efeia

22 Sep

19:43

Tingelinge tåget..

Nu sitter jag på Öresundståg, någonstans mitt inne i de djupa småländska skogarna, på väg mot Lund. Helgen hemma var precis vad jag behövde. Kroppen känns avspänd och lugn igen, precis sådär som det ska vara. Det är lite märkligt hur det kan sno till sig ibland. Därför känns det otroligt skönt att ha hemma så nära. För ibland behöver man helt enkelt bara få ladda batterierna i det där trygga och andas lite östkustluft.. Nu känner jag mig riktigt taggad och redo inför en ny kurs, och pbl imorgon hejaheja! Det är kanske i alla fall hälften så sant som det låter, men det känns helt okej. På torsdag kommer Joel till Lund igen och jag längtar. Innan det ska vi hinna hålla intervjuer för medicinska föreningens nystartade marskalkeri, spännande indeed!! Det är mycket i skolan och fullt med möten i veckan, men det ska bli kul! Dans och träning på det = jag har en, med andra ord, rätt så fullspäckad vecka framför mig.

Over and ouf

Nedan får ni se en ursnygg bild av vilka delar av kroppen som aktiveras/vad man bör tänka på när du ska tala tydligt/starkt. Illustrationen är av Kristina Hammar och bästa PBL-gruppen har kommit fram till det som står. Hejaheja pbl!

19 Sep

10:38

Det är höst.

Jag har insett att jag i perioder kommer in i en dålig rytm. En rytm där jag och min kropp inte riktigt är i balans. Det svajar och håller snart på att brista. Därför har jag tagit ett beslut om att det blir en helg hemma. En helg hemma hos mamma och pappa (och Simon så klart) för att få ladda om och sova ut. Det är det där med sömnen. Det är den som skiter sig. Även om jag lägger mig i tid så kommer jag inte till ro. Därför måste jag pausa, ibland är det allt man behöver trots att det inte är direkt mycket som stressar mig just nu. Min kropp säger paus och då måste jag lyssna. Det har jag lärt mig, för annars rinner den där bägaren över och då blir det inte bra.

over and out

17 Sep

19:34

HEJ.

Idag har jag gjort första saken i min roll som högtidsmarskalk, nämligen varit på möte. Ett möte med de andra högtidsmarskalkerna som för övrigt är helt fantastiskt trevliga! Jag är så otroligt glad över att jag tog på mig detta arbetet, det känns som om att det kommer bli väldigt givande + riktigt roligt! Dock lite mer jobb än jag tänkt mig, men det får det vara värt. Grymt härlig och peppig känsla idag i alla fall.

Annars så sitter jag här och är barnsligt glad över vårt boende i London då mamma fyller femtio. MITT I COVENT GARDEN. Så otroligt jäkla nice. Min absoluta favoritdel, eller en av dem i alla fall. Mysigt och fiiiiint med massa roliga saker som ligger precis utanför dörren. Bland annat bor vi grannar med musikalen Lejonkungen, vilket betyder att det med högst sannolikhet är den vi kommer att se (LYCKALYCKALYCKA!!!). Kul att jag först särskrev lejonkungen..heh.

Har precis ätit en otroligt smarrig måltid, nämligen kyckling i sås med bulgur, mammas recept. Det blev nästan lika gott som när hon lagar...dock kan det aldrig riktigt bli samma sak men jag är trots det väldigt nöjd över min matlagningsprestation.

Nu väntar disken hejaheja.
over and out
f.

12 Sep

12:36

Fiskben.

Jag tror precis att jag svalde ett litet fiskben. Dagens mest intressanta händelse hittills.

För första gången i historien så ska jag traska till skolan i träningskläder. Visserligen gjorde man det varje år då det var idrottsdag i skolan, men det gills inte. Vi har nämligen bara hjärt och lungräddning idag, och det är i halvklass så de får stå ut med min yogaoutfit minsann. Ryggyogan som är mitt bästa ryggiga-rehabspass går nämligen av stapeln vid klockan sjutton noll noll idag. Efter måndagens danslektion är det välbehövligt med lite utsträckning av diverse kroppsdelar så det ska bli sköntskönt.

