svettlinje. Så när jag fick i uppdrag att gå och få tidssedlar påskrivna blev jag först lycklig, härligt att få vara ute lite i solen och promenixa. Tji fick jag. Överhettning gånger 1000 och på en arbetsplats som denna med massa sliskiga (inte alla) entreprenörer så visar man gärna så lite hud som möjligt. Därför envisades jag med att ha koftan på under första delen av promenaden = lagom mycket svettpärlor i pannan och överallt. När jag sedan fick av mig den varma koftan så var promenaden rätt behaglig tills det att en jäkla BROMS (flugan) anfaller mig och BITER mig på handen. Den gav sig inte utan satte sig på linnet och följde efter mig. Det slutar med att jag panikspringer och försöker få bort den. Kan stolt säga att jag lyckades. Men usch vad äckliga dem är. Var tvungen att googla odjuret nu när jag kom tillbaka till datorn och lärde mig på wikipedia att de suger blod!! Usch och fy. Dessutom kan jag tillägga att denna fight pågick helt öppet = antingen bjöd jag på en hel del skratt, eller så tror folk att jag har fått värmeslag...hehe. Slutet gott allting gott, tidssedlarna blev påskrivna och jag sitter nu på den annars alldeles för kalla kontorsplatsen, men som idag är himmelriket. Bara lite svid på handen, jekla fluga haha.

Ni som känner mig kan säkert se denna panikspurt framför er...det bjuder jag på ;)

Over and out

Här är min fiende, usch. . Bild tagen ifrån google

24 Jul

09:59

Jag lever.

Jag lever och mår ganska bra.

Hade världens finaste dagar med kusinen och killen. Håkan Hellström sjöng rakt in i själen, typ. Solen har varit framme och ledigheten var underbar. 25årskalaset i lördags var hur kul som helst, dock blev det en shott för mycket så söndagen var lite segare. Annars så har magen spökat igen och nu är jag trött så trött på det. Förutom det så är nu håret ännu en gång några nyanser mörkare då jag har lagt blekandet på hyllan och gått tillbaka till min ursprungsfärg + lite glans haha, kanonbra!

I helgen ska jag ha egentid med killen. Det slog mig igår att vi inte har haft det sedan skolan var igång. Varje helg vi har setts har varit fylld av kompisträffar/kalas/besök/upptåg så det ska bli fantastiskt skönt med lite häng bara han och jag. För snart flyttar han ju norrut, Örebro, och då blir det inte lika självklart med häng längre. Jag ska även passa på att vädra ur min lägenhet också, den lär lukta lagom instängt efter alla soliga dagar. Imorgon efter jobbet rullar tåget söder ut, hejaheja!

Jahanehe det var det. Ha det fint!

over and out

16 Jul

08:33

Fredag en tisdag.

För mig är det idag fredag, igen. Vilken lyx. LEDIG resten av veckan. Häng med bästig kusin och pojkvän väntar. SOM jag längtar. Håller tummarna att SMHI håller vad de lovar, det vill säga sol. Bjuder på en spexig bild på mig och kusinen, cirkus 19 år sedan. Astrid Lindgrens värld är platsen för fotot. Så fint.

Känner att jag vill ge er en kort update på mitt i-landsproblem. Det är muuuuuymuuuuuy bättre idag. Dock inte tack vare något köpt medicament utan efter mammas husmorstips. Det är väl egentligen morfars recept tror jag från början men mamma kör det stenhårt så fort kroppen börjar visa tecken på virus. Man tar 60 gradigt vatten, pressar i en halv citron, en msk honung, två msk whisky eller konjak + en pressad vitlöksklyfta = sjukt äckligt men otroligt effektivt!! Man får hålla för näsan lite och räkna med att må smått illa efteråt, SÅ värt det! Körde en sköljning med salt och kallt vatten innan läggdags också = EFFEKTIVT INDEED. Blåsorna är kvar men de gör inte alls lika ont hela tiden. Tjuter dock vid tandborstning men det får man ta. Så nu ska denna procedur upprepas ikväll och hoppas på att utrota blåsorna för gott!! Så nu vet ni det.

Nehe jaha. Nu ska jag återgå till att inte göra så mycket. Jag håller alla tummar och tår för att det på måndag ska ligga en fet hög med papper till mig på skrivbordet... Alla jobb inne i stationen har blivit framflyttade, vilket även betyder att det jobb jag är inhyrd för att göra också är det. Tror det kommer att komma lagom till att jag slutar...skojskojskojskoj men inte mitt problem.

over and out

15 Jul

11:05

AJAJ.

