efeia

 "Hur skulle dessa psykiskt nedsatta personer reagera om de träffade oss okända människor på gatan?"

 "Vi ber er att med hjärtat tänka efter riktigt noga innan ni godkänner ett LSS-boende i ett så fint villaområde med dagis och äldreboende i närheten."

 "Om detta går igenom och ni väljer att bygga detta LSS-boende precis intill vår tomt, så har vi absolut planer på att sälja och rör oss vidare mot ett riktigt villaområde."

"Vi kommer inte att våga ha våra barn lekande utomhus om inte vi är med dem, för vi vågar inte att riskera att någon av dessa (stackars) mentalt störda ungdomar (som behöver all hjälp som dem kan få, detta kan dem få däremot någon annanstans) skulle göra något som dem inte kan styra över så som att gud förbjude kidnappa, våldföra sig på barn i området vilket har hänt och händer fortfarande olyckligtvis."

"Jag vill inte ha detta i vårt område pga att det skapar osäkerhet för mina barn när mentalt störda ungdomar/vuxna lever sida vid sida med barnen. Det finns flera fall runtom i Sverige där dessa mentalt nedsatta personerna som har lyckats ta sig ut från boendet utan någon tillsyn och träffat på någon människa ute som sedan har lett till överfall/dödsfall!"

Det gör ont i hela mig när jag läser kommentarerna. LSS-boendet är planerat för unga vuxna samt vuxna med diagnoser inom autismspektrumet och Downs Syndrom, de är precis lika mycket människa som jag och du.  Människor som absolut inte är "mentalt störda", som en av personerna ovan hemskt beskriver det. Det är så fruktansvärt att det är svårt att förstå hur folk kan sitta och tänka dessa tankar. Nedvärderande. Jag kan ju i alla fall säga att jag hade inte velat bo i samma område som någon av de människor som har skrivit dessa inlägg. De skrämmer mig. Lever vi inte på 2000-talet? Har vi verkligen hoppat tillbaka till 60-talet och den tidens värderingar? Förr tvångssteriliserade man personer med funktionsnedsättning samt satte dem på anstalter. Jag trodde att samhällets synsätt hade förändrats. Att man hade förstått att alla är lika mycket värda ett liv med rättigheter och möjligheten att göra det man vill. Ett liv av värdighet och trygghet.

 En av mina närmsta vänner har autism, han är högfungerande och klarar sig alldeles utmärkt själv. Han är en av de omtänksammaste människorna jag vet. De människor som har skrivit dessa inlägg verkar tro att personer med en funktionsnedsättning saknar känslor.Om de bara visste att de kommer att gå miste om världens mest omtänksamma grannar. De skiljer människor ifrån människor. Delar upp oss i grupper som "vi - och dem". Jag blir så förbannat ledsen och äcklad över människors okunskap och tankegångar. Jag hoppas att de tar del av informationsmötet och får se ungdomarna i ögonen. Jag hoppas att de inser hur fel de har.

Ännu en gång är jag så otroligt lycklig över mitt val av utbildning. Att vi får lära oss att se människan bakom diagnosen och inte bara se det som står i journalen. Att alla är vi individer med drömmar och viljor. Jag är så otroligt glad för min uppväxt, där jag fått lära mig att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att alla är lika mycket värda oavsett vad man har för bakgrund.

Over and out

f.