efeia

Den där känslan av att bli fri. Att bli av med något som har legat i bakgrunden och gnagt i lite drygt ett år, den känslan är så fantastiskt bra kan jag meddela! Nu är alla poängen inne i ladok och jag kan släppa stenen i magen. Fonetiken är klar, finito! Omtentan gick kalasbra och lyckan är total.

Idag har Johanna och jag varit på afasi-auskultation. Superintressant! Fy fasen vad språk är komplext. Att tappa förmågan att forma ord. Att tappa ett tal som en gång varit helt och fungerande. Att varje bokstav måste pressas fram, när tungan och muskler inte samarbetar med hjärnan. Att bli helt slut i hjärnan efter en halvtimmas träning. Sådär slut så att man inte orkar mer och bara vill sova. Det är otroligt svårt att sätta sig in i dessa människors kamp. Kampen rom att få kontroll över sin egna kropp och sina egna tankar. Förvärvade hjärnskador är en kamp. Men som de kämpar! Tar i från tårna så att hela kroppen spänns. Att producera ett /s/ är lika ansträngande som att lyfta tunga vikter. Att hitta ordet "hammare" som man så väl vet att man kan men man lyckas inte få fram det. Att inte veta vad som är i eller på något. Att bara kunna uttrycka sig i korta enkla ettords-meningar. Man tar tyvärr mycket för givet här i livet. En av de sakerna är nog tyvärr ofta förmågan att kommunicera. Att kunna säga hej till den man möter är för oss en självklarhet medan det är en kamp för andra. Det är något jag verkligen har lärt mig detta året, att aldrig ta talet eller förmågan att kommunicera för givet. För det kan försvinna så otroligt fort. På ett ögonblick kan allt du någonsin lärt dig försvinna och du är tillbaka på ruta ett. Ofta går det framåt, sakta sakta, med hjälp. Men ibland är det också tyvärr stopp. Hur säger man det till någon? Att de aldrig kommer kunna tala i meningar igen...Man ska dock aldrig säga aldrig, för det finns alltid undantag. Dessa fantastiska undantag som får en att hoppas och inse att ingenting är omöjligt!!

Jag är så otroligt glad över val av utbildning. Att kunna hjälpa människor att återfå eller skapa sig ett tal eller förmågan att kommunicera känns rätt livsviktigt om jag får säga det själv. Heja logopedin!! Sen är den där biten med ät och svälj även rätt livsviktig och det är vi ,(ska vi bli), hejare på!!

Nu ska jag promenixa i solen! Det är sommar i Lund!
Over and out
f