efeia

Det var det där med att inte ropa hej innan man var över bäcken, eller den detalj att behålla en fot på jorden. Jag är så glad över att jag verkligen har gjort det, behållt foten på marken och inte riktigt ropat hej. Skulle ljuga om jag sa att det kändes bra, klart det känns tråkigt och ganska segt. Men det kommer ändå vara bland de fräsigaste grejer som hänt mig, true story.

Det är sjukt ibland hur man kan hitta människor. Människor som man trivs med sådär bra att det känns som man känt varandra hela livet. Den där känslan av att det är pusselbitar som passar in i pusslet. Jag har hittat några guldklimpar tack vare Lund, och jag är så otroligt glad över de underbara människor som jag har fått träffa. Även om det ibland känns tungt och man längtar hem, så finns de där och lyser upp. Får en att komma ihåg varför man är där man är och gör det man gör.

<3

over and out

f.