Igår hade vi en riktig familjedag och på schemat stod kultur! Vi snörade på oss gympadojorna och stegade iväg mot National History Museum. På grund av att vädret hade bestämt sig för att vara inställt på regn hela dagen så hade även halva Manhattan bestämt sig för att besöka detta museum just igår. Vi tågade runt inne i museumet och tittade storögt på alla de fantastiska dinosaurierna! Får jag för mig att byta yrke någon gång då ska jag bli arkeolog och gräva efter dinosaurier! För fy tusan vad häftigt det var. 
Jag menar, titta bara på denna läckerbit. Efter ett mindre stressmoment vid museumets restaurang med en miljon skrikande bebisar samt föräldrar så började vårt kulturbehov sina. Vi begav oss då vidare ner mot SOHO för att leta efter skor! Pappsen och Simon hittade riktiga fynd, de hade nämligen inte världens bästa promenadskor med sig hit och klagade därför över onda ryggar. Simons inköp kanske i och för sig inte godkänns som promenadskor då vår kära mamma har dömt ut Converse helt. Hon vet  vad hon pratar om, men snygga är dem i alla fall! Efter många mils promenerande stannade vi på en supermysig restaurang där de gjorde sin egen ost (måste ta med Joel dit när han kommer) så vandrade vi hemåt. 

Idag har vi spenderat dagen shoppandes. Mimmi och jag började med att gå loss på bebisavdelningen på Macy's då Mimmi nyligen har blivit faster. Det finns så otroligt mycket söta bebiskläder, så jag hoppas att någon i min närhet skaffar barn snart så att jag kan få köpa något sött! Då lillebror var lite sjuker så höll pappa honom sällskap vilket gav mamma, mig och Mimmi en massa tid till shopping! Vi traskade längs med Broadway tills energin tog slut. Vi avslutade kvällen på ännu en supermysig italiensk restaurang där ägaren verkade ha träffat varenda kändis i USA. Riktigt god mat, ett gott glas vin och trevliga kypare gjorde att kvällen fick ett riktigt fint avslut! Nu ligger vi nerbäddade och ska strax sova eller Mimmi & Simon sussar redan sött här intill så jag ska strax joina. 

Det är så mysigt att ha familjen här! Imorgon ska vi kolla in frihetsgudinnan och ground zero! 

Men jag måste ändå erkänna att jag trots allt är mer av en Londontjej än en NY-tjej. Denna staden är häftig men lite för stor för mig. 

Over and out
F









Världens bästa familj är på besök här i NY och vi besökte idag top of the rocks för att beundra staden ifrån ovan. Fantastiskt vackert. 

Nu ska vi sova, 22:18 en fredagkväll i staden som aldrig sover. Men så blir det när man har varit på ett skolbesök halva dagen med tidig uppstigning. Lillebror är lite jetlaggad och sussar gott just nu i bäddsoffan här intill.  

Over and out
f
Jag har nu ätit cirka tio oreokakor, fantastiska kaka. Vi köpte igår hem ett bigpack och det är snart slut eheh.. För att kompensera för mitt kakmissbruk så kan jag berätta att Mimmsan och jag har börjat med "30 days abs challange" och är svinduktiga. Idag tog vi dock vilodag, för det säger schemat att vi får. 
 
HAHAHA tyckte precis att mimmsan sa "alltså, jag hittade inte min överkropp imorse.." MEN det var visst öronproppen hon inte hittade, puh blev lite orolig. Jag tror sockerchocken har slagit till. Vi sover med öronproppar för att stänga ute alla jekla ambulanssirener som tjuter hela tiden. Det är för övrigt helt sjukt hur högt sirenerna i detta land/ denna stad tjuter. Inget som en audionom hade gillat kan jag lova. 
 