1kommentarer

Nu ska jag klaga. Bara för att jag kan och detta är min blogg.

Tänk er att ni har ett sår, ett stort fett sår, som någon sakta men säkert strör salt i. Jag har TVÅ sådana sår. Stora feta blåsor i munnen som sitter fint placerade på höger sida av facet. Den ena sitter snyggt under överläppen så det ser ut som att jag fått en smäll = fläskläpp, alternativt kan man även tro att jag har börjat snusa.. Den andra är lämpligt belägen precis på insidan av mungipan = kan inte röra munnen utan att det gör ontontont.Jag går runt och ser sur ut då jag inte kan le utan att få tårar i ögonen...haha SÅ JÄKLA JOBBIGT. Halva ansiktet är ömt och gör ont endast på grund av dessa två jekla saker. Förra veckan var det halsont och nu är detta bieffekten av det hela. Jag hatar blåsor. Men idag efter jobbet ska jag till apoteket och köpa mirakelmedicin. Det är en liten tops med röd vätska som man duttar på, svider så in i bomben och lär säkert ge upphov till fler tårar men det är det värt. Jag pallar inte detta. Så ikväll är de förhoppningsvis på väg att utrotas, jag längtar.

Nu har jag klagat färdigt och ska gå och försöka pilla i mig lite lunch. Ser inte klok ut då jag äter = PAIN. Får se om kollegorna tar avstånd..hehe. Dagens i-landsproblem, möjligtvis veckans beroende på hur bra mirakelkuren fungerar. Det står att det ska hjälpa efter en gång så nu håller vi tummarna. Jag kan inte ens prata utan att må dåligt, och då kan ni ju tänka er hur kul jag är. Prata är ju det bästa jag vet. Folk lär tro att jag har PMS eller något idag, ser sur ut och vägrar småprata...kul tjej.

over and out

14 Jul

22:34

EN SAK TILL

Jag måste bara skriva ett inlägg om en sak som hände förra veckan. Mamma, pappa och jag satt en kväll framför tvn. Rätt som det är plingar det till i mammas telefon. Hon tar upp mobilen och säger högt "jahaa" vilket får mig att bli nyfiken. Ni som känner mig väl vet ju hur nyfiken jag kan bli, så ni kan ju förstå irritationen som uppstår när mamma inte vill säga vem det är ifrån. Hon säger bara "nä, det var något gammalt som kom" men fortsätter samtidigt skriva. Vilket gjorde mig sur som ett bi haha. Till råga på allt så såg hon så otroligt pillemarisk ut när hon satt med mobilen = jättenyfiken. Jag fick dock inget svar på vad det var. Några dagar senare kommer hon (mamma) ut till mig på altanen med ett paket i handen. Hon säger, samtidigt som hon räcker fram det, "här har du anledningen till varför jag var så lustig med smsandet häromkvällen". Pling, så föll polletten ned. I paketet låg världens finaste kort, blödig som jag är tjöt jag såklart när jag läste det, och även en söt liten present. Johanna Pihl! Finastefinaste vännen och bästa grannen, som jag saknar dig!! Vill bara säga det så att du vet, och tusen tack igen! :)

14 Jul

22:16

Söndag

1kommentarer

Helgen har varit sådär alldeles förträffligt jättebra. Vill helst stanna kvar i bubblan med kompishäng, sol och skratt, men imorgon väntar jobb. Dock endast två dagar så jag ska inte klaga. Sen kommer två av de bästa jag vet hit, lyxigt värre. Det är pojkvännen och kusinen som kommer på besök för några dagar. Tillsammans ska vi gå och skråla i kapp med fina Håkan Hellström som uppträder i Borgholms-slottsruin på torsdag.

Sist men inte minst vill jag bara skriva att jag saknar min rosévinsdrickande vän och partner in crime. Det går inte att beskriva hur märkligt det är att bara åka ifrån ett liv och kliva in i ett annat. Jag älskar tiden hemma men saknar samtidigt allt det som inte är här. Den bästa utav världar hade sett ut på det viset att jag hade haft absolut max fem minuters gångavstånd till alla jag tycker om och vill träffa. Tyvärr är det ju icke så, men man måste ju få drömma. Vilket jag nu ska göra då det är dags att släcka för natten. Till råga på allt har jag fått den där förbaskade severus-snape-HarryPotter-DUMBLEDORE-melodin på hjärnan...Mimmi och Lisa vet vilken jag menar..jisses.

Over and out
f

10 Jul

12:40

Lundafamiljen

Idag saknar jag Lund och min fina lilla Lundafamilj.

