efeia

Världens bästa mamma, är min mamma. Min största förebild i hela vida världen. Hon är personen som alltid, alltid lyssnar och hon ger alltid, alltid kloka och bra svar. Jag hade på riktigt varit helt vilse utan henne. Jag ringer alltid mamma när det är något just för jag vet att hon alltid är ärlig och säger det jag behöver höra. Hon har förmågan att bara genom att höra min röst lista ut om något inte står rätt till. Jag vet på riktigt inte vad jag skulle göra utan henne. Hon har ett tålamod utan dess like. Jag menar, har man uppfostrat mig och min lillebror som det sällan gick många minuter mellan syskonbråket så borde man få gulmedalj. Som tur är bråkar vi inte alls idag, jag och lillebrodern, utan det blev två ganska vettiga människor av oss också. 

 

I sommar ska vi fira mamma och jag. För om två dagar är hon klar med sin master och som hon har slitit detta året. Jag är så otroligt imponerad över att hon orkar plugga samtidigt som hon jobbar heltid, för jag vet på riktigt inte om jag hade klarat av det. Vi ska fira att allt är över! Hurrahurrahurra! Du är bäst, ingen protest! 

 

Världens bästa mamma, jag älskar dig!

Ville bara säga det + att Lisa och jag har haft en fantastiskt rolig kväll på Josefin Johanssons show "Tjejgrejer"! Vet inte när jag skrattade så mycket sist, vilket var riktigt härligt! 

Over and out

F

I söndags var joel & jag på vandring i Söderåsens nationalpark med Matildus & Mimer, titta så fint:

TODAY IS THE DAY. Som vi har väntat på sedan i december förra året när vi drog igång med vår uppsats. Idag ska vi försvara OMAS och förhoppnigsvis går allt bra. Jag önskar att jag kunde se in i framtiden bara för att veta, en liiiitenliiiten glimt av hur det kommer gå. Magkänslan säger att det kommer gå bra, men man kan aldrig riktigt veta. Vi har en riktigt bra examinator, han är snäll och väldigt duktig. Jag är säker på att hans kritik kommer att vara fair. Efter denna vecka så har jag inga fler måsten. Efter denna vecka är jag klar. Helt sjukt. Fyra år är över. Men bara för att jag tycker det är så himla kul med skola och vill suga ut det sista ur logopedprogrammet så har jag anmält mig till att vara med under NYU-studenternas dysfagikurs. Bara för att dysfagi kan vara det mest intressanta som finns, just saying. Det ska bli himla spännande. 

 

Kan även meddela att jag är något speedad på grund av min höjda kortisondos. Igår behöver jag inte sova en endaste gång på hela dagen förrän att det var kväll. HELT fantastiskt. Jag får tänka på att andas mellan pratet bara så att jag inte speedar iväg eheh. Tacka vet jag läkaren som förstod att jag behöver vara på topp fram tills examen. Sedan vill han dock att det ska gå utför....men mer om det en annan gång. 

 

Som sagt: Håll era tummar hårt mellan 13 och 15, för vi 13 presenterar vi och vid 13:30 börjar vi grillas. Huja. 

Hakuna Matata. 

 

over and out

f. 

 

Nu ska jag sova. Imorgon väntar sista styrelsemötet med överlämning. Det känns både jätteskönt och tråkigt på samma gång. Jag kommer att sakna mitt knasiga, braiga styrelsegäng! 

Dödade precis en bananfluga på mobilskärmen, tänkte om ni ville veta. 

Over and out

F 

Tänk vad mycket kul vi har haft tillsammans, så många bästiga minnen! 

