efeia

Det är märkligt det där med känslor, som jag redan sagt en miljon gånger det senaste halvåret. Men det roliga eller tokiga är hur det kan påverka dig utan att du är beredd eller vill bli påverkad. Ren skär chock, som att någon hällt en hink med iskallt vatten rakt över huvudet och snurrat upp ditt hjärta till att slå hundratiogångerförfort. Yrseln slår till och du tror att du ska trilla av stolen. Men sen lugnar det ner sig och du inser att du egentligen inte känner något, inte den minsta gnutta gråt eller panik. Det som sätter spår är chocken, att inse att det verkligen är tid att gå vidare och lägga allt bakom sig. Du sa två år, jag skrattade och sa att det händer mycket bara på ett, se nu har en månad sprunigt förbi och vad har inte hänt då? Det är roligt det där, att man tror att man har listat ut allt, att pusslet börjat falla på plats och bitarna passar rätt. Sen vänds det upp och ner igen och man inser att bitarna man trodde passade har fel form och inte alls funkar ihop med det du först tänkt dig. Men det känns ändå okej, det är väl så livet är. Det ska inte vara förutsägbart utan helt plötsligt händer det något som ställer allt på ända och efter det får man hämta sig och plocka ihop bitarna igen. Live love laugh det är det enda rätta.

over and out.

f.

Det handlade om att kasta sig ut och tappa fotfästet. Jag gjorde det, tog smällen och kan nu gå vidare med upphöjt huvud. Men jag ändrar mig inte angående något jag sa, allt stämde och de veckorna som varit har varit bland de jobbigaste i mitt liv. Det är aldrig lätt när det inte blir som man vill och att öppna sig för någon är det svåraste jag gjort. Men jag vet att jag klarar det, och även om det smäller till så kommer man tillbaka igen och kan testa på nytt.