efeia

Här sitter jag när jag egentligen borde sova. För jag vet att imorgon blir det ingen sovmorgon, måste upp och sjunga för världens bästa mamma som fyller år. För 45 år sedan gick(..trolilgtvis sov) mormor hög-gravid, helt ovetande om att en liten Siv snart skulle dyka upp. Och tur är det allt att hon gjorde det, annars hade ju inte jag suttit här och skrivit just nu. 

Denna dag har varit helt okej. Sov ut och sen plockade jag bland massa papper som jag har liggandes på mitt rum. Även att jag har rensat bort en miljon papper så finns det minst lika mycket kvar .. usch. Men jag är en sådan som samlar på mig saker, jag sparar allt som jag känner att jag kan behöva någon gång. Vilket resulterar i att det blir överfullt i mina lådor, vilket får min pappa att slita sig i håret, haha. 

Men idag när jag satt där och rensade så hittade jag ett brev. Ett brev som min lågstadielärare Jennie skrev till oss när vi hade slutat nian. Vi hade nämligen ett väldigt speciellt "band" till Jennie, och jag måste säga att den klassen var den bästa första klass man kan tänka sig att ha. Vi var i alla fall hennes första klass, hon var helt nyutbildad lärare, därför skrev hon ett brev till oss. "sista veckobrevet", jag måste erkänna att jag satt och skrattade för mig själv och fick nästan tårar i ögonen när jag läste om vad vi hade sysslat med under 1:an, 2:an, en del av 3:an och fyran. Vi var så arga på Jennie när hon gick och blev med barn, när hon inte längre kunde ha oss. Vi kände oss svikna att vi skulle få någon annan, det var ju henne vi tyckte bäst om. Hon är helt utan tvekan en av de bästa lärarna jag har haft under alla dessa 12 åren i skolan. 

Jag har haft en sådan otrolig tur med mina klasser. Både Ljungnäs och Parkskolan och nu gymnasiet har varit så klaffande bra! Lätt de klasserna med bäst sammanhållning och jag tror nog allt att vi har haft roligast.  Nu är det inte många månader kvar till studenten och jag kan faktiskt sakna ljungnäs lite. Jag menar då var man så liten och hade det så bra. Man lekte och stojade, även att vi hade rätt kul när vi kom upp på högstadiet också, men då var det en hel annan sak. Det har gått så sjukt snabbt, vilket jag vet att jag ofta nämner. Men det är ju så sant! Nyss gick man i sexan och skulle börja högstadiet, bli "stor". Men nu, om cirkus ett halvår står man där utan att ha någon skola att börja i efter sommarlovets slut. Det är spännande men ändå otäckt, det är ovant.  Man står ensam . 

Oj, nu kom mamma och påpekade att klockan är ett , haha. Borde kanske ta och sova (?) . . Ska trots allt upp och baka muffins imorgon . 

Men ni får sova så gott, eller så hoppas jag att ni har sovit gott beroende på när ni läser detta (: 

Godnatt !

over and out 

/ f.