efeia

TODAY IS THE DAY. Som vi har väntat på sedan i december förra året när vi drog igång med vår uppsats. Idag ska vi försvara OMAS och förhoppnigsvis går allt bra. Jag önskar att jag kunde se in i framtiden bara för att veta, en liiiitenliiiten glimt av hur det kommer gå. Magkänslan säger att det kommer gå bra, men man kan aldrig riktigt veta. Vi har en riktigt bra examinator, han är snäll och väldigt duktig. Jag är säker på att hans kritik kommer att vara fair. Efter denna vecka så har jag inga fler måsten. Efter denna vecka är jag klar. Helt sjukt. Fyra år är över. Men bara för att jag tycker det är så himla kul med skola och vill suga ut det sista ur logopedprogrammet så har jag anmält mig till att vara med under NYU-studenternas dysfagikurs. Bara för att dysfagi kan vara det mest intressanta som finns, just saying. Det ska bli himla spännande. 

 

Kan även meddela att jag är något speedad på grund av min höjda kortisondos. Igår behöver jag inte sova en endaste gång på hela dagen förrän att det var kväll. HELT fantastiskt. Jag får tänka på att andas mellan pratet bara så att jag inte speedar iväg eheh. Tacka vet jag läkaren som förstod att jag behöver vara på topp fram tills examen. Sedan vill han dock att det ska gå utför....men mer om det en annan gång. 

 

Som sagt: Håll era tummar hårt mellan 13 och 15, för vi 13 presenterar vi och vid 13:30 börjar vi grillas. Huja. 

Hakuna Matata. 

 

over and out

f. 

 

Nu ska jag sova. Imorgon väntar sista styrelsemötet med överlämning. Det känns både jätteskönt och tråkigt på samma gång. Jag kommer att sakna mitt knasiga, braiga styrelsegäng! 

Dödade precis en bananfluga på mobilskärmen, tänkte om ni ville veta. 

Over and out

F 

Tänk vad mycket kul vi har haft tillsammans, så många bästiga minnen! 

 

Sitter hemma på Hästskovägen och försöker att lugna mina något nerviga nerver. Snart är det dags för intervju på barn- och ungdomshabiliteringen i Oskarshamn, en logopedtjänst. Det är ett åtta månaders vikariat och det hade varit så himla kul att få jobba där då många av de barnen jag hade hand om förra sommaren är knutna till den habiliteringen. Förutom intervjun så har jag hunnit med att ha lite kvalitetstid med mina fina, bästa Mönsteråstjejor! Igår var jag först inne hos familjen Karlsson och hälsade på då Tove och Pierran var där på Raggmunksmiddag. Sedan åkte Sara och jag ut till Oknö för att hälsa på Jossens i hennes (& Ottos) nya lya. Det var så himla mysigt och fint att bara få hänga, huh vad jag har saknat det. De lyckas alltid få mig på bra humör de där två. Idag har jag även hunnit med en power-walk med Bexen, riktigt välbehövligt då det var alldeles för länge sedan vi sågs. Nu har jag laddat batterierna med bra kompishäng och känner mig riktigt taggad på intervjun!! 

 

Ville bara ge en något mer positiv uppdatering. Alla dagar är verkligen inte dåliga dagar och jag gör mitt bästa att inte låta magen ta över, men ibland rinner bägaren över och då kan jag inte dölja min frustration. Irritationen finns kvar och jag släpper knappt mobilen ur sikte i fall att den där läkaren ringer. Det löser sig så småningom helt enkelt. Hakuna Matata så att säga!

 

 

 

Over and out

f. 

 

 

 

Om min läkare inte ringer imorgon och säger att han har en plan. Ja, då blir jag nog snart tokig. För jag hatar detta så himla mycket.

Förlåt men jag var bara tvungen. Welcome to my life. 

