efeia

Denna jäkla trötthet. Den som inte riktgt går att sätta fingret på, den är så jäkla jobbig. Jag hatar att behöva tacka nej till saker och ringa folk för att säga att jag ännu en gång inte orkar. Jag som älskar att umgås och har kul sitter allt mer ofta hemma eller sover på grund av att jag inte orkar. Trots att jag sover hela nätter, de senaste nätterna som en riktig stock. Trots det är jag lika trött när jag vaknar. Kroppen är tung och orkar inte med. Jag vill inget hellre än att orka! Att inte behöva låtsas vara pigg&glad, för det håller verkligen inte i längden. Det tar så otroligt mycket energi att jag kan vara däckad en hel dag efteråt. Det syns inte på utsidan. Det är det värsta. Att folk kanske inte förstår hur jobbigt det faktiskt är. För jag ser frisk ut. Det är ingen som ser att jag är så trött så att hjärnan snurrar. Speciellt inte om jag hela tiden kopplar på det där jekla leendet. Den där fasaden. Men jag vill så gärna vara med. Jag vill så gärna vara den där pigga och glada trots att ögonen värker av trötthet eller att kroppen skriker efter en säng.