 

Sitter hemma på Hästskovägen och försöker att lugna mina något nerviga nerver. Snart är det dags för intervju på barn- och ungdomshabiliteringen i Oskarshamn, en logopedtjänst. Det är ett åtta månaders vikariat och det hade varit så himla kul att få jobba där då många av de barnen jag hade hand om förra sommaren är knutna till den habiliteringen. Förutom intervjun så har jag hunnit med att ha lite kvalitetstid med mina fina, bästa Mönsteråstjejor! Igår var jag först inne hos familjen Karlsson och hälsade på då Tove och Pierran var där på Raggmunksmiddag. Sedan åkte Sara och jag ut till Oknö för att hälsa på Jossens i hennes (& Ottos) nya lya. Det var så himla mysigt och fint att bara få hänga, huh vad jag har saknat det. De lyckas alltid få mig på bra humör de där två. Idag har jag även hunnit med en power-walk med Bexen, riktigt välbehövligt då det var alldeles för länge sedan vi sågs. Nu har jag laddat batterierna med bra kompishäng och känner mig riktigt taggad på intervjun!! 

 

Ville bara ge en något mer positiv uppdatering. Alla dagar är verkligen inte dåliga dagar och jag gör mitt bästa att inte låta magen ta över, men ibland rinner bägaren över och då kan jag inte dölja min frustration. Irritationen finns kvar och jag släpper knappt mobilen ur sikte i fall att den där läkaren ringer. Det löser sig så småningom helt enkelt. Hakuna Matata så att säga!

 

 

 

Over and out

f. 

 

 

 

Om min läkare inte ringer imorgon och säger att han har en plan. Ja, då blir jag nog snart tokig. För jag hatar detta så himla mycket.

Förlåt men jag var bara tvungen. Welcome to my life. 

Over and out

F

Over and out

f

Sista månaden som student är nu påbörjad. Idag var vi nere vid Universitetshuset och lyssnade på när studentsångarna sjöng in våren. Tiden rinner iväg och jag hinner inte riktigt med, som vanligt. Tänk att fyra år har gått, eller snarare rusat förbi. Uppsatsen börjar ta form och livet känns bara en aning stressigt just nu men snart får vi andas. Min kropp är återigen på krigsstigen och jag har under kvällen börjat fundera på om ett nytt skov ligger och gror. Efter prickfesten förra helgen fick jag sluta med alla mediciner förutom min lilla pluttiga kortisiontablett på 3mg vilket innebär att kroppen nu har hunnit landa igen. Den senaste veckan har varje dag varit som en sakta nedåtgående spiral med trötthet, magont och värk. Ja, tillbaka på ruta ett igen. Dock något tröttare än förut vilket känns skittråkigt. Gör jag något kul en dag så är jag helt slut dagen efter. Jag har den senaste veckan behövt gå och lägga mig x antal gånger varje dag för att orka med, vilket inte känns okej när man endast är 24 år och 10 månader. Idag har jag varit ett mindre vrak då gårdagen bestod av grillning med fina vänner här hemma till sen kväll. På onsdag ska farbror doktor ringa och förhoppningsvis har han en ny plan. Jag känner att jag inte riktigt har tid att må såhär just nu med en magisteruppsats som ska bli godkänd samt min sista månad som student. Jag vill orka och vara glad. Jag vill inte ligga hemma och sova. Jag kan ju liksom inte ta powenaps sen när jag börjar jobba?! Det värsta är väl i och för sig att hur mycket jag än vilar och sover så blir jag inte piggare. Det är en ond cirkel det där. Under kvällen har även en välbekant värk börjat mola på höger sida av magen så just nu håller jag alla tummar och tår för att min tarm inte håller på att inflammeras just i detta nu. JEKLABAJSCROHNS. (haha, bajs ja. Det är en helt annat del av denna skitsjuka som ni ska slippa höra). På tal om doktor så har jag nog bytt för tillfället. Min bästa Berit verkar pensionera sig allt mer för hennes besök uppe på gastromottagningen blir allt färre. Den nya verkar duktig och bra, så jag är nöjder. 

 

Jaha ännu en gång blir detta ett klagoinlägg på min nu något sega vardag. MEN jag gör faktiskt en massa saker trots denna dumma trötthet, jag försöker verkligen att kicka dess ASS! Idag till exempel har jag inte bara lyssnat på studentsångarna utan också druckit en kaffe med Lisa och Linnea + sedan ätit en fantastiskt fin sushimiddag med Lisa, som alltid är ett sådant bästigt sällskap! :)  

 

Nehe nu ska jag kicka tröttheten med att sova.

over and out

f.