JAG HAR SÅ TRÅKIGT.

Jag vet, ska icke klaga. Jobb som jobb.

Jag trodde att jag hade planerat veckan så himla bra, dra ut på jobbet så har jag att göra till fredag. Hejochhå så hade jag gjort klart allt på 40 minuter, haha. Ibland är det inte helt positivt att vara effektiv. Jaja. Tre timmar kvar. Sen Kalmar och hämta mina nya finafinafinafina löparskor. Lycka på en pinne.

Over and out

09 Jul

08:21

It's my party and I cry if I want to.

2kommentarer

Det är svårt att veta i förväg, nästan så att säga omöjligt.

Det är klumpen i magen som förvarnar om att det är på väg. Sedan känner jag hur blodet pumpar, det liksom ilar i hela kroppen, mest i armar, mage och ben. Det pirrar och domnar av. Kanske tjuter det lite i öronen också. Pulsen ökar i takt med att ilningarna rusar. Yrseln slår till och luften känns sådär tunn och otrillräcklig. Det är som att den tunnas ut på bara några sekunder.Försöker att inte öka andningen, för jag vet att om den försvinner utom kontroll så exploderar det. Det är då allt blir svart. Illamåendet börjar komma och jag känner hur huvudet pulserar. Klumpen som tidigare fanns i magen har nu förflyttat sig upp mot halsen, i höjd med tungroten. Försöker svälja men fastnar halvvägs. Andas in, försöker igen och lyckas. Bröstet känns alldeles för trångt, som att hjärtat inte riktigt får plats med sina hårda slag. Som att lungorna inte riktigt ryms då jag vill ta ett djupt andetag. Det ilar.

Kontroll. Det gäller att få kontroll över situationen. Andas och sitta stilla. Blunda och krama tummen, eller nypa lite i handen. Bara för att känna att jag kan styra. Reglera något. Sedan slutar det ila, hjärtat slår inte lika hårt och yrseln försvinner. Det mörka, jobbiga är över och jag kan andas igen. Det kan handla om allt mellan 20 sekunder till flera minuter. Beroende på när man får kontroll. Beroende på hur långt jag låter det gå innan jag orkar ta tag i det.

Panikångestattacker.

Förut kom de flera gånger i veckan. Idag är de nästan borta. Nästan. Jag har vridit och vänt på olika situationer. Kliat mig i huvudet och undrat varför det händer. Jag har kommit fram till att det, nog, handlar om en känsla av trygghet. Idag är jag på en plats i livet där jag känner mig helt tillfreds med det mesta. Jag är säker på mig själv, vem jag är och vad jag vill göra. Det ger mig kontroll. Jag kan i vissa situationer falla tillbaka i gamla mönster och bli den där osäkra Frida, som jag så länge var. Det var lättast att gömma sig bakom skratt och leenden, be om ursäkt hellre än att säga emot. Sa hellre ja än nej, bara för att folk förväntade sig det. Detta kan göra mig arg idag, arg på att jag inte stod på mig mer, för jag kan. Nu handlar det inte om några direkt jobbiga situationer, men det handlar om att känna att folk lyssnar på vad man har att säga. Än idag finns det vissa människor som blir förvånade när jag inte gör som de förväntar sig att jag ska göra.

Det handlar om att växa upp, hitta sig själv, göra misstag och lära sig. Detta är mitt bästa, min vändpunkt. Det handlar om att våga kasta sig ut och veta att man alltid har möjligheten att komma hem igen. Lund, världens bästa Lund. Det är mitt, min bubbla, världens bästa bubbla. Joel som är sådär fantastiskt bra och som jag tycker så otroligt mycket om. Familjen och stödet, de är allt. Vännerna, de där bästiga människorna som turligt nog finns i mitt liv. Alla de sakerna summeras upp till trygghet och en känsla av att jag är precis där jag vill vara. Nu vet jag. Vissa delar har alltid funnits där och varit världens viktigaste, men de där nya bitarna, det känns som att de var mina sista pusselbitar. Pusselbitarna som behövde falla på plats. I alla fall just nu. Vad vet jag om hur mitt liv ser ut om tio år. Men det spelar ingen roll, för det är idag som är viktig. Det handlar om att leva här och nu helt enkelt, det är onödigt att oroa sig för vad som händer sen, du kan ändå inte göra något åt det just nu ändå, eller hur?

over and out

07 Jul

12:01

100 mil med tåg

Ifrån norr till söder, cirkus 100mil ska avverkas via tåg. Jag önskar att jag kunde fånga känslan på bild, alla de tusen intryck och fantastiska vyer som finns här uppe. Foton gör det inte rättvisa och hur man än bär sig åt så blir inget lika vackert som verkligheten. Igår åkte vi över bergen i solnedgång, himmeln färgade älven rosa, gul och orange. Det är som att man blir mållös, för inga ord i världen skulle kunna beskriva det jag såg just då. Toppar, dalar och vatten i världens alla färger. Jag säger det igen, för kanske hundrade gången, vi måste resa
mer i vårt avlånga lilla vackra land.

