efeia

Jag har tänkt väldigt mycket de senaste dagarna.... jag har tänkt på hur snabbt saker och ting egentligen förändras. Hur snabbt saker sker utan att vi egentligen inte riktigt hinner märka det. Eller jo, vi märker det men vi orkar inte göra något åt det. Vi låter bara saker ske när vi egentligen inte vill att de ska göra det. Man tappar saker eller mer rättare sagt personer som man har stått väldigt nära. Fast egentligen står man kanske inte varandra så nära som man trodde att man gjorde om man tappar kontakten så lätt. . . Men så kommer det en dag där ni träffas igen och allt känns bra. Det känns inte som att något har förändrats och man tänker och kanske till och med hoppas på att allt ska bli som innan igen, men man ska inte hoppas man blir bara besviken... Ibland funkar det, man hittar tillbaka till varandra och allt blir jättebra, visst det behöver inte bara bli jobbigt absolut inte. 

Jag har också tänkt på att vissa saker sårar en mer än vad man tror. Man kan blunda och lotsas som att det inte gör något men du känner hur klumpen i magen växer större dag för dag. Att blunda för saker gör det inte bättre. Det är bättre att ta tag i det eller helt enkelt besluta sig för att det inte är någon stor sak och glömma det helt. 

Har du någon gång känt en riktig besvikelse? En sådan som slår en hårt i magen och gör så att det blir svårt att få fram ord eller till och med luft. Det visar sig att saker inte är som du trodde dem var. 

Egentligen orkar jag inte tänka mer, utan jag ska göra något åt saken. Ta tag i det istället,

jag vill inte tappa mer och jag vill inte blunda längre. 

nu är jag trött, som vanligt... blickarna framåt snart är det L O V! 

Matte och italienska tills imorgon. Så snart blir det lite pluggande. 

Nu är Dawsons Creek slut och jag ska sluta skriva. 

Ha det fint! 

over and out

/f.