efeia

 

Jag har nog aldrig tidigare saknat eller längtat efter en person så mycket som jag gör nu.

Det värker lite i magen och hela kroppen känns. Vill trycka på fast forward samtidigt som jag vill pausa här och nu. Det är jobbigt att vilja så många saker på samma gång. Jag vill tillbaka till Lund och jag längtar så otroligt mycket efter alla där. Samtidigt som jag vill vara kvar hemma hos de jag har här. För tiden har gått alldeles för fort, samtidigt som den har gått otroligt sakta. Lustigt det där med tid. Hur det kan kännas på två olika sätt. Det känns som att den står stilla och rullar iväg på samma gång...

"Jag önskar att jag var där du är, eller att du skulle vara här där jag är". åh. Om man bara kunde blåsa på en  ögonfrans och blunda. Knäppa med fingrarna och vakna bredvid det där fina ansiktet.. Att få gosa in sig i halsgropen och bara vara. Fasen vad jag tjatar tänker kanske ni, men det är banne i mig inte lätt att sakna någon ska jag säga er. Fast det är såklart en bra saknad. Men i alla fall. Det suger.

 

Nu ska jag jaga påskrifter. Från det ena till det andra så att säga.Tillbaka till verkligheten.

over and out

f.