efeia

Har precis sett klart SATC2, såg ettan igår. Ska snart sova men kände behovet av att skriva av mig lite.

- Är det inte märkligt hur livet kan ha så många olika vägar? Även om man går vilse ibland, så hittar man oftast alltid rätt. När man hittat rätt, då känns allt bra och alla bitar faller på plats. Det kan vara svårt att se alla bitar till en början men efter ett tag blir de tydligare och du kan då också välja de bästa bitarna, som passar just ditt pussel. Just nu befinner jag mig i en stad jag aldrig riktigt tidigare lärt känna, med människor som jag aldrig tidigare mött. Trots detta så känner jag mig så otroligt hemma. Jag tror att det beror på att jag är så säker på att jag är rätt. Jag har grunden av en otroligt underbar familj och vänskapskrets hemifrån men får också här skapa mitt egna. Det liv som bara är mitt, ingen annan lever detta förutom jag. Lustigt är ordet och i detta fall har ordet en positiv klang. Mönsterås kommer alltid vara hemma och de som finns där kommer alltid vara mina. Men detta är något speciellt och något annorlunda, det är början på mitt liv. Det är nog att känslan av att ha slutat springa som gör allt detta så bra. Känslan av att gå barfota och i lugn takt. Jag älskar livet just nu och jag har en känsla av att detta kommer bli bland de bästa åren i mitt liv, för detta gör jag endast för min egen skull och ingen annans. Det här är jag, och det är också vad jag kommer bli. Resan på en ny lång väg har börjat, och jag ser fram emot att se vart den tar mig.

Känslan av att må bra där man är och också få känna att man verkligen hittat sin väg är underbar. Jag vet inte hur jag mår i morgon, om en vecka eller om ett år...Men just nu mår jag så jäkla bra! Jag är kär, glad, lycklig och främst av allt så är jag RÄTT.

over and out

f.