efeia

Livet går fort. Idag började jag med min nya medicin och hela kroppen skrek när jag la tabletten på tungan. Lustigt det där, hur stark vårt psyke kan vara. Bara för att namnet på medicinen skrämmer en så. Den ska ju göra mig helt symtomfri, varför blir jag då rädd? Jo för säger någon att man ska äta cellgifter så skriker hela kroppen neeeeeeej. Det är ju ren & skär nedbrytning. Men det är ju precis vad min knäppa kropp verkar behöva. Nu håller jag alla tummar och tår för att mitt dumma immunförsvar ska fatta att det inte kan hålla på att angripa tarmen. Jag håller tummarna för att jag blir symtomfri och får må bra. Hejaheja medicinen! Det är så ooootrooooooligt låg dos = förhoppningsvis ganska lite biverkningar. Dock känns inte den vanligaste så lockande. 1/10 får benmärgsförgiftning vilket innebär att kroppen går bananas och slutar tillverka vita blodkroppar helt, not good. Men nu kommer inte det hända, det har jag bestämt mig för. Måste bara få skriva av mig lite. Lite illamående kan jag överlevda & tröttheten är jag van vid så förhoppningsvis påverkar det mig inte så värst mycket. Time will tell helt enkelt.