Tänkte att jag kanske skulle uppdatera lite kort om hur det gick hos läkaren. Hon var för övrigt en riktig pärla, trevlig, rak och kunnig = en bra kombo. Förhöjda inflammationsvärden och lite andra prover som inte såg så bra ut ledde till stark misstänkt Chrons sjukdom och jag går nu på kortsintabletter för att läka ut den där dumma och djupa inflammationen som finns på olika ställen i min lilla tarm. Fick ta en hel drös med nya blodprover för att utesluta andra autoimmuna sjukdomar då det finns en tråkig sådan i släkten. Så nu håller vi alla fingrar och tår för att tabletterna gör underverk och att de där andra proverna inte visar på något annat än Crohns. För även om Crohns är en trist diagnos så förklarar den väldigt mycket + att den går att leva ett helt normalt liv med. Bara jag får rätt medicin så kommer allt bli bra. 

Information om Chrons ifrån magotarmföreningens hemsida:

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk sjukdom. Den kan uppstå var som helst i mag-tarmkanalen, men det vanligaste är att inflammationen sitter i nedre delen av tunntarmen eller övre delen av tjocktarmen.

Sjukdomen är kronisk, vilket innebär att den kan återkomma i sk skov (tillfällig försämring). Det betyder att den som har sjukdomen kan vara besvärsfri under långa perioder och ibland bara ha lindriga symtom. En del får enstaka skov under sin livstid, andra har upprepade eller mycket långa sjukdomsperioder. Drygt 25 000 svenskar beräknas ha Crohns sjukdom. Varje år nyinsjuknar omkring 500 personer, ungefär lika många män som kvinnor. De flesta är 20-30 år. (http://www.magotarm.se/diagnoser-tillstand/diagnos-behandling/crohns-sjukdom/

 

Nu ska jag fortsätta att gräva ner mig i medicin- & röstplugg. Cystor, papillom, cancer, röststörningar, psykogent blahablahablaha... Muntert värre. 

over and out

f. 

 
Idag klarnar det förhoppningsvis lite. Jag hoppas på att hon, läkaren, kommer att berätta för mig vad det är som stökar i min mage. Om 40 minuter gäller det. Tar ett djupt andetag och andas ut. Jag har blivit duktig på att verka oberörd, jag skjuter det ifrån mig. För än så länge är det inget, fram tills idag har det endast varit tankar och funderingar. Ett prov som satte igång en tankeprocess men mer än så har det inte varit. I ärlighetens namn är jag nervös. Nervös och lite orolig. För om det nu är det där som de har misstänkt, ja då väntar ännu större omställningar än de jag redan gjort. Mamma sa en sak igår som fick mig att haja till. Något jag faktiskt inte har insett själv, utan det har bara blivit så automatiskt. Hon sa "Om man tänker på alla förändringar du har gjort det senaste året, och allt som du hoppar över/undviker för magens skull, så skulle man kunna säga att det är ett handikapp". Det var en liten "aha-upplevelse", för jag undviker verkligen saker och jag anpassar min vardag efter den där magen. Visst att jag har sett det som ett hinder, men inte ett handikapp.Så nu jäklar. Nu är det upp till bevis. Om det nu inte är den där sjukdomen, så hoppas jag att de tar reda på vad det är. För nu är jag trött på detta. Jag vill må bra nu, tack. 
 
HEJA MAGEN FRISKT HUMÖR DET ÄR DET SOM SUSEN GÖR, HEJAHEJAHEJA!! 
 
over and out
f. 
Jag har egentligen en massa att berätta, för nu händer det grejer i livet ska ni veta. Men mer om det en annan gång för idag tänker jag bara säga detta: 
 
För två år sedan, den 12 maj 2012, träffade jag världens bästa kille. Tänk vilken tur. 
Två år. Helt sinnes vad tiden har gått fort. Som jag älskar den killen alltså! Världens bästa Joel. 
Han är inte bara världens bästa, han är snygg också! ;) 
 
Over and out
f.