Igår satt vi vid foten av ett berg och lyssnade på fantastiska Helen Sjöholm. Hon sjöng rakt in i hjärtat och varje liten cell i hela kroppen reagerade. Det är häftigt hur sång kan röra en på ett sätt så lite annat klarar av att göra.

Jag vill allt annat än åka hemåt just nu. Tyvärr väntar jobb imorgon. Jag måste trist nog kliva ut ur drömmen och in i verkligheten. Som tur är får jag träffa bästa Emmy en snabbis i Sthlm innan X2000 tar mig vidare mot Småland.

Over and out
F

03 Jul

10:36

tjugotre år.

Idag är det min födelsedag. Idag är det tjugotre år sedan jag föddes, time flies. Jag kan lätt säga "för tio år sedan.." för då var jag 13. Annars är det inget direkt coolt med att fylla tjugotre, mer än att man blir ett år äldre och visare så klart. Fast tjugotre känns ändå som en väldigt bra ålder måste jag tillägga.

Jag vaknade av skönsång från min älskade lilla familj. Lillebror hade köpt världens finaste mobilskydd och armband till mig, blev lite rörd sådär på morgonkvisten. Jag fick fina blommor, nya löparskor (NIKE) + gjuten sula till (kassa fötter), superfina kuddar till min lilla lägenhet + lite annat smått och gott = muy glad tjej.

Vid två kommer världens finaste kille till Kalmar, vilket gör dagen något bättre. Imorgon åker vi till Norrlandet. Magen är på bättringsvägen och jag känner mig för första gången på tre dagar inte dödstrött så fort jag gått några steg, framstegframsteg.

Nu ska jag göra köttfärssås till kvällens pajer + packa väskan.

over and out

några bilder som jag tog sommaren 2011

02 Jul

16:48

Nehep.

Magen valde, även denna gången, att behålla blindisen. Så nu är min fråga, när blir nästa omgång? Tydligen kan det hålla på såhär i upp till ett år. SKOJ.

Världens bästa mamma följde idag med in och tog nya prover, nya klämningar på magen och nytt kliande i huvudet på läkararna. Samma som igår, superbra och trevliga var de allt. De har skaffat tempurmadrasser på akuten i Kalmar så man ligger då allt bra skönt när man blir undersökt. Men ingen operation dock höjda infektionsvärden så det blir ändå till att avvakta, vid minsta försämring så blir det in igen... Dubbla känslor. Hade varit så skönt att slippa detta, för det lär komma igen...Men på samma gång så hade jag inte velat vakna upp på sjukhuset imorgon, som faktiskt är min födelsedag..Sen vill jag kunna åka med Joel till Kramfors på torsdag, så det är ju bra att det är bättre. Dock inte bra, men bättre vilket alltid är något. Jaja. Sånt är livet på en pinne antar jag.

Nu ska jag sova igen.

over and out

01 Jul

10:14

Jäklapissmage

Inatt började det igen, smärtan från helvetet. Magen var i uppror och efter en hel del kallsvetsattacker/svimningar så blev det sjukvårdsrådgivningen, även att jag vet vad det är. Världens bästa pappa tog ledigt och körde in mig till akuten. Där spenderade vi endast två timmar (hallelujah om man jämför med de tio timmar Joel och jag satt i Lund). Massa tryck och kläm på magen, prover hit och dit. Fick sedan välja om jag ville bli inlagd eller åka hem och avvakta...självklart vill man hem. Så nu väntar jag med spänning, vad händer denna gången?! Spricka eller inte spricka, det är frågan. Blir till att åka in imorgon för att ta nya prover om blindisen inte bestämmer sig för att explodera under dagen här vill säga.. Förstår verkligen att de inte vill operera om det inte är sprickfärdigt, men jag kan ju inte ha det såhär heller. Tantgång, kramper, ont och feber varannan månad bara för att blindtarmen retas. Jaja time will tell helt enkelt. Nu vet ni vad jag har styrt med hela förmiddagen!

Nu sovasovasova och mentalt försöka bota blindisen.
Over and out
f