efeia

Idag klarnar det förhoppningsvis lite. Jag hoppas på att hon, läkaren, kommer att berätta för mig vad det är som stökar i min mage. Om 40 minuter gäller det. Tar ett djupt andetag och andas ut. Jag har blivit duktig på att verka oberörd, jag skjuter det ifrån mig. För än så länge är det inget, fram tills idag har det endast varit tankar och funderingar. Ett prov som satte igång en tankeprocess men mer än så har det inte varit. I ärlighetens namn är jag nervös. Nervös och lite orolig. För om det nu är det där som de har misstänkt, ja då väntar ännu större omställningar än de jag redan gjort. Mamma sa en sak igår som fick mig att haja till. Något jag faktiskt inte har insett själv, utan det har bara blivit så automatiskt. Hon sa "Om man tänker på alla förändringar du har gjort det senaste året, och allt som du hoppar över/undviker för magens skull, så skulle man kunna säga att det är ett handikapp". Det var en liten "aha-upplevelse", för jag undviker verkligen saker och jag anpassar min vardag efter den där magen. Visst att jag har sett det som ett hinder, men inte ett handikapp.Så nu jäklar. Nu är det upp till bevis. Om det nu inte är den där sjukdomen, så hoppas jag att de tar reda på vad det är. För nu är jag trött på detta. Jag vill må bra nu, tack. 

 

HEJA MAGEN FRISKT HUMÖR DET ÄR DET SOM SUSEN GÖR, HEJAHEJAHEJA!! 

 

over and out

f.