efeia

Idag är en sådan där dag då allt kommer ifatt en. Idag har kroppen fattat att det är lugnt. Det är då den där känslan kommer krypande, mer än vanligt. Det är då jag bara vill ringa hem och höra mammas eller pappas lugnande röst, jag vill höra att allt är bra. För allt är bra. Men känslan är inte bra.
Man blir snurrig, jobbigt pirrig i hela kroppen och känslan av bortdomnade kroppsdelar slår till. Jag vill krypa ner i sängen och bara låta det vara. Att sitta i en trång föreläsningssal gör inte det hela bättre. Längst in mot väggen. Jag skriver detta för det hjälper mig hantera situationen. Att sätta ord på allt hjälper. Alla har vi våra egna knep, detta är ett av mina.

Jag mår bra, bara lite trött och då blir det såhär.
Over and out
f