efeia

TODAY IS THE DAY. Som vi har väntat på sedan i december förra året när vi drog igång med vår uppsats. Idag ska vi försvara OMAS och förhoppnigsvis går allt bra. Jag önskar att jag kunde se in i framtiden bara för att veta, en liiiitenliiiten glimt av hur det kommer gå. Magkänslan säger att det kommer gå bra, men man kan aldrig riktigt veta. Vi har en riktigt bra examinator, han är snäll och väldigt duktig. Jag är säker på att hans kritik kommer att vara fair. Efter denna vecka så har jag inga fler måsten. Efter denna vecka är jag klar. Helt sjukt. Fyra år är över. Men bara för att jag tycker det är så himla kul med skola och vill suga ut det sista ur logopedprogrammet så har jag anmält mig till att vara med under NYU-studenternas dysfagikurs. Bara för att dysfagi kan vara det mest intressanta som finns, just saying. Det ska bli himla spännande. 

 

Kan även meddela att jag är något speedad på grund av min höjda kortisondos. Igår behöver jag inte sova en endaste gång på hela dagen förrän att det var kväll. HELT fantastiskt. Jag får tänka på att andas mellan pratet bara så att jag inte speedar iväg eheh. Tacka vet jag läkaren som förstod att jag behöver vara på topp fram tills examen. Sedan vill han dock att det ska gå utför....men mer om det en annan gång. 

 

Som sagt: Håll era tummar hårt mellan 13 och 15, för vi 13 presenterar vi och vid 13:30 börjar vi grillas. Huja. 

Hakuna Matata. 

 

over and out

f.