efeia

jag måste få skriva av mig någonstans. vet inte vart jag ska göra av alla tankarna. vill inte tjata och gnatat men skriva kan jag göra.

det är så sjukt. det kändes som att komma hem. det är det enda uttrycket jag kan komma på som beskriver känslan jag har haft i magen sen ... satan i gatan vad huvudet och känslor ska ställa till det. det sista jag vill är att trampa snett och göra någon illa igen. jag frågar mig hela tiden varför, men saken är den att ibland händer det bara. man kan inte styra magkänslan, man kan inte styra sina känslor. till viss del kanske men inte när det verkligen gäller. kan man säga att jag var ung och dum? jag visste ingenting och visste inte att jag kanske kastade bort en av de bästa jag haft nära. jag var egoistisk och behövde ta hand om mig själv. funkar det som förklaring? känns lite svagt. vet varken ut eller in. men som sagt, det löser sig alltid eller hur? man ska inte tänka så jäkla mycket men ibland kan man inte rå för att hjärnan ställer till det. fanfanfan. vad ska alla andra tycka,orden snurrar i min skalle. känner mig rent sagt ganska dum och elak. har jag rätt till att ens tänka tanken? Vem vet, det kanske blir jättebra. det var så länge sen. man förändras och prioriterar nya saker. jag vet ingenting. jag vet att du är där men jag kan inte göra någonting. jag rör till det, nästan så det skumpar över i grytan. jag förstör och trampar på ömma tår. åh jag vet ingenting....
jag var bara tvungen att sätta ner allt jag har i huvudet. kanske kan det klarna lite. time will tell.
blir smått tossig.

over and out