Gamla inlägg.
0kommentarer
Att sakna något inte någon.
Jag tror att jag står på noll. Känner nog ingenting egentligen mer än lycka över det jag har just nu. Ändå griper den där känslan av förvirring tag i mig rätt som det är och sliter mig åt olika håll.
Känslan av att sakna något, inte någon.
Det känns som att jag glömt något någonstans. Tappat något på vägen.
Det där något är svårt att sätta fingret på vad det är men jag vet att jag någon gång har haft det hos mig.
Den där känslan av att sakna något som man inte vet vad det är, är svår att beskriva. Det är möjligtvis en bit i pusslet som ska på plats, men jag är inte helt säker. För egentligen är jag nöjd med mitt pussel som det är för tillfället. Det passar mig perfekt, som fisken i vattnet så att säga. Ändå finns den där, känslan av att något saknas.Time will tell jag kommer nog på det snart, men tills dess får jag helt enkelt stå ut med lite förvirring.
__
Är jag skadad på riktigt? Varför tar man inte åt sig när någon ger en komplimanger? Varför vågar man inte riktigt tro på det någon säger? Varför vågar man inte säga ifrån till hundra procent?!
Jag tror att allt det har med hösten att göra. Du skadade mig. Jag vågar inte riktigt lita på att det något någon säger är sant. Även om det kommer fram världens modigaste kille på krogen och säger "du är det vackraste jag sett, du, tjejen i vinrött linne fångade mig direkt". Det viftas bort direkt och jag skakar på axlarna, för jag tar inte åt mig. Det är lättare att inte känna. Jag pallar inte ont i magen och drama. Varför ska det behöva vara drama...? Varför kan inte allting bara få vara lätt.....? Jag trodde det var rätt. Jag fick en smäll på käften, ett drag tillbaka till verkligheten. Efter det har jag inte vågat känna. Jag vågar inte lita på att det någon faktiskt säger är sant. Även om jag kommit över dig tusen gånger om, så ligger det kvar och känns. Känslan av att misslyckas, att inte räcka till. Jag är trött på att irra runt och inte fatta någonting. Jag är trött på att inte känna.
_________________________________________________
Det var då & Nu är nu.
Jag är så lycklig över att känna. Att våga känna och vilja känna. Pusslet känns helt och jag är kort sagt lyckllig. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte knöt sig i magen när jag läste inlägg ifrån förr. För det är så brutalt ärligt. Det är faktiskt idag svårt att komma ihåg hur dåligt jag faktiskt mådde då. Jag är så otroligt glad över att vara där jag är idag och lustigt nog ser man det som bäst när man går tillbaka till hur det var förut.
Att. Känna. Känslor.
Allt jag har lärt mig om mig själv, och om andra med för den delen. Att våga är det bästa jag har gjort i hela mitt liv.
Nu måste jag sova.
over and out
f.
Kommentera