Som ni kanske märker är min hjärna lite av potatismos, eller som Linnea snyggt sa idag "potato moose" när hon skulle översätta detta svenska ord till engelska = en del gapskratt. Vi har idag varit på ett helt fantastiskt center för personer med afasi (språkstörning efter hjärnskada). För att komma dit så var vi tvungna att åka buss till New Jersey som ligger utanför vår "trygghetszon" Manhattan. Bussturen skulle ta cirkus en timma, vilket den också gjorde. Däremot tvivlade vi starkt på detta ett flertal gånger under turens gång. Busschauffören verkade nämligen ta order ifrån passagerarna för vilken väg hon skulle köra. Vi blev måttligt nervösa och svettades lite över att möjligtvis hamna helt ute i skogem, men det gjorde vi som tur var inte. Efter mycket om och men kom vi fram till Maywood NJ där centret låg. I Maywood har de också ett gäng ojämna trottoarer vilket ledde till att jag snubblade x antal gånger under dagens promenader till och från centret. Centret var som skrivet ovan helt fantastiskt. Personerna som jobbade där var otroligt engagerade i sina deltagare och deltagarna var SÅ fina! Alla skämtade glatt och var väldigt glada över att ha oss där på besök. De skojade med/om varandras talproblem hela tiden och hade alltid nära till skratt. Vi hade alla kramp i skrattmusklerna när vi lämnade centret för dagen. 
 
Efter New Jersey återvände vi till vårt fina Manhattan och tog en turistig tur på Times Square. Då Linnea och Lavinia inte hade besökt denna plats någon gång denna resa så togs även 1 miljon nya kort. En hel del väldigt tjusiga. Sen promenixade Mimmsan och jag hemåt, på vägen stannade vi för att äta den kanske största pizzan någonsin! Vi åt tyvärr inte upp hela, men som sagt är den världens största så kanske ni förstår varför. 
 
Nu ska jag hoppa ner i sängen bredvid min vapendragare och kika på ett avsnitt New girl, för en gångs skull sover vi inte när klockan har passerat 22, vilket är väldigt ovanligt. Imorgon är vi lediga på förmiddagen och så har vi bara FIKA med studenterna vid NYU vid 15. Efter det kommer min bästiga familj hit så då ska vi möta upp dem och äta! :) 
 
Sussa sött! 
over and out
f. 
 
Här borta på andra sidan Atlanten är det faktiskt fortfarande den 8e mars och därför tillägnar jag detta inlägg alla fantastiska kvinnor som jag känner!!! Heja oss vad vi är bra! 
 
Min absolut största kvinnliga förebild är min älskade och bästa Mamma. Hon finns alltid där när det är något samtidigt som hon har hundra egna saker att göra. Hon är en riktigt power-kvinna! Hon jobbar heltid, pluggar master och har tryckt ur sig två specialiseringar under tiden.. förutom det så är hon också fru och mamma på heltid! Det häftiga med mamma är att hon är så otroligt duktig på det hon gör. Jag vet att hon aldrig skulle säga något som hon inte är säker på. Det är kvinnan med laserblick som ser igenom mig på mindre än en sekund. Hon hör direkt när något är fel och har alltid tusen kloka ord nära till hands för att hjälpa. Världens bästa mamma och kvinna. Om bara fyra dagar så kommer hela familjen Andersson över till oss här i New York och jag längtar så himla mycket efter att få krama om henne och resten av familjen. Världens bästa familj. 
 
I min familj finns många andra starka kvinnliga förebilder. Jag har en moster/gudmor som är en fantastiskt duktig och driven forskare. Hon som alltid finns där för att svara på frågor trots att hon har en miljon egna saker att göra, hon lyckas alltid peppa och hitta lösningar. Hon i sin tur har två fantastiska döttrar som båda två är bland de mest drivna och finaste personerna jag vet. Lojsen, min bästa finaste Louise. Hon som kommer bli världens bästa människorättsjurist för hon tror på det hon vill göra vilket gör mig varm i hela hjärtat. En mer omtänksam människa får ni leta efter, det kan jag lova. Hanna som alltid också finns där och är så otroligt omtänksam och klok! Eftersom jag inte har någon egen storasyster har jag kanske på sätt och vis lånat Hanna lite av Louise.
 
