efeia

Jag ångrar inte många saker jag gjort, och jag är faktiskt väldigt nöjd med mitt liv för tillfället. Jag trivs med hur jag har det, skolan går bra och jag längtar efter allt som kommer hända framöver. 

Men det är då alltid någon liten motgång. En liten sak som ligger och gnager. Och hur man än vrider och vänder sig så försvinner den inte. Hur man än gör, det spelar liksom ingen roll om hur många gånger du gnuggar eller skakar, det försvinner inte. 

Magen har börjat speca loss igen, de senaste dagarna har varit jäkligt jobbiga. Jag vet inte vad det är, kanske ska jag sluta dricka kaffe? eller är det något som ligger och gnager, som får magen att göra ont. 

Jag vet inte.

Jag vet faktiskt ärligt ingenting.

Hjärnan har frysit. Det står stilla. 

Jag vet inte ens vad det är jag vill få sagt med detta inlägg. Jag  blir bara så trött ibland. trött på allt som är just nu. man kan aldrig bara vara. det påverkar alltid någon. hur man än gör. 

Men sen när det känns hopplöst och man bara vill liksom gräva en grop och komma ut i något land långt borta. (helst en lägenhet i london...) så kan man tänka på allt som ligger framför en. Jag menar resorna, upplevelserna allt man ska göra. Sommaren kommer bli så BRA, maybe en bilsemester med familjen ut i Europa, det blir konserter och jobbande. 

Jag längtar, längtar längtar längtar. tills den dagen kommer då allt bara är lugnt. då man slipper allt jobbigt och dumt. 

tidsmaskinen? bara om den går framåt. 

huh. 

ursäkta röran. 

over and out 

/ f.