efeia

Det är lustigt hur man i huvudet kan bygga upp en tanke som man försöker hålla fast vid så hårt att man nästan lurar sig själv att det funkar. Man stöter bort allt annat som kan göra att den där tanken kan falla. Du är nästan helt säker på att du har allt under kontroll, men så visar det sig att du kanske inte alls har det egentligen. Kontrollen finns där men det blir på något vänster sprickor i muren och vissa saker faller. Man blir svag, och även om jag innerst inne är bra mycket mer mjukis än vad jag vill erkänna så tar det emot. Det gör mig så frustrerad, att man inte kan ha hundraprocentigkontroll över sig själv. För även om man tror det så kommer det alltid finnas svagheter. Det är bara det att man ska hitta de där svageheterna och försöka bygga upp dem till styrkor istället, men ibland är det svårt. Ibland är det väldigt svårt att se de där svaga punkterna och ta tag i dem. Men det går, klart det går, allt går om man bara vill...eller?