Sedan har vi vår fantastiska mormor, som inte finns hos oss längre. Kvinnan, som trots en tung och seg sjukdom, alltid log. Världens finaste mormor som hade ett hjärta av guld. Ett hjärta som inte ville sluta slå. Hon ville så gärna vara kvar och som jag önskar att hon hade varit här nu. Mormor som alltid, alltid ställde upp och hittade på saker trots att orken inte riktigt fanns där. Jag såg aldrig mormor som en sjuk person utan hon var någon som hade valt att leva. Alla talar alltid om mormor som den snällaste och raraste personen de vet. Hon som alltid brydde sig om andra, trots att hon själv hade det väldigt jobbigt. Jag tror och hoppas att vi alla har fått ärva dessa fina gener av henne. Viljan, styrkan och omtänksamheten. 
 
Sedan får vi inte glömma min älskade farmor. Kvinnan som hade tre jobb, skötte ett hushåll och uppfostrade fyra barn själv. Då farfar var sjöman och nästan aldrig hemma så fick hon ordna med allt vardagsliv helt ensam. Hon har slitit och jobbat hårdare än någon jag vet, min stålkvinna som fyllde hela 90 år för två veckor sedan. Farmor har alltid funnits där och tagit hand om alla. Trots att hon har mått dåligt i perioder så har hon alltid nära till skratt. Därför känns det extra viktigt att nu få ta hand om henne. Hon klarar sig fortfarande själv och skulle skrika högt om någon försökte säga något annat. För hon har alltid klarat sig själv. Hon har alltid stått på egna ben och skött sitt. Samtidigt som hon har skött allt åt många andra också. Jag hoppas att jag även har ärvt hennes viljestyrka och ENERGI! Det är nästan det jobbigaste med att vara borta i fem veckor, det är att inte få prata med farmor. Vi ringer alltid minst en gång varje vecka för att kolla läget, men nu får jag inte prata med henne förrän i april. 
 
Måste även lägga till min "extramamma" Cilla. Som inte är släkt mer än att hon alltid har funnits i mitt liv. Det är mammas absolut bästa vän. Hon bor i Lund med sin familj och hon är ett energiknippe utan dess like! Sjuksköterska, trebarnsmamma och hundägare + fru på det. En kvinna som slåss för andras rättigheter och hon ger sig inte i första taget! Hon är envis som få (i positiv bemärkelse), ärlig och alltid så otroligt omtänksam! Jag är så väldigtväldigt glad och tacksam över att ha henne och hennes familj i mitt liv. 
 
Jag har även ett gäng till med fina och braiga kusiner/kusinbarn samt en faster som alla har en vilja utan dess like. En himla massa kvinnlig POWER skulle jag vilja säga. Anderssons, Folkhammars, Bremanders, Körges, Krusälvs och Dremers, heja oss!! 
 
 
Det är kärlek på riktigt. 
 
 
 
 
 
Såhär blöt kan man bli när det ösregnar i New York! Tacka vet jag bästa julklappen: Mina vattentäta och braiga kängor, fötterna håller sig torra i alla fall! Pölen är btw gigantisk, det är inte jag som har krympt. 

Idag har vi spenderat halva dagen på ett av de största sjukhusen i NY som tar emot allt ifrån traumapatienter till rehabiliteringspatienter. Vi fick se en himla massa sväljningsundersökningar vilket jag hurrade för! Däremot är jag väldigt glad över att plugga/jobba i Sverige då logopederna här har ett väldigt speciellt förhållningssätt till sina patienter. Väldigt lite terapeutiskt förhållningssätt och väldigt mycket amerikansk högljuddhet. Väldigt blandade intryck av denna dag. Sjukhuset känns som taget ur en sjukhusserie på 70-talet, allt känns lite äldre och slitnare, och då är detta ändå ett av de bäst rankade sjukhusen i NY. Menmen jag ska icke döma! 

