efeia

There comes a moment when it all goes your way.

Förberedd eller inte, rätt som det är hoppar det fram som gubben ur lådan och man kan aldrig veta. Men nu vet jag och det är bra, okej, nadapandada. Det är lustigt egentligen(som så mycket annat) hur hjärnan är anpassningsbar. Den ställer in sig, eller i alla fall min, den kan ändra en känsla på mindre än en minut. Jag tror dock det är min svaghet egentligen. Jag bryr mig så mycket om alla andra runt omkring, och nu menar jag hur vänner/familj mår och har det. Men jag är nog ganska dålig på att se hur jag själv känner/mår. Jag har så otroligt lätt för att skjuta en känsla ifrån mig. Stoppa allt knepigt innan det når för långt. Det beror säkert på allt det som hände i somras/höstas. Jag litar inte på känslor och jag tror det är lika bra att inte bry sig för mycket. Jag pallar inte drama, gnat och sura miner är icke min grej. Positivitet is the shit och så har det alltid varit och kommer alltid vara.

Kvällen har varit kalasfin med roliga och bra människor!! Nu är det way past bedtime för klockan ringer tiiiidiiiigt imorgon!

Over and out
f