Over and out

F

Over and out

f

Sista månaden som student är nu påbörjad. Idag var vi nere vid Universitetshuset och lyssnade på när studentsångarna sjöng in våren. Tiden rinner iväg och jag hinner inte riktigt med, som vanligt. Tänk att fyra år har gått, eller snarare rusat förbi. Uppsatsen börjar ta form och livet känns bara en aning stressigt just nu men snart får vi andas. Min kropp är återigen på krigsstigen och jag har under kvällen börjat fundera på om ett nytt skov ligger och gror. Efter prickfesten förra helgen fick jag sluta med alla mediciner förutom min lilla pluttiga kortisiontablett på 3mg vilket innebär att kroppen nu har hunnit landa igen. Den senaste veckan har varje dag varit som en sakta nedåtgående spiral med trötthet, magont och värk. Ja, tillbaka på ruta ett igen. Dock något tröttare än förut vilket känns skittråkigt. Gör jag något kul en dag så är jag helt slut dagen efter. Jag har den senaste veckan behövt gå och lägga mig x antal gånger varje dag för att orka med, vilket inte känns okej när man endast är 24 år och 10 månader. Idag har jag varit ett mindre vrak då gårdagen bestod av grillning med fina vänner här hemma till sen kväll. På onsdag ska farbror doktor ringa och förhoppningsvis har han en ny plan. Jag känner att jag inte riktigt har tid att må såhär just nu med en magisteruppsats som ska bli godkänd samt min sista månad som student. Jag vill orka och vara glad. Jag vill inte ligga hemma och sova. Jag kan ju liksom inte ta powenaps sen när jag börjar jobba?! Det värsta är väl i och för sig att hur mycket jag än vilar och sover så blir jag inte piggare. Det är en ond cirkel det där. Under kvällen har även en välbekant värk börjat mola på höger sida av magen så just nu håller jag alla tummar och tår för att min tarm inte håller på att inflammeras just i detta nu. JEKLABAJSCROHNS. (haha, bajs ja. Det är en helt annat del av denna skitsjuka som ni ska slippa höra). På tal om doktor så har jag nog bytt för tillfället. Min bästa Berit verkar pensionera sig allt mer för hennes besök uppe på gastromottagningen blir allt färre. Den nya verkar duktig och bra, så jag är nöjder. 

 

Jaha ännu en gång blir detta ett klagoinlägg på min nu något sega vardag. MEN jag gör faktiskt en massa saker trots denna dumma trötthet, jag försöker verkligen att kicka dess ASS! Idag till exempel har jag inte bara lyssnat på studentsångarna utan också druckit en kaffe med Lisa och Linnea + sedan ätit en fantastiskt fin sushimiddag med Lisa, som alltid är ett sådant bästigt sällskap! :)  

 

Nehe nu ska jag kicka tröttheten med att sova.

over and out

f. 

Som tur var har jag världens bästa vänner som snabbt ändrade om helgens födelsedagsplaner till att vara på vildis istället för Österlen! Det var ingen, speciellt inte sjuksköterskestudenterna, som ville ha mig i en stuga ute i skogen med pågående allergireaktion...Jag fick vara med att fira i alla fall, dock nykter för det kändes dumt att äventyra kroppens uthållighet men det har varit en toppenkväll/natt/morgon. Om några timmar ska vi till Stadsparken och äta brunch för att fortsätta firandet, så himla fint! 

 

Huh! 

Over and out

f

Huuuuuh!

over and out

f

Jag är helt säker på att allt kommer lösa sig, det är bara just nu det är jäkligt jobbigt. Att inte veta hur det kommer bli känns bajs rent ut sagt. Jag hatar att jag kommer behöva flytta ifrån Joel och jag gillar inte alls tanken på att lämna denna lägenhet. Framtiden känns otroligt oviss at the moment men som sagt, det ordnar sig så småningom. Hakuna Matata så att säga! 

