efeia

Jag hade kunnat tänka mig att muta någon forskare till att komma fram till hur man botar en defekt mjölkprotein-gen. Det hade varit så himla fint att få slippa bli halvt handikappad när man råkar pilla i sig fel saker. Idag är det på bättringsvägen, dock känns det fortfarande som att någon har kört över mig. Kroppen är slut och huvudet är tungt. Magen däremot är bättre, alltid något!

 

Imorgon åker jag hem för att överraska världens bästa farmor som fyller år. Sedan väntar fem dagara av familjemys och träff med finafina vänner. Revypremiär ska det också bli, superduperkul indeed! Det ska bli skönt att få komma hem efter tre dåliga däckade dagar. Att äta rätt mat och andas lite Mönsteråsluft är nog vad som behövs helt enkelt.

 

Nästa vecka väntar en massa kramande på pojkvän som på fredag flyger över atlanten för att vara borta i fem veckor. Avis indeed, så in i bängen. Speciellt när det är snöslask och äckligt vinterväder här hemma. Då lockar ju sol och värme en aning. De fem veckorna ska i alla fall spenderas med vänner och en massa fantastiskt roligt (not) tentaplugg för att sedan avsluta med en lång ledighet över påsk. Tiden kommer flyga iväg.

 

Nu ska jag hoppa ur min älskade onepiece och gå ut med soporna. Dagens ansträngning.

over and out
f.