efeia

När man åker tåg har man tid att fundera på saker och ting. Till exempel hur allt kan bli som det blir. För ett år sedan satt jag och höll tummarna över andra intaget till logopedprogrammet. Jag hade ingen aning om vad som komma skulle. Men nu idag ett år senare när jag sitter med facit i hand är jag så otroligt lycklig. Ett år av plugg och nya bekantskaper som sedan har vuxit till stadiga, fina vänskaper. Nollningen som var så galet rolig och alla resor fram och tillbaka. Lägenhetsletande och oro över boende löste sig tack vare blocket och Hanna som skickade ett mail. Utan henne hade jag kanske aldrig kommit i kontakt med alla underbara LESS(lundsextremsportarsällskap) människor, jag hade till exempel kanske inte suttit på detta tåget idag om det inte vore för Hanna. Lustigt hur allt går i hand på något vis. En förfest via en väns vän som ledde till massa prat och en Facebook-vänskap. Kram och hej på Valborg för att sedan bli haffad på Mejeriet och sen bara rullade det på. Ja, Hannas väns kompis var han som jag råkar ha spenderat veckan hos. Tänka sig som sagt, hur det kan bli. Ett steg i taget, åt rätt håll. Sakta men säkert tuffar tiden förbi. Egentligen rullar den alldeles för fort men jag älskar det. Nästa helg ska jag till sundets pärla och gänget där. Vilket aldrig hade hänt om det inte vore för Lund. Härligaste Helsingborgsligan är en stor del av allt bra. Ja kort sagt så är livet fina fisken och jag ser fram emot ett nytt år nere i skåneland. Lycka med andra ord.