efeia

Just nu saknar jag mina nära och kära så otroligt mycket. Vill bara krama och hålla om dem allihopa på en och samma gång. Jag har haft en jättefin kväll med mina otroligt fina vänner här! Men just nu saknar jag de som känner mig allra bäst som förstår sig på alla detaljer. Jag är också så tacksam för alla jag har nära, ni är så fina och bäst! Varför blir man alltid så himla "tänkig" när man ska sova?

Jag visste att det inte var bra och jag visste att det inte kändes okej innerst inne. Men har ändå på något sätt försökt förtränga den där känslan i magen bara för att det är bäst så. Det funkade inte och jag kan inte göra mer åt det. Men hade ändå det där fåniga hoppet. Hopp är ibland det bäst som finns och livsviktigt, men just nu känns det bara piss. Jag vet inte vad jag hoppades på egentligen, att det inte stämde? Att jag skulle få höra något som skulle vända på det. Lustigt hur en sak, en liten mening kan få hela magen att vända sig ut och in och ta fram deppigheten...Hade helt enkelt varit bättre att inte veta, att få leva i den där lilla bubblan om att allt var bra. Nu mår jag bara illa. Första gången jag verkligen försökte ge allt och det sprack, men kanske sen? Vad kommer mellan nu och sen, det är tanken på det jag inte orkar med ....

En sak jag älskar det är att kolla på disneyfilmer, och ikväll stod lejonkungen på schemat hemma hos Lisa på delphi. Jag, lisa, linnea, stina och johanna stämde in i sångerna och snyftade lite på rätt ställen, himla fin film! Borde egentligen läst mer av psykologin, men när man får ett erbjudande som lyder "film, godis, te och trevlig sällskap?" kan man ju helt enkelt icke tacka nej!

Här sitter jag i en hög av packning, igen. Det är nämligen så att imorgon lämnar jag fina Ulrikedal mot Östra torn, där jag ska dela lägenhet med Hanna. Ska bli superskoj att få någon att babbla lite med och inte sitta i sockerbiten och glo själv. Mamma och pappa kommer tidigt med full-lastad bil (MIN SÄÄÄNG!!!!), så har ikväll tömt garderob och packat kassar fulla med grejor, känns himla skoj!

Här ligger jag och kan inte sova, för typ femte dagen i rad....börjar tröttna på det lite nu. Som idag på step-bas-träningen, hängde inte med för fem öre just för att hjärnan var någon-annastans. Dels kan det bero på att vi har haft tidiga föreläsningar, start åtta noll noll och iofs slutar vi tidigt men ändå. Dock går vi hela dagen imorgon, men mest grupparbete så det känns kul. Ska i morgon även åka och skriva kontraktet med Hanna för rummet jag ska hyra av henne, känns himla bra. SEEEEEN blir det utgång med fina vänner här i Lund, ska testa på Lundanationen känns roooligt! Behöver nog gå ut och dansa av mig lite tror jag, känns som det var länge sen och denna gång utan Robinson-outfit.

and love isn't love 'til you give it away.

Denna dagen har varit otroligt lärorik. Hade Viveka och Birgitta(= måns zelmerlövs mamma) som föreläsare i kommunikation hela dagen idag. Lärt mig massor och är även en del förvirrad men det ska väl ordna upp sig. Skönt att slippa ifrån föreläsningssalarna iaf och göra något annat. Vi var på Locus Medicus som är medicinska fakultetens hus, en jättefin gammal villa. Satt i grupper om fyra/fem och pratade hela dagen, sånt gillar jag.

Haft en otroligt händelserik eftermiddag vill jag lova. Är så trött i benen att jag inte orkar ställa mig upp, true story. Idag klockan fyra hade jag, Lisa, Linnea, Stina och Johanna bestämt oss för att testa på Gerdahallens Afrodans-pass. Jag tänkte lite kaxigt att det räcker med att jag cyklar sådär tio minuter innan den tiden vi bestämt, och tog det alltså chillidill här hemma. Tills det ögonblicket kommer då jag inser att den förbaskade cykelnyckeln är borta! Sprang runt i lägenheten, hela trapphuset, utanför och ingen nyckel hittades .... Detta resulterar att jag i converse börjar powerwalka mot Gerdahallen, man tror att det är närmre än vad det är ska jag berätta för er. UPPFÖRSBACKE hela jäkla vägen, värre till fots än cykel kan jag också berätta. Med andan i halsen springer jag in och inser att det är KÖ till att betala.....panik...gubben framför vet inte vart han ska...tre minuter kvar till passet börjar.....kommer fram och blir insläppt, lovar att jag säkert såg helt galen ut efter svettpromenaden, inser att jag inte har en aning om till vilken sal jag ska till (fanns typ 100!) får springa tillbaka till receptionen och snällt be om hjälp haha, blir visad till salen där mina kära vänner står och flåsandes tar jag plats på golvet och då börjar dansen. HERREGUHD vad jag är otränad men skoj var det! Fler gånger bli det, men då ska jag vara ute i liiiite bättre tid. Nu blir det dusch sen ska jag belöna mig med MAT, smarrigt värre.

James Morrison är min man ikväll. Spotify går varmt och hans ljuva stämma förgyller min kväll.

let your true colors show .