efeia

När man haft människor runt sig en hel dag så blir det alltid lite sådär extra tomt när man kommer hem. Det är då jag saknar att ha någon att krypa tätt intill och kolla film eller bara ligga nära. (buhu snyftsnyft for me, eller inte) men ja ni fattar vad jag menar. Även om det är awesome att kunna planera endast för sig själv och göra det man vill så saknar man ändå det där att ha något med någon. Att kunna känna den där pirrande och lyckliga känslan av att få vara någon nära. Det känns som att allt det som var är så otroligt långt borta och att det var hundra år sedan jag kände den där riktiga känslan av att vilja vara nära någon hela tiden. September. Oktober. cirkus. Det är längelängelänge. Men det har också tagit den tiden för att kanske komma hit där jag är nu, och känner att jag är redo för allt det där en gång till. Kanske blir det magplask igen, eller så kanskekanskekanske möjligtvis vem vet så har man lite tur? Jaja. Time will tell och än så länge finns det inte ens någon i bilden att vilja vara nära, men who knows.