efeia

Tvätten avklarad så nu har jag bara ett berg av detta som ska sorteras upp och läggas in på diverse ställen, huh. Men det kan bli kvällens syssla för att pausa pluggandet. Snart föreläsning och genomgång av gamla tentor.

Gårdagens sjuka fick diagnosen stress/överansträngning. Det lustiga är att jag inte egentligen känner mig direkt stressad. Detta kanske iofs beror på att jag har blivit en mästare på att försöka intala mig att allt är bra när det egentligen då inte alls är det. Nu menar jag alltså stressmässigt. När jag gick i trean på gymnasiet hade jag haft betygshets enda sedan ettan. Visste jag att jag kunde få MVG ja då skulle jag också ha det. Det slutade med att jag var ett vrak sista terminen och inte orkade med. Man kan väl säga att jag gick in i väggen. Det är nog inte förrän nu i höstas när jag började läsa igen som detta gick upp för mig och rädslan över att hamna där igen får mig att tränga undan tankarna på betyg och resultat. Jag kan bli så arg på folk som hetsar och strävar efter att vara bäst. Det handlar inte längre om att få bäst betyg eller kunna skryta om poäng. Utan det viktigaste är att man lär sig på ett sådant vis att du kan utföra ditt yrke på ett professionellt sätt i framtiden. Vi pluggar inte längre för att komma in på något universitet/utbildning utan det vi läser nu är det vi ska bli. Det är klart att man ska ha som mål att göra bra ifrån sig och alltid göra sitt bästa. Men det spelar ingen roll om du har full pott på en tenta eller precis godkänt, för det som räknas är hur du kan använda det du lärt dig i praktiken. Halva saken hänger på sociala färdigheter, hur du är som person och hur du hanterar olika moment. Jag tror inte jag blir en sämre logoped bara för att jag har fått en omtenta till exempel, det är inget som avgör.

Detta skriver jag för min egen skull. För jag vet att det kommer bli tufft och jag vet att det kommer vara hets, för det är det. Men jag väljer att blunda och slå dövörat till. För jag vill inte hamna där igen. I'll do it my way så att säga. Och mitt sätt är kanske inte rätt för dig(vem som helst som läser detta), utan du kanske har ett helt annat sätt att se på saker och det är helt okej, för att alla är vi olika.

Nu ska jag äta upp sen vandra mot logopedavdelniiingen på sjuuuukhuuuset, woopwoop. (lite coolt är det allt. Logoped, världens bästa yrke -framtiden är vår så att säga hehe.)

over and out

peace and love

f