Annars så har vi åkt en massa tunnelbana, besökt Brooklyn för första gången (sjukhuset), gått hem ifrån Times square ännu en gång (älskar vårt centrala boende) och lagat mat. Nu ligger Mimmi i sängen och läser och jag sitter i soffan och skriver detta inlägg. Jag ska strax hoppa in i duschen och hoppas på att jag får till en bra mix av kallt & varmt vatten heh. Jag hatar på riktigt att de inte har normala kranar till duscharna/handfaten som vi har hemma. Idag är också första dagen vi, eller mest jag, inte har klagat på gaslukt vid matlagning, framsteg! ;) 

Hoppas ni sussar sött där borta på andra sidan Atlanten! 
Over and out 



Idag har vi besökt logopedprogrammet här vid NYU för första gången och det var kalas! Vi fick delta i the thickened liquid challange (typ som Ice bucket challange) för att uppmärksamma ät- & sväljsvårigheter vilket jag tyckte var superkul!!! Det är ju mitt absoluta favoritområde och något som verklihen behöver uppmärksammas. Vi fick alltså dricka ett fruktansvärt sött Ice Tea med smak av citron (det smakade mest honung?), det var även förtjockat.. Så ni kan ju själva tänka er hur det smakade. 

Efter besöket på avdelningen gav vi oss av mot NYUs presentshop och kan möjligtvis ha köpt en asnice tjocktröja med NYU-logga på...hehe. Sedan traskade Mimmsan och jag hemåt. Vi passerade en affär som var rena drömmen!! Bara en massa limited-edition-skor från golv till tak, vi trodde först att det var ett museum men insåg snabbt att folk faktiskt köpte skor där. 
Här har ni mig i skohimmeln! 

Vi traskade en himla bra bit upp till Empire State building och tog där tunnelbanan hem. Nu är vi supertrötta som vanlig och ska nog snart hoppa i säng trots att klockan bara är nio här. 

Så ha det kalasfint hörrni! 
Over and out
F
Lavinia, jag & Linnea uppe på avdelningen idag! Mimmsan agerar proffsig fotograf :) 

LYCKA över att solen sken och typ all snö som kom igår började smälta bort. Hoppas på att iskylan ger sig snart...burr! 
Halloj! Nu är klockan mitt i natten hos er där hemma på rätt sida av Atlanten. Här är den snart 22 på kvällen och ögonen går i kors. Den något skumpiga inflygningen/landningen har gjort så att jag just nu känner mig gungandes, det villa säga att det känns som att jag gungar upp & ner, lite som när man är på en båt = knäppt balansorgan. Vi har haft en mycket spännande flygtur, innan den ens han börja slog dramatiken till! Precis då vi skulle boarda planet så meddelar de att SAS kabinpersonal har gått ut i strejk!!! Visst, jag kan tycka att de gör helt rätt i att strejka det är bara himla synd när man blir drabbad själv heh (egoistisk tanke). Som tur var skramlade de ihop minsta mjöliga personal på max antal passagerare så vi  lyfte lyckligt endast två timmar sent! Flygandet gick kalasfint, jag är muy nöjd! 

Nu ska vi nog snart släcka lampan och sova här då vår normala tidszon står på 04:00.. ZzZZZz! 

Over and out
F




Hejhopp! 
 
Snart bär det av till The Big Apple, herrejisses! Väskan är nästan helt packad, jag är imponerad över hur duktig jag har varit på att inte ta med mig onödigt mycket kläder. Tanken är att förhoppningsvis kunna fylla väskan med en del nyheter eheh. Mimmsan och jag ska bo mitt i smeten, bokstavligt talat! Vi har gångavstånd till de flesta stora museum, shoppinggator, times square samt Central park = SÅ NICE. Flygturen är på cirkus åtta timmar, vilket är mitt största hinder men det ska nog gå bra. Synd att vi inte kan ta tåget till NY...eller typ om vi hade haft en sådan där bil som kan köra på vatten, det hade varit nice. Allt som inte är i luften så att säga. Men med mina nya åksjuke/akupunkturband ska det nog vara lugnt. Litar på akupunkturexperten (mamma) och hoppas på att de kan lugna mina något nerviga nerver. Jag postar här också länken till vår bästiga resblogg! Ni får följa våra äventyr via den, får se hur mycket jag kommer skriva här under tiden på andra sidan Atlanten.  
 
