efeia

Jag har börjat komma tillbaka till vardagen. Jag har vaknat ur min dvala och ögonen värker inte längre av trötthet. Det var en liten vägg. En liten vägg som jag fint snubblade in i. Kroppen slog backut och ville inte vara med längre så det blev vila. Vila och mat. Vågen pekar äntligen åt rätt håll igen då den för några veckor sedan gick snabbt nedåt, åt det håll som den absolut inte ska gå. Magen var kaos och kroppen var slut. Men idag vaknade jag lite piggare än igår och jag känner inte längre den där gnagande känslan av stress som har legat över mig som ett mörkt moln. För första gången på flera veckor längtar jag efter att få röra på mig. Jag vill ut och springa. 

 

Det blev ingen resa till Lund. Kroppen och knoppen satte käppar i hjulet och även plånboken. Synd och trist men jag känner verkligen att jag behövde dessa tre lata dagar hemma. Nu såhär i efterhand är jag väldigt glad över det beslutet även om det var väldigt trist att bestämma. 

 

Det bästa med idag är att jag sak få gosa med kattungar. Alldeles nya kattungar. Dock är de x antal tusenlappar för dyra, lika bra det annars hade jag nog fått med mig en hem. 

 

En himla mix av allt som rör sig i hjärnan på en och samma gång, as always. 

Nu ska jag hoppa in i duschen. 

over and out

f.