efeia

Ibland behöver man bara prata med en bästig vän och pojkvännen för att klumpen i magen ska kännas lite lättare. De har alltid så bra saker att säga.

Det är lite otäckt när man har börjat inse saker som man tidigare aldrig velat tänka på eller egentligen aldrig vågat säga högt. Jag tror att bägaren är på väg att rinna över, dock är jag lite osäker på vilken effekt det kommer att ha. Vilket gör mig orolig på samma gång som jag känner att det löser sig alltid, som Timbuktu så fint sjunger om. Det är bara det att ibland orkar man inte bry sig eller dra på det där leendet utan att fasaden spricker. Det handlar bara om att låta det vara okej att den faktiskt gör det, fasaden alltså. Det kan inte alltid vara en dans på rosor, så är det bara.

Min hjärna innehåller just nu tusen tankar som inte ens jag själv håller koll på. Därför förstår jag om ni blir förvirrade, för som sagt det är jag med. MEN det ordnar sig, det gör det alltid. Det kommer fixa sig till slut, finns inga tvivel om att det ordnar sig.

 

NU är det godnatt, egentligen för länge sedan. 

over and out

f.