one week left!
0kommentarer
Hejhejhallå!
En vecka kvar till det att jag och Sofie styr våra fötter mot England, London! Jag längtar som bara den, det ska bli så otroligt skönt med lite miljöombyte och lite äventyr. Det kunde nog inte kommit lägligare egentligen, jobbet är slut efter fredag och vädret är sådär blaskigt och tråkigt. Inte för att jag tror att England kommer innebära så otroligt mycket mer sol, men det är i alla fall lite varmare i luften. Nästa torsdag ska jag infinna mig på Westminister Abbey för intervju, DET mina damer och herrar är jag nervös inför. Inte det att jag har svårt med engelskan på något sätt, men just det där formella och viktiga är väl alltid nervöst och sen på ett annat språk med. Huuh, men det ska nog gå fint!
Any way you want it, that's the way you need it!
Ronny Simonsson som är en av underhållsteknikerna här på UM2 kom precis in med en tidningsartikel till mig. Den handlar om "mannen i den gröna kavajen", alltså om honom själv. Ronny har varit OKG trogen sedan 1971, i 40 hela långa år och inte En enda dag har han tvekat på att gå till jobbet. Den gröna kavajen, revisionskavajen, sitter på från och med det att tvåan går in i revisions tid till det att allt är klart. Jag misstänker att kavajen hänger inne bakom hans kontorsdörr och bara väntar på att få plockas fram.
Det är precis så jag vill ha det, jag vill hitta ett jobb jag kan känna mig nöjd över att gå till varje morgon. Man ska inte vakna och känna "åhnej, inte nu igen", eller på söndagskvällen ha ångest över att det snart är måndag. Sen är det väl iofs häslosamt att ta vara på de lediga dagar man ha, men man ska också känna sig lycklig med det man jobbar med. Frågan är bara VAD man ska bli... jisses. svårtsvårt.
Två dagar kvar på OKG, ledig imorgon, och det känns både skönt och trist. Kommer sakna människorna, för de är himla bra vill jag lova. Men ska som sagt bli otroligt skönt med lite miljöombyte och få lite nya erfarenheter.
Nu ska jag springa upp till UM1 och hämta den sista tidssedlen!
over and out
/f
thining of you .
you're gone but not forgotten
En vecka kvar till det att jag och Sofie styr våra fötter mot England, London! Jag längtar som bara den, det ska bli så otroligt skönt med lite miljöombyte och lite äventyr. Det kunde nog inte kommit lägligare egentligen, jobbet är slut efter fredag och vädret är sådär blaskigt och tråkigt. Inte för att jag tror att England kommer innebära så otroligt mycket mer sol, men det är i alla fall lite varmare i luften. Nästa torsdag ska jag infinna mig på Westminister Abbey för intervju, DET mina damer och herrar är jag nervös inför. Inte det att jag har svårt med engelskan på något sätt, men just det där formella och viktiga är väl alltid nervöst och sen på ett annat språk med. Huuh, men det ska nog gå fint!
Any way you want it, that's the way you need it!
Ronny Simonsson som är en av underhållsteknikerna här på UM2 kom precis in med en tidningsartikel till mig. Den handlar om "mannen i den gröna kavajen", alltså om honom själv. Ronny har varit OKG trogen sedan 1971, i 40 hela långa år och inte En enda dag har han tvekat på att gå till jobbet. Den gröna kavajen, revisionskavajen, sitter på från och med det att tvåan går in i revisions tid till det att allt är klart. Jag misstänker att kavajen hänger inne bakom hans kontorsdörr och bara väntar på att få plockas fram.
Det är precis så jag vill ha det, jag vill hitta ett jobb jag kan känna mig nöjd över att gå till varje morgon. Man ska inte vakna och känna "åhnej, inte nu igen", eller på söndagskvällen ha ångest över att det snart är måndag. Sen är det väl iofs häslosamt att ta vara på de lediga dagar man ha, men man ska också känna sig lycklig med det man jobbar med. Frågan är bara VAD man ska bli... jisses. svårtsvårt.
Två dagar kvar på OKG, ledig imorgon, och det känns både skönt och trist. Kommer sakna människorna, för de är himla bra vill jag lova. Men ska som sagt bli otroligt skönt med lite miljöombyte och få lite nya erfarenheter.
Nu ska jag springa upp till UM1 och hämta den sista tidssedlen!
over and out
/f
thining of you .
you're gone but not forgotten
Kommentera