Nu ska jag lyckas äta upp resten av laxen utan att få ben i halsen, sen ska vi lära oss rädda liv!! Fräsigt värre.

over and out

11 Sep

10:54

konsten att äta grapefrukt.

Jag kände mig ovanligt nöjd idag när jag hade ätit upp sista biten av min grapefrukt. Jag hade lyckats få ut allt innehåll och inte behövt svära så otroligt många gånger. När jag sedan lyfter blicken så ser jag att det är stänk av grapefrukt överallt...På datorn, på min mage och över bordet. Jag förstår inte hur man ska kunna äta denna frukt utan att totalt slabba ner överallt. Jag har en kanonfin specialsked för just denna syssla, med små vassa kanter, men inte hjälper det skvättandet. Man borde få med en stänkskärm när man köper frukten i affären...haha.

Igår skurade jag mina golv för typ första gången någonsin här i lägenheten. Efter att ha vaknat upp med täppt näsa i x-antal dagar så tyckte min käraste mamma att det nog var dags för en sanering...Hon hade så rätt, för det var välbehövligt och idag vaknade jag med fria luftvägar, haha. Annars bestod gårdagen mest av plugg och filmkollande. Inga roliga filmer direkt men väldigt intressanta om ALS, Parkinson och Stroke, men man blev lite tung i hjärtat efter att ha sett klart alla. HEJA forskningen säger jag. Hoppas på botemedel mot både ALS och Parkinson inom några år. Tyvärr lär det nog dröja längelänge, men jag hoppas.

Nu är det snart dags för lite invärtesmedicin. SPÄNNANDE. Antar att det blir mycket hjärta och kärl, time will tell helt enkelt, intressant ska det bli i vilket fall.

NU föning av hår.

over and out

08 Sep

21:22

Tåg

Sitter på tåget hem mot Lund igen efter en fantastiskt bra helg i Örebro med finaste killen. Förutom ett avslut med en trolig matförgiftning (av det mindre slaget) så var det fantastiskt. Tacobar är numera inte längre favoriten...heh. Vi hann i alla fall vandra genom centrum, runt ån, Stadsparken och den gamla stadsdelen "Wadköping". Brunch åt vi också, tillsammans med en kusin till Joel + två jobbarkompisar och en respektive till en av dessa två. Muy trevligt indeed om jag får säga det själv. Om ni undrar vad jag åt så var det en fansypansymacka med sallad, kaviar och ägg. Kaviar kom före äggen just för att det var rätt mycket av just den varan..men det var himla gott i alla fall. Jag har ju trots allt lärt mig tycka om kaviar igen efter några år av ogillande. Jaja nog om kaviar, men nu vet ni.

Örebro var faktiskt en mycket trevlig stad och jag har endast positiva tankar med mig hem. Förutom de tankarna gällande tacobars hygienhantering kanske. Stadskärnan med slottet i centrum och de massa olika småparkerna var helt i min smak. Inte för att jag egentligen trodde något annat.

Just nu sitter jag och svär lite över mitt sega internet. Jag försöker kolla hotell i London men min internetdelning är inte så snabb som jag hade önskat. Dagens i-landsproblem indeed.

Annars är allt tipptopp. Förutom den där magen då, men den tjatar jag om tillräckligt så det ska ni slippa nu.
Två toppar:
Lyckan över att börja dansa imorgon är totalt! Även tanken på att Joel kommer redan på torsdag gör mig lycklig, såklart.

Nu ska jag återgå till letandet av hotell och någon trevlig underhållning som ska passa hela familjen Andersson + moster och morbror. Det blir nog kalasbra!

Over and out
D

05 Sep

18:41

Mage mage kära mage

Jag undrar om min mage känner på sig att jag hatar den just nu. Att jag hatar att den aldrig blir bra eller kan sluta göra ont. Varannan månad, nästan på datumen exakt så har blindisen gjort sig till känna. Ja, den är igång ännu en gång. Men efter ett samtal med bästa doktor Kjell så ska jag inte ta bort den, om den inte spricker så klart. Man mår tydligen ändå bäst med den i kroppen. Kirurgens motto var tydligen "oskuret är bäst". Dessutom sa han att det skulle läka ut, det tar tid och det kommer att jävlas men det går över. Därför hoppas jag nu att den inte vill spricka utan bara jäklas lite. Mitt under yogan drog det värsta igång också, den vet när den ska ställa till det. Tack vare djupandningen så gick det ändå okej. Nu ska jag först ta en varm dusch för att sedan värma vetekudden, lägga mig i sängen och vänta ut det onda. Kul kväll indeed!

