efeia

Ett telefonsamtal för några dagar sedan fick mig att inse att det kan gå dagar, månader eller till och med år utan att man pratar, men när man väl gör det så är det som om ingenting har förändrats. Det är samma gamla vanliga, roliga och härliga person i andra änden. Den där personen som man har stått så himla nära, pratat om allt och ingenting med. Den där personen som kan vända något dåligt till bra med bara en mening. Kloka men ändå så valda ord. Alltid. Jag är så glad över att det fortfarande är så. Det kallas vänskap. Vilket är något av det finaste jag vet.