 
Fyra veckor ska spenderas i storstaden. Diverse logopediska äventyr ska upplevas och även mycket annat. Mimmi och jag räknade ut att vi har två veckor själva, för både min kära familj kommer på besök och våra bästiga pojkvänner hehe. Linnea och Lavinia bor i en annan del av staden men vi kommer fara runt på de olika besöken tillsammans. 
 
Nehe nu ska jag fortsätta kika på Grammisgalan tillsammans med min käre pojkvän. 
over and out
f. 
 
Det känns som att jag inte gör annat än klagar på mitt hälsotillstånd. Folk säger/tänker "bit ihop och kör på" men då smäller det och jag hamnar i en svacka som en svår att ta sig ur. 

Denna jäkla trötthet. Den som inte riktgt går att sätta fingret på, den är så jäkla jobbig. Jag hatar att behöva tacka nej till saker och ringa folk för att säga att jag ännu en gång inte orkar. Jag som älskar att umgås och har kul sitter allt mer ofta hemma eller sover på grund av att jag inte orkar. Trots att jag sover hela nätter, de senaste nätterna som en riktig stock. Trots det är jag lika trött när jag vaknar. Kroppen är tung och orkar inte med. Jag vill inget hellre än att orka! Att inte behöva låtsas vara pigg&glad, för det håller verkligen inte i längden. Det tar så otroligt mycket energi att jag kan vara däckad en hel dag efteråt. Det syns inte på utsidan. Det är det värsta. Att folk kanske inte förstår hur jobbigt det faktiskt är. För jag ser frisk ut. Det är ingen som ser att jag är så trött så att hjärnan snurrar. Speciellt inte om jag hela tiden kopplar på det där jekla leendet. Den där fasaden. Men jag vill så gärna vara med. Jag vill så gärna vara den där pigga och glada trots att ögonen värker av trötthet eller att kroppen skriker efter en säng. 
 
Såhär skriver reumatikerförbundet: 
"Fatigue – tröttheten som aldrig släpper greppet. Många med reumatisk sjukdom drabbas av fatigue, eller sjukdomsrelaterad trötthet som det också kallas. Forskaren Susanne Pettersson reder ut vad du som drabbad kan göra.

- Det finns egentligen ingen enhetlig definition av begreppet fatigue. Kortfattat kan man säga att trötthet hos en frisk person oftast går att förklara, antingen genom att man sovit dåligt, stressat eller på andra sätt levt osunt. Fatigue däremot är en djup, oförklarad trötthet som kan slå till trots att man har sovit gott och skött om sig." 

Så det är så det är. 

Livet på en pinne med en inflammatorisk tarmsjukdom. 

over and out

f

1. Jag har aldrig någonsin haft såhär hög feber innan, peakade på 39,3 igår och trodde jag skulle dö. Tacka vet jag paracetamol..! Vanligtvis är jag däckad vid 38 grader. 
2. Jag har aldrig tidigare svettats så sjukt mycket som igår när de där 39,3 graderna trängdes ur kroppen tack vare alvedonen. Helt sinnes. 
3. Gick igår igenom alla möjliga halsinfektioner. Var stensäkert på att jag hade drabbats av epiglottit/struplocksinflammation ett tag..men tror bara att mitt stackars struplock har fått sig rejält med stryk av allt hostande. 
4. Till mina logopedvänner: jag hostar som en tok = väldigt ledsna stämband och ett mycket ömt larynx. Jag var igår vid flertalet tillfällen med om att stämbanden slog bakut och öppnade sig inte!! (Typ som vid VCD) Sjukt otäckt - därav misstanke av epiglottit heh.. Men antar att alla små muskler i struphuvudet helt enkelt är skittrötta på att hostas sönder hela tiden.. 

