efeia

Idag har varit en riktigt fullspäääckad dageer. Började hos Nettan och klippte hairet lite, alldeles för slitet. Sen for jag med bästa farmor och hennes kompis Maj-Britt till skogskyrkogården och grattade farfar och hälsade på kvasten. La två rosor. Hälsade även på TG och Björn en sväng. Älskar på något lustigt vänster att gå och kolla på alla gravstenar och känna doften av skog. Det är så fridfullt och fint på något vis där ute. Jag vet inte riktigt vad jag tror på eller vad som händer efter man är död. Men något jag tycker är viktigt är att tänka på de som man inte längre har hos sig. Därav vill jag gärna följa med farmor till kyrkogården när hon vill ut till farfar, speciellt idag när det faktiskt skulle ha varit hans födelsedag. Han dog 1997 på min sjuårsdag. Jag fick en graverad klocka av honom den dagen. En sådan där fin som man hänger runt halsen. Det står Frida 7 år på baksidan. Det är bland de finaste sakerna jag äger. För farfar hade aldrig någonsin innan köpt något speciellt till någon mer än farmor. Det var alltid farmor som fixade med presenter och liknande. Men på min sjuårsdag då skulle han prompt smyga och fixa en present, farmor visste inget. Han frågade mig veckan innan jag fyllde år om jag skulle vilja ha en klocka graverad någon gång om jag skulle få en. Jag sa ja, och fattade ingenting. Farfar och jag hade en väldigt nära relation och han sa alltid att han var sådär extra stolt och glad för mig och såklart simon. Jag spenderade nästan hela min barndom/uppväxt hemma hos farmor och farfar. Jag vet inte varför han köpte klockan men när jag frågar farmor så sa hon bara det att jag betydde väldigt mycket för honom. Klockan ligger bredvid mig på köksbordet i en blå, glittrig liten ask. Den ligger på samma bomull som den gjorde för 15 år sedan. För det är FEMTON år sedan farfar dog i år. Det är helt sjukt. Jag kan fortfarande komma ihåg hans skånska stämma, när han sjöng ute i trädgården. Favoritvisan var "torparevisan" åhåjaja åhåhjaja de blåser i träa idag. Flintachocklad och trav. Farmor kollade på Glamour och farfar kollade på trav. Det var så det var och jag sprang mellan gillestugan och farmors tv-rum haha. De satt i varsin ände av källaren och kollade. Fast bara när Glamour krockade med travet annars satt farmor och jag i soffan och farfar i fåtöljen. Finafina uppväxt. Farfar dog i alla fall samma kväll som han hade varit här på mitt kalas. Jag fick klockan och den håller jag väldigt nära hjärtat. För av någon fånig anledning känns han lite nära när den är med. Lustigt men sant. Samma sak som på kyrkogården.