Over and out
F

04 Sep

23:32

Gamla inlägg.

Att sakna något inte någon.

Jag tror att jag står på noll. Känner nog ingenting egentligen mer än lycka över det jag har just nu. Ändå griper den där känslan av förvirring tag i mig rätt som det är och sliter mig åt olika håll.

Känslan av att sakna något, inte någon.

Det känns som att jag glömt något någonstans. Tappat något på vägen.

Det där något är svårt att sätta fingret på vad det är men jag vet att jag någon gång har haft det hos mig.

Den där känslan av att sakna något som man inte vet vad det är, är svår att beskriva. Det är möjligtvis en bit i pusslet som ska på plats, men jag är inte helt säker. För egentligen är jag nöjd med mitt pussel som det är för tillfället. Det passar mig perfekt, som fisken i vattnet så att säga. Ändå finns den där, känslan av att något saknas.Time will tell jag kommer nog på det snart, men tills dess får jag helt enkelt stå ut med lite förvirring.

Är jag skadad på riktigt? Varför tar man inte åt sig när någon ger en komplimanger? Varför vågar man inte riktigt tro på det någon säger? Varför vågar man inte säga ifrån till hundra procent?!

Jag tror att allt det har med hösten att göra. Du skadade mig. Jag vågar inte riktigt lita på att det något någon säger är sant. Även om det kommer fram världens modigaste kille på krogen och säger "du är det vackraste jag sett, du, tjejen i vinrött linne fångade mig direkt". Det viftas bort direkt och jag skakar på axlarna, för jag tar inte åt mig. Det är lättare att inte känna. Jag pallar inte ont i magen och drama. Varför ska det behöva vara drama...? Varför kan inte allting bara få vara lätt.....? Jag trodde det var rätt. Jag fick en smäll på käften, ett drag tillbaka till verkligheten. Efter det har jag inte vågat känna. Jag vågar inte lita på att det någon faktiskt säger är sant. Även om jag kommit över dig tusen gånger om, så ligger det kvar och känns. Känslan av att misslyckas, att inte räcka till. Jag är trött på att irra runt och inte fatta någonting. Jag är trött på att inte känna.

_________________________________________________

Det var då & Nu är nu.

Jag är så lycklig över att känna. Att våga känna och vilja känna. Pusslet känns helt och jag är kort sagt lyckllig. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte knöt sig i magen när jag läste inlägg ifrån förr. För det är så brutalt ärligt. Det är faktiskt idag svårt att komma ihåg hur dåligt jag faktiskt mådde då. Jag är så otroligt glad över att vara där jag är idag och lustigt nog ser man det som bäst när man går tillbaka till hur det var förut.

Att. Känna. Känslor.

Allt jag har lärt mig om mig själv, och om andra med för den delen. Att våga är det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

Nu måste jag sova.

over and out

02 Sep

10:12

BAM

Helt plötsligt är sommaren slut på riktigt och hösten är här. Skolstart idag, T5 kommer ta oss med storm. Bokstavligen, då det blåser som attan utomhus. Dagens ansträngning blir att ta sig upp för Kung Oskars bro i motvind, woopwoop. Världens längsta och segaste uppförsbacke för er som inte vet. Den sträcker sig sedan hela vägen till sjukhuset, kul.

Laddar med kaffe, matlåda och nya anteckningsblock. Känner mig som sju år, förutom kaffet då kanske... och matlådan..så egentligen är det väl mer 23 åriga jag och inte 7åriga som laddar. Men det är alltid något speciellt med skolstart. Jag är glader att jag har min lilla braiga klass i alla fall och slipper anstränga mig för att lära känna nytt folk.

Nehe nu är det borstning av gaddarna som gäller sen ihoppacknining och avfärd mot avdelningen för logopedi, audiologi och foniatri (= är en medicinsk specialitet som inriktar sig på röst-, tal- och sväljstörninga, för er som sitter som frågetecken) som gäller!!

over and out
f.