Fick precis ett samtal av Gastromottagningen och nu jäklar i min låda händer det grejer! Ny remiss för utredning av tunntarmen, ska få svälja en liten kamera som tar en massa bilder i magen. Ska börja äta trippel dos kortison, det kortisonet som jag äter är ju väldigt snällt mot övriga kroppen och har inte så mycket biverkningar som tur är. Sedan ska jag även börja äta en ny medicin som verkar vara rena tickande bomben, det var massa varningar och skit på förpackningen eehe...MEN förhoppningsvis hjälper den tarmen att bekämpa inflammationen + att den ska utrota min ledvärk också HURRA. Det är någon mix av inflammationsdämpande och antireumatikum. Jag ska även lämna en hel ny drös med prover så jag hoppas att det blir bra på riktigt nu. Det är som mamma sa, medicinerna har tagit toppen av isberget men inte hjälp på djupet. Det är tyvärr fler dåliga dagar än bra på en månad så detta har börjat bli väldigt jobbigt. LÄNGTAR efter att få må helt bra för jag är så otroligt trött på att bita ihop hela tiden. Jag är så trött på att behöva tacka nej till saker som jag egentligen vill göra och borde orka göra. Jag är ännu mer trött på att behöva förklara mig och jag är trött på att klaga. SÅ nu håller vi alla tummar och tår för att denna nya ändring kommer att göra underverk. Vi håller även tummarna för att jag inte kommer att tappa all min överhud, vilket tydligen kan vara en reaktion på den nya medicinen EHEH....!!! 

 

Jag längtar efter att få bli mig själv till 100% igen. Just nu är det cirka 40% riktigt och 60% fejk i det mesta jag gör. Med fejk menar jag påklistrad ork och ett leende som inte riktigt går hela vägen upp till ögonen. Tröttheten och värken har verkligen börjat sätta sina spår. Det blir svårare och svårare att låtsas som att allt är bra. För sanningen är att det inte är bra, MEN det ska det bli! HURRA för snälla sjuksköterskan Karin som tog mig på allvar idag, det tackar jag för. 

 

Nu ska jag diska, jippi! 

over and out

f. 

Väskan bestämde sig dock för att ta en tur kring Arlanda på vägen hem och jag väntar nu på att den ska komma hem till vildis igen. Fick ett sms klockan 10 om att den var lokaliserad i alla fall vilket kändes väldigt skönt. 

Nu ska jag slökolla på lite film och vila ögonen lite. 

Over and out

f 

Sista dagen i NY imorgon och eftermiddagen idag avslutades med ett jäkla crohnsskov. Det toppar inte mina värsta utan var ett ganska snällt skov, mår dock bajs och det känns så himla tråkigt att vara sjukis. Som tur är har jag världens bästa liga här hos mig i form av Joel, Mimmi & Oskar. Efter att mitt skov peakade och började avta så har vi hängt i soffan/min & Joels säng med tv-maraton av Modern Family, family guy & kung av queens! Jag älskar de amerikanska tv-kanalerna! 

Imorgon ska vi gå över Brooklyn Bridge, eller jag håller alla tummar för att orka traska den biten! Med lite vilja går allt så det ska nog gå fint. Efter det får vi ta tunnelbanan istället för att promenixa upp till Williamsburg för att kika lite där. Får se hur vi avslutar kvällen, någon typ av mat lär det bli i alla fall. 

Helt sjukt är vad det är att fem veckor redan har gått. Det har varit en helt fantastiskt kul upplevelse och jag har en hel hög med minnen med mig hem. Dagens magont bevisar dock att maten här borta inte direkt är snäll mot onda tarmar så min mage kommer nog tacka mig när det blir svensk husmanskost istället för hamburgare och pommes hah.. 

Nu ska jag sova så att jag orkar upp imorgon! Klockan ringer tidigt för att vi ska få ut så mycket som möjligt av sista dagen. 

Over and out

f

Snartsnartsnart är världens bästa Joel här!! Lyckan är total! Trots att jag är genomförkyld och hostig så känns det helt fantastiskt fint att få hit finaste killen. Helt sjukt hur fort dessa fyra veckor har gått, jag förstår liksom inte hur fort tiden kan gå. Nu har vi en vecka kvar med turistande innan det är dags för hemfärd igen. 

Idag kurering och sen hoppas vi på pigghet!! Hejaheja kroppen friskt humör! 

Hosthost

f

Over and out

f 

Dagen började med ännu ett bussäventyr för mig och Mimmski. Long Island stod på dagens schema och enligt vår reseapp skulle det ta oss cirkus 1h och 45min att åka dit, vilket det också gjorde. Ännu en svettig busstur, både på grund av värmen inne i bussen samt nervositeten av att inte fatta vart vi skulle av, det är alltid lika spännande. Trots allt detta så hittade vi rätt! Jag är så otroligt imponerad av att vi hela tiden hittar rätt trots kaotiska förhållanden. Lokaltrafiken här är inte att leka med! Det står inte vad busshållsplatserna heter, inte heller annonserar bussarna ut vilken hållplats det är man passerar = det är omöjligt att fatta vart man befinner sig! Trots detta så lyckas vi ändå hitta rätt OCH vi är alltid i tid. Det beror nog i och för sig mer på att min kära resekompis/Minmski gillar att vara ute i tid, vilket jag uppskattar väldigt mycket då jag saknar den egenskapen vissa mornar. 

