efeia

Har precis spenderat kvällen bölandes till två fina filmer.

Jag tror att man behöver gråta ibland, få tömma tårkanalen och rensa upp lite.

Det är också så att jag har alltid haft otroligt svårt för att visa sådana känslor.

Visst kan jag gråta när jag är förbannad eller arg, men just det där ögonblicket då man gråter bara för att kroppen vill är nog sällan jag har varit med om. Att bara kunna släppa allt och få gråta. Varför är det så svårt? Man mår ju så mycket bättre efteråt och man blir några kilo lättare. Spänningar släpper och man kan andas lite lättare. Det är ju bara ett bevis på styrka, att man vågar släppa känslor.

.

Det har varit mycket som har hänt. Mycket som har satt spår och saker som fortfarande känns. Därför är det så viktigt att låta sig känna, och inte trycka tillbaka allt. För det, det tror jag kan skada. Om man trycker undan känslor och låtsas som att allt är bra när det i själva verket inte alls är det. Då kommer det tillbaka och slår en rakt i ansiktet. I mitt fall brukar det bli stress/panikångest. De där känslorna man inte riktigt har kontroll över men man vet att man överlever och klarar av dem allt eftersom. Just på grund av de sakerna, är det så otroligt viktigt att våga känna och släppa. Kan man inte det självmant så kan man ju alltid slå på the last song den var bölvänlig vill jag lova, och även dear john. Så starta tårkanalerna och släpp ut det som behövs, våga känna.