efeia

 

Vad hade jag gjort utan dessa fantastiska människor? Svaret är: ingenting, dels för att utan dem hade ju inte lilla jag suttit här. Men de finns alltid, alltid där. Nära hela tiden, fastän att det är cirkus 30 mil mellan Lund och Måset. Det är få människor som hade stått ut med alla mina små samtal om allt och ingenting. De lyssnar alltid och har alltid kommit med så mycket smarta svar. Det finns egentligen inga ord som kan beskriva hur mycket de betyder. Världens bästa och finaste föräldrar. Det är så mycket kärlek. De läser mig som en öppen bok. Det där att det räcker med att jag säger en mening och så kan de höra att något inte står rätt till. Det går helt enkelt inte att låstas. Vilket är så himla skönt.   

 

Just nu längtar jag SÅ himla mycket efter nästa fredag då jag får komma hem och krama om dessa två. Sen ska vi på äventyr till huvudstaden, så himla fint. 

 

Får icke glömma lillebror heller men han är ju i Thailandet och lever livet just nu, så han får inte följa med på äventyr. Hela familjen Andersson. Tre S och en F. Det är så det ska vara.