Vad gör jag vaken vid denna tidiga timma? Jo ni förstår att det var dags för dagens första kopp med varmt te. Har snart druckit igenom alla våra tesorter här hemma.. Sen blir det mineralvatten som jag har pimpat med sugrör, det gäller att få lite guldkant på tillvaron så att säga. 

Nehe vet ni vad nu ska jag dricka ur tekoppen och sen sova igen. 
Over and out
f
Jag har kommit fram till att det är skitdåligt att äta kortisontabletter som sänker immunförsvaret under influensaperioder..! Suck. Jag behöver inte mycket feber för att vara däckad, vanligtvis är jag dåsig runt 37,6 och när termometern står på över 38 grader då är jag icke kaxig kan jag lova.. Så denna dagen har spenderats i sängläge med hostan & frossan ifrån heeell! Mina stackars små stämband, de gillar inte denna hosta. 

Så nu har jag fått klaga av mig lite. Ska återgå till liggande position & dra en snark innan Joel kommer hem med soppa <3 

Over and out
f
Dessa områden uti min lilla kropp mår för tillfället inte bra. Buhu. 


Livet är som en lång och krokig väg. Jag är så himla lycklig att ha den här killen att vandra tillsammans med. Tillsammans så blir allt bra! 

Ibland vill mitt huvud explodera på grund av alla tankar men då kommer du och drar tillbaka mig till verkligheten. Du gör allt så mycket bättre. För när vi är tillsammans så är allt bra. 
Kärlek.

f

Denna bild beskriver min vardag väldigt bra då den kretsar kring oralmotorik och sväljning. Magisteruppsatsen med andra ord. Hejaheja! 
 
Två fina bilder. Julafton - Lillebror och jag ska tomta för kusinbarnen. Nyår: Kalaskul nyårsmiddag i lilla lägenheten med finfina människor!
 
Ett besök i Måset och en långpromenad runt vackarste Oknö. Det finns få platser som gör mig så lugn. 
 
En liten uppdatering som inte ryker av ångest, skönt va? 
Nu ska jag och fika med en barndomsvän, kalasfint! 
 
over and out
f. 
 
Ibland önskar jag att jag inte hade vetat allt det som jag idag vet. Jag önskar att jag inte hade kunnat förutspå hur just denna situation troligtvis kommer att braka loss. Jag önskar att jag inte hade behövt känna ilska och frustration över att inte ha möjlighet att ta kontroll över det som händer. Att sitta och vänta, när man tror att man vet, är otroligt påfrestande. 

Jag vill ha en bild, en klar bild, som berättar för mig att det jag trodde mig veta faktiskt är fel. Ingen skulle bli lyckligare än jag, inte just då i alla fall. För jag vill så hemskt gärna ha fel. Jag vill inte förstå hur detta troligtvis kommer att sluta. För om det blir som jag tror, då, då kommer en bit av mig gå under. 

Ibland hade det helt enkelt varit så väldigt skönt att inte veta. 

/ f
Det ligger som en dimma, en tunn och seg dimma har trängt sig in i min hjärna och vägrar lämna. Jag vill rensa huvudet på alla tankar och bara vara. Jag skyller på hösten, att vi inte har haft mer än cirkus 3 soltimmar den senaste månaden gör att kroppen går in i en dvala. Tröttheten smyger sig på och vägrar lämna, samtidigt som kylan sprider sig över vårt avlånga land. Det är en oro som gnager långt in i magen. En oro över vad nästa steg kommer att bli. Jag försöker att kasta bort tankarna och inte försöka älta. Jag vill inte bli en person som gräver ner sig i sin egen olycka. 
 
