efeia

Helgen kan sammanfattas som slö men otroligt bra. Tjejmys med finaste ligan i fredags, massa Arrested development tittande med Joel, pannkaksfrukost, sovmorgon, tékväll med Glennie, konserthusjobb med bra människor...osv. Det har även varit lite turbulent i min hjärna på grund av irritation på en sak som egentligen inte är värd att irritera sig på för vi kommer lösa det imorgon hur eller hur. Jag hatar bara känslan av att bli förminskad, att någon känner att de behöver ta på sig något sorts ansvar för att saker ska bli gjorda trots att sakerna hade blivit gjorda hur eller hur. Rörigt för er som inte alls vet vad det handlar om, men jag orkar inte skriva om det egentligen för det är en liten skitsak. En liten skitsak som har tagit alldeles för mycket av min energi. 

 

Imorgon ska Joel och Markus gå upp med sitt magisterarbete, HEJAHEJA! Efter det ska vi gå ut och fira på en fin restaurang, mums! Dregglar lite redan nu när jag tänker på att det kommer bli superdupergod mat (hoppas jag i alla fall..). Annars är det en vecka full med projektplanstänk och skrivande SEN är det sommarlov!!!!!! Helt sjukt att på fredag efter presentationen har vi ledigt i tre månader. Då har vi gjort hälften av utbildningen, vi är halva logopeder typ. Två av fyra år är då gjorda. HEJA OSS! Det ska folket och jag fira med att gå ut och äta på V.e.s.p.a och även det gör att jag börjar dregla. Tanken på parmapizzan...muuuums. 

 

NU ska jag sova. 

over and out

f. 

 

 

 

Det är även morsdag idag. Egentligen är ju mamma lika världsbäst alla dagar på hela året, men det känns fint att få uppmärksamma henne lite extra en dag som denna. Jag är så otroligt tacksam för att hon alltid finns där, hon lyssnar alltid och kommer ALLTID med bra svar. Jag har världens bästa föräldrar som ställer upp i vått och torrt. Jag brukar beundra mamma för alla de mornar som hon har stått ut med Simons och mitt tjaffs vid frukostbordet, eller bråken om vem som skulle få komma in i badrummet först och göra sig iordning/borsta tänderna...Alla de bilsemestrar då Simon och jag har bråkat i baksätet. Alla mina en miljon frågor om allt och ingenting. Jag är väldigt tacksam över att jag står så nära min familj som jag gör, världens bästa Anderssons.