efeia

Ibland kan jag känna att jag kanske framstår en aning trögare än vad jag egentligen är. Bara genom att skriva den meningen så kanske en del smått idiotförklarar mig. Men jag menar ni vet i de där situationerna som uppstår då man säger något lite för snabbt, innan man riktigt hunnit fundera över hur det kommer låta när det lämnar läpparna och far ut ur munnen. Vid de tillfällerna kan man ibland önska att man hade en liten varningsknapp eller liknande som kunde förvarna så att man slapp det där jobbiga moment'et efter då man inser vad man faktiskt egentligen har sagt. Jag kan ofta uppleva detta när jag är i en grupp med människor som jag inte riktigt känner. Man framstår som lite ja hur kan man säga, efterbliven eller blond&blåst..typ. Speciellt när huvudet är lite trött efter en helg som varit full med saker/alkohol...och hjärnan är överfull av hat-tankar mot fonetik. Då kan det hända att en eller annan groda slinker ur munnen och man hade bara önskat att det gick att fånga in igen när det väl har hänt. Fast sen brukar jag också se det så att man kan ju alltid bjuda lite på sig själv. Ett skratt har ingen dött av..hoppas jag iaf. Men just när man är i det läget då man vill visa sin bästa sida, det är då det händer typiskt nog. Inget att hänga läpp över bara något jag kände för att konstatera. Jag skyller på en överarbetad hjärna, haha.