Väl framme på Long Island fick vi observera logopedbehandling av personer med afasi vilket var mycket intressant. Jag gillade logopedernas förhållningssätt och de studenter som jag fick observera var alla väldigt tillmötesgående och observanta på sina patienter. Detta skiljer sig tyvärr rätt mycket ifrån vad vi tidigare sett.. Logopederna här jobbad mycket mer likt oss i Sverige, mer patientcentrerat! De var alla supergulliga. Mimmi och jag fick åka hemåt lite tidigare än planerat då snön slog till ännu en gång. Logopeden som var vår kontaktperson var supergullig och körde oss till tåget som endast tog 32 minuter in till Manhattan!!! Vi skrattade gott åt att vi helt hade missat direkttågen och åkt världens omväg på morgonen. Men hsde vi inte åkt omvägen så hade vi inte fått se Flushing, ni som har sett tv-serien The Nanny förstår varför detta var kul! Dock var Flushing långt ifrån vad jag hade föreställt mig. Det var mest kineser överallt och väldigt stökigt, men fint på sitt sätt så klart. Lite för mycket folk för min smak dock. 

Nu går mina ögon i kors...då vi startade dagen 05:30 är det kanske inte så lustigt. 

Vi har även hunnit med att äta en FANTASTISK måltid på en fransk restaurang nära där vi bor. Felicia är här och hälsar på så vi var ute och firade in helgen lite, muy trevligt! Min mage ljublade över att få lite riktigt kött och grönskar. Dock var det pommes till men det var fantastiskt gott, kanske det godaste köttet jag ätit = Boeuf Bourguignon, eller hur det nu stavas. 

Nu ska jag gå och borsta gaddarna, eller så fort min vapendragare har snutit klart nosen är det min tur på toaletten. Hon har råkat åka på det mesta under denna resa och jag hoppas att denna förkylning är det sista tråkiga! Vi (läs jag) borde kanske äta mer apelsin och mindre Oreos.. 

Over and out

f

Vi kom hem för en stund sedan efter att ha sett musikalen Matilda. Den var helt fantastiskt bra, vi var alla riktigt imponerade av alla de superduktiga barn som var med! Har ni möjlighet att se den, så se den. 

Annars rullar dagarna på med besök på en just nu massa skolor. Besök i all ära men vi känner att vi börjar kunna det här med det amerikanska skolsystemet och logopedbehandling nu..eller kanske inte helt men lite i alla fall. Vi har en vecka kvar med schemalagda grejor sedan ska vi turista i en vecka innan vi flyger hem till Skåneland igen! Om en vecka kommer våra saknade pojkvänner hit vilket ska bli riktigt kul. Jag har haft min bästiga familj här i en vecka snart och de åker hemåt igen på torsdag. Tråkigt såklart men det har varit supermys att ha dem här. 

Igår var jag lite ledig med min familj och passade då på att gå "the High line" vilket jag rekommenderar för alla som ska hit!! Mysigt värre och fina områden. Vi gick nog cirkus 2,5 mil igår ner till Freedom tower och ground zero. Vi avslutade kvällen på en irländsk pub med Liverpooltema vilket fick mig att sakna Joel sådär lite extra. 

Imorgon väntar ett skolbesök ute i Brooklyn och efter det ska jag ÄNTLIGEN få besöka Guggenheim! Det är på riktigt en dröm som går i uppfyllelse, kultrnörden i mig skuttar av glädje. 

Vi har förresten firat St. Patrick's day idag, med övriga NY. Sjukt mycket fulla kids och galet lång parad med en massa "marching bands". Där var en hel del säckpipor med också vilket jag älskar! Himla fint! 

Nu går ögonen i kors! Klockan är långt efter läggdags här egentligen. 

Over and out

F