efeia

Fick precis ett samtal av Gastromottagningen och nu jäklar i min låda händer det grejer! Ny remiss för utredning av tunntarmen, ska få svälja en liten kamera som tar en massa bilder i magen. Ska börja äta trippel dos kortison, det kortisonet som jag äter är ju väldigt snällt mot övriga kroppen och har inte så mycket biverkningar som tur är. Sedan ska jag även börja äta en ny medicin som verkar vara rena tickande bomben, det var massa varningar och skit på förpackningen eehe...MEN förhoppningsvis hjälper den tarmen att bekämpa inflammationen + att den ska utrota min ledvärk också HURRA. Det är någon mix av inflammationsdämpande och antireumatikum. Jag ska även lämna en hel ny drös med prover så jag hoppas att det blir bra på riktigt nu. Det är som mamma sa, medicinerna har tagit toppen av isberget men inte hjälp på djupet. Det är tyvärr fler dåliga dagar än bra på en månad så detta har börjat bli väldigt jobbigt. LÄNGTAR efter att få må helt bra för jag är så otroligt trött på att bita ihop hela tiden. Jag är så trött på att behöva tacka nej till saker som jag egentligen vill göra och borde orka göra. Jag är ännu mer trött på att behöva förklara mig och jag är trött på att klaga. SÅ nu håller vi alla tummar och tår för att denna nya ändring kommer att göra underverk. Vi håller även tummarna för att jag inte kommer att tappa all min överhud, vilket tydligen kan vara en reaktion på den nya medicinen EHEH....!!! 

 

Jag längtar efter att få bli mig själv till 100% igen. Just nu är det cirka 40% riktigt och 60% fejk i det mesta jag gör. Med fejk menar jag påklistrad ork och ett leende som inte riktigt går hela vägen upp till ögonen. Tröttheten och värken har verkligen börjat sätta sina spår. Det blir svårare och svårare att låtsas som att allt är bra. För sanningen är att det inte är bra, MEN det ska det bli! HURRA för snälla sjuksköterskan Karin som tog mig på allvar idag, det tackar jag för. 

 

Nu ska jag diska, jippi! 

over and out

f.