efeia

Jag satt på OKG, i mitt lilla provosoriska "efter branden kontor". Skrev tidsedlar på alla som hade jobbat jul/nyår. Telefonen ringer, och det är Simon som fortfarande hade jullov då. Han säger att jag skulle förbereda mig på ett samtal ifrån pappa. Ett samtal som skulle bli jobbigt. Jag visste med en gång, så fort han sa pappa visste jag vad som hade hänt. Mamma och pappa var nämligen på Gran Canaria och hade semester, de skulle inte ringa om det inte var något speciellt som hade hänt. Jag lägger på luren och tio minuter efter ringer pappa. Jag hör på honom att han är ledsen, och innan han hinner säga något bryter jag ihop. Vi gråter i telefonen. Jag stänger dörren, lägger mig på golvet och får inte riktigt luft. Pappa säger "Stefan dog i natt/i morse." Stefan var min pappas "brother from another mother", vet inte riktigt hur jag ska beskriva det på något annat sätt. De var som humle och dumle, piff och puff, alltså bästa vänner. Cancer. Cancer. Jag hatar Cancer. Den äckliga fula sjukdomen har tagit allt för många bra människor ifrån oss. Det går ibland snabbare än vad man tänkt sig, man hinner inte riktigt med att fatta.

Jag har Stefan "kvasten" så mycket att tacka för. Tack vare honom fick jag en av de bästa upplevelserna i mitt liv, jobbet i London. Även det att han inte fanns där när jag kom, så visste jag att han var med hela tiden. Kvasten bodde i London längre än vad han gjorde i Sverige, nästan i alla fall. Han var alltid där och fixade om det var något. Han ringde flera gånger i veckan, vägrade prata svenska med mig bara för att engelskan skulle flyta. Som jag skrev för någon vecka sen, hans begravning/The celebration of the life of Stefan "kvasten" Rosenquist kan ha varit bland det jobbigaste jag varit med om men även det häftigaste. Det blev ett perfekt avslut. Så fort Highway to hell spelas så höjer pappa volymen till max i bilen/hemma och så skriker vi med i refrängen, för då känns det som att du är där. Det var er låt.

Jag sitter här med en klump i magen och ögon som inte riktigt vill vara torra. Jag tänker på min pappa, som kanske har en av de jobbigaste dagarna för tillfället. Jag vet att det inte går en dag utan att du finns hos honom.

Jag hade kunnat gå till kyrkan och tända ett ljus, men så vet jag vad du ansåg om kyrkor. Så istället höjer jag kaffekoppen och lyssnar på ACDC.

over and out.

f.

världens bästa ma&pa.