efeia

Igår var det bowling och utgång med gamla gänget som gällde och det var så himla roligt. Bowlingen gick ju åt skogen men som André snällt sa "Frida du vann ju faktiskt, fast åt fel håll..." haha som sagt optimist javisst! Det blev KM efter och vi satt nog alla ganska chockade när vi såg alla småpluttar som hänger där nu för tiden. Det var mestadels årgång -93. Jag är bara 21 men kände mig grymt felplacerad och gammal, hur illa är inte det egentligen?Men det har helt enkelt skett ett generationsbyte på uteställerna i Kalmaret. Sen bar det av mot Palace, där vi dansade till dålig musik och skrattade åt alla tossiga kids. HÄRLIGT!

____________________________________________________________________________________

Jag får ont i magen över att veta att jag inte kommer ha tid för alla som jag vill ha tid till. Det var meningen att allt det skulle få komma nästa vecka, bara ta dagarna som de kom så att säga. Men nu blir allt sådär stressat och jobbigt, så som man inte vill att det ska vara. Det där att man MÅSTE hitta tid att träffa alla som man vill träffa, för det vill man ju. Då blir det lätt att man går och lägger sig med täcket över huvudet eller sätter sig i soffan och blir sittandes istället. Jag hatar måsten och att stressa fram något. Jag vill ha tid, tid till att umgås och bara få vara. Men nu finns inte det eftersom jag måste åka på måndag, åka tillbaka till underbara lilla Lund. Jag både längtar och fasar. Fasar över att vara själv, men ändå längtar till nästa helg då alla är samlade där nere igen. För jag saknar dem allihop Mimmski, Lisa, Linnea, Johanna, Stina och ja hela ligan. Time flies. Det är väl så. Men klumpen i magen finns ändå där, att sitta ensam om kvällarna i lägenheten blähääää. Ska allt försöka hänga så mycket hos Daniel och familjen Ivarsson som möjligt, tills det att alla är tillbaka för jag vill inte vara själv.

_______________________________________________________________________________________

Jag tror jag försöker ljuga för mig själv också om en del saker. Men det lär väl visa sig snart kanske. Jag vet inte, jag vet ingenting. Känns bara lustigt och knasigt. Det skulle vara en stor fet lögn om jag sa att jag inte saknade det. Att jag inte saknar det där pirret och förväntningarna på att det ska komma något kul. Fast som sagt, det var väl lika bra kanske. Jag vet inte. Det är inget jag kan göra något åt hur eller hur så det är lika bra att hålla huvudet högt och backa. tråkigt&tradigt indeed.

over and out.

en trött f.

forever and always.