Jaha i fredags var det dags för ett nytt anfall. Kan ärligt säga att jag har nog aldrig haft så ont i magen som jag hade då, det var det värsta någonsin. Till råga på allt så befann jag mig på praktik i Halmstad när eländet bröt ut.. KUL. Det slutade med att jag låg på min handledares golv efter en svimmningsattack, kallsvettades med en krampande, ond mage. Sedan lite kräks på det också. TVÅ timmar låg jag på golvet och kunde inte resa mig, så kul var jag. När smärtorna inte gav sig så tänkte jag att det kanske var dags för min första ambulanstur. För jag kunde inte för allt i världen förstå hur jag skulle kunna ta mig ut ur byggnaden. Men efter lite kräkande så blev det något lugnare och jag passade på att resa mig och ta mig ut till bilen. Min fantastiskt snälla handledare som också bor i Lund körde hem mig. Snacka om tur att få en sådan pärla! Hon var så himla snäll och förstående.
I lördags låg jag hela dagen med smärtor tills mamma tvingade mig att ringa kompisen doktor Kjelle (Akut-buk läkare) som insiterade på att jag skulle åka till akuten. Så det var bara att ringa en taxi och åka upp till sjukhuset. Väl där så gick det rätt fort, snacka om skillnad mot att inte ha en diagnos när man kommer in!! Efter blodprovstagnig blev det lite väntetid och sen blev jag genomkänd av både läkare och läkarstudent, dubbelt upp! Inte så himla roligt med tanke på att de trycker på det stället som gör mest ont, men det gick bra. Sedan skickades jag hem med ett nytt recept på kortison som jag nu ska börja käka igen. Snart ska jag bege mig upp till min gastroläkare och lämna lite prover, sedan får vi se vad som händer. Farmor uttryckte igår sin ilska mot min mage "kan den inte bara fatta att den inte kan hålla på sådär hela tiden", det undrar jag med. Håller tummarna för att kortisonet gör susen! Idag är det mest mat som gör ont, det är inget skoj att äta för fem öre + att jag endast får äta soppa och vitt bröd WOOPWOOP. Fast snart får jag lov att äta lite snäll ugnskokt torsk också, smaklöst men fint. Tröttheten sitter där den sitter, och jag vill helst av allt bara sova hela tiden.
OKEJ nu ska jag sluta rabbla upp symtom. Ni förstår grejen, det är inte så himla skoj just nu helt enkelt. Men det blir nog snart bättre, hejaheja magen!
over and out
f
Här är jag tillsammans med världens bästa föräldrar! Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar dem. Trots att de befinner sig 30mil bort så är det ändå nära. De finns alltid där när jag behöver det. Om en vecka får jag krama om dem båda två och jag längtar så!