Ärlighet varar längst och i förrgår brast den där muren som jag är så otroligt bra på att hålla uppe. Jag försöker verka som att jag inte bryr mig. Det går över. Det kommer bli bra. Det är ingen fara. Lättsamt och leende är så mycket enklare än en deppig och seg person. Jag vill inte verka dryg eller tråkig, men just nu är det precis så min sinnesstämmning är. Jag blir virrig och flamsig. Försöker skratta bort saker (som alltid). Framstår kanske något luddig och flummig istället. Vilket är bättre än tråkig och jobbig. 
 
Jag längtar efter julen hemma och mys med familjen. Jag intalar mig att det är vad jag behöver. Få andas lite Mönsteråsluft och bara vara hemma. Äta upp mig lite så att kraft och ork återkommer. För just nu är det segt och orkestlöst. Ärligt och naket. Det är därför det är så himla skönt att ha bloggen. Att kunna vara helt ärlig för en stund och inte behöva stå till svars. Det är skönt att bara få tömma huvudet och sen återgå till det vanliga.
 
over and out
f. 
 
Time flies. 
 
 
Efter 16 timmars sömn vill jag inget annat än att lägga mig ner i sängen igen. Visst, jag fattar att jag är sjuk. Men det är så himla tråkigt att inte må bra! Det var så kul att få träffa alla fina kompisar igår i skolan. Tyvärr tog det musten ur mig totalt och jag var däckad resten av kvällen + hela dagen idag. Men det var det värt!

Imorgon ska jag ha bästig praktik på sjukhuset i Malmö igen, röntgendiagnostisk av sväljproblematik står på schemat! Jag tänker att om jag skulle bli dålig så är jag på ett sjukhus samt så har jag Cilla (mammas bästa kompis som är akutsjuksköterska) bara några korridorer bort = lugna puckar! Så därför tänker jag att det är helt okej att sova bort en hel dag så att jag orkar med morgondagen. 

Nehe nu ska jag dricka lite vätskeersättning (blää) och vila lite till. 

over and out
f

Hittade denna och tyckte att den stämde in rätt så bra..det är sjuk hur man trots den värsta smärtan ändå kan skratta och ta på det där leendet..En dålig vana helt enkelt. 



Jaha i fredags var det dags för ett nytt anfall. Kan ärligt säga att jag har nog aldrig haft så ont i magen som jag hade då, det var det värsta någonsin. Till råga på allt så befann jag mig på praktik i Halmstad när eländet bröt ut.. KUL. Det slutade med att jag låg på min handledares golv efter en svimmningsattack, kallsvettades med en krampande, ond mage. Sedan lite kräks på det också. TVÅ timmar låg jag på golvet och kunde inte resa mig, så kul var jag. När smärtorna inte gav sig så tänkte jag att det kanske var dags för min första ambulanstur. För jag kunde inte för allt i världen förstå hur jag skulle kunna ta mig ut ur byggnaden. Men efter lite kräkande så blev det något lugnare och jag passade på att resa mig och ta mig ut till bilen. Min fantastiskt snälla handledare som också bor i Lund körde hem mig. Snacka om tur att få en sådan pärla! Hon var så himla snäll och förstående.
 
I lördags låg jag hela dagen med smärtor tills mamma tvingade mig att ringa kompisen doktor Kjelle (Akut-buk läkare) som insiterade på att jag skulle åka till akuten. Så det var bara att ringa en taxi och åka upp till sjukhuset. Väl där så gick det rätt fort, snacka om skillnad mot att inte ha en diagnos när man kommer in!! Efter blodprovstagnig blev det lite väntetid och sen blev jag genomkänd av både läkare och läkarstudent, dubbelt upp! Inte så himla roligt med tanke på att de trycker på det stället som gör mest ont, men det gick bra. Sedan skickades jag hem med ett nytt recept på kortison som jag nu ska börja käka igen. Snart ska jag bege mig upp till min gastroläkare och lämna lite prover, sedan får vi se vad som händer. Farmor uttryckte igår sin ilska mot min mage "kan den inte bara fatta att den inte kan hålla på sådär hela tiden", det undrar jag med. Håller tummarna för att kortisonet gör susen! Idag är det mest mat som gör ont, det är inget skoj att äta för fem öre + att jag endast får äta soppa och vitt bröd WOOPWOOP. Fast snart får jag lov att äta lite snäll ugnskokt torsk också, smaklöst men fint. Tröttheten sitter där den sitter, och jag vill helst av allt bara sova hela tiden. 
 
OKEJ nu ska jag sluta rabbla upp symtom. Ni förstår grejen, det är inte så himla skoj just nu helt enkelt. Men det blir nog snart bättre, hejaheja magen! 
 
over and out
f
 
Här är jag tillsammans med världens bästa föräldrar! Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar dem. Trots att de befinner sig 30mil bort så är det ändå nära. De finns alltid där när jag behöver det. Om en vecka får jag krama om dem båda två och jag längtar så! 
 
 
Hejhopp i galoschen som min mamma brukar säga. Jag har nu avklarat 2/3 praktikdagar på kärnhuset i Halmstad. Jag kan säga att numera kan jag faktiskt tänka mig att jobba med dyslexiutredningar, helst på kärnhuset haha! Det är en superfräsig byggnad med massor av professioner under samma tak. Min handledare är fantastisk och jag trivs som fisken i vattnet. Som pricken över i:et så bor jag hemma hos min bästaste moster och morbror under dessa dagar. Jag blir bortskämd med god mat, får gosa med katten mackan och sover i Louises übersköna säng! Det kan inte bli myxket bättre! På tal om lojsen så åker jag mot Götlaborg och henne imorgon. Det ska bli så himla kul och mysigt! Ska tillåta mig att släppa plugget för två dagar och bara ha kusinmys för hela slanten! Myspys indeed. 

Nu kallar sängen. Imorgon ringer klockan tidigt då min köra moster ska mot USA och har ett tåg att passa! 

Over and out

Jag hittade denna bild på #crohnsjourney och tycker det är rätt sjukt att se hur mycket denna sjukdom kan förklara. Den syns inte på utsidan för fem öre men känns på så många ställen på insidan. Man kan se glad och förvånadsvis pigg ut trots att magen gör ont, det är lätt att koppla på ett ansträngt leende som kanske gör att man inte ser lika dålig ut som man faktiskt känner sig. Nu de senaste dagarna har mina leder typ hatat mig. Kylan är inte snäll mot värken. Det blir alltid sämre på hösten. Tack för badkaret säger jag bara & varmvatten! 

Jag har haft ont i mina leder under en himla massa år och så länge jag kan minnas har jag haft problem med stora, onda blåsor i munnen med jämna mellanrum= hej crohns. Fastän att det är segt att ha ont och att det tar väldigt mycket onödig energi så är jag så himla glad över att ha en förklaring på allt. En diagnos som förklarar och får pusselbitar att falla på plats. Det är "crohns awerness month" denna månad och jag kände att jag ville dela med mig av något. För det är inte bara en "toalettdiagnos" det är inte bara magont utan så mycket mer. Den där sjukliga tröttheten som kommer över mig ibland kan tydligen också förklaras med diagnosen. 

Det värsta är att det finns inget botemedel mot crohns eller någon annan utav diagnoserna som faller inom "IBD" diagnosen, Irritable bowel disease. Det är en ond, autoimmun sjukdom som faktiskt gör så att folk dör. Nu har jag turen att ha en snäll variant och svarade bra på kortisonet. Tyvärr har inte alla den turen utan de testar allt möjligt utan framgång. Så jag tycker det är otroligt viktigt att stötta forskning kring IBD-diagnoser så att de kan hotta någon typ av botemedel mer än att operera bort halva maginnehållet på folk. 

Hejaheja forskare! 
Sprida kunskap & information är ett steg på vägen. Crohns awerness month is ON!! 

Over and out
f