efeia

Efter förra inlägget som var av det mindre trevliga slaget så kommer nu ett glatt. SOMMARLOOOV SOLEN LYSER SKÖNT, SOMMARLOV GRÄSET ÄR SÅ GRÖNT!!!! Godkänd projektplan och alla tentor avklarade, vilken känsla! Nu är det skånetour på måndag som gäller sen på onsdag är det hemfärd och tre månaders vila/ jobb på OKG som gäller.
Sjukt trist att lämna alla finafina bästiga vänner här. På samma sätt som det ska bli helt underbart att få vara hemma hos världens bästa familj och måsets alla
braiga människor!!

Dagen har bestått av redovisning och utrserveringshäng med otroligt bästiga människor! Mat på V.e.s.p.a med ligan och sen massa tjejsnack hos Johanna. Kramakrama och ångest i magen av att säga hejdå. Men vi ses ju faktiskt snart igen. Sommaren innehåller många helger och sen woops så är vi här igen!

Jag älskar Lund och är så otroligt glad för min fina lilla familj av bästiga människor här nere. De är mina klippor. Ni är så otroligt bra Lundaligan!!!!!
Sentimentalt värre här nu kan jag lova.

Menmen nu ska jag krama och pussa på pojkvännen som faktiskt har varit på intervju i Örebro idag! Hejaheja honom.

Over and out
f

Nu är jag trött på dumma, äckliga, dödliga sjukdomar!! Jag vill inte förlora fler människor som står mig nära. Detta är sjunde personen på alldeles för kort tid. En person som även hon hade mångamånga år kvar. Dock kom det en diagnos i vägen. En diagnos som inget botemedel i världen kan fixa, det är bara en utgång. Så otroligt orättvist. På något vänster visste man tyvärr hur hemskt det än låter att denna dagen skulle komma, men varför just idag? Varför nu? Det finns väl egentligen aldrig någon rätt tid. Jag vet i alla fall att du inte längre har ont. Finns det ett Nangijala så är du där. Hos farfar, Gerd och dina nära. Du kan säkert prata och skratta igen. Dansa, sjunga och le. Det är vad jag hoppas på.

Ikväll går mina tankar till min finafina farbror och kusiner.

Det är sant, Eslöv har blivit utnämnd till Sveriges tråkigaste stad. Här sitter jag och väntar på ett sent pågatåg. Försökte få lite medkänsla ifrån Joel men han bara skrattade. Det råkar nämligen vara 25grader och strålande sol i fina Skåneland idag så han tyckte inte att jag fick klaga. Sant så sant. Har haft praktik och sista terapitillfället med världens goaste lilla kille, känns trist. Men en halvdag är det kvar sen är barnårets praktik gjord! Snart väntar häng i solen och ikväll ska vi slå klackarna i taket och dansa till discoteca yugostyle!! Så jäkla bra!

Nu kommer tåget.
Over and out
F

Den där känslan av att bli fri. Att bli av med något som har legat i bakgrunden och gnagt i lite drygt ett år, den känslan är så fantastiskt bra kan jag meddela! Nu är alla poängen inne i ladok och jag kan släppa stenen i magen. Fonetiken är klar, finito! Omtentan gick kalasbra och lyckan är total.

Idag har Johanna och jag varit på afasi-auskultation. Superintressant! Fy fasen vad språk är komplext. Att tappa förmågan att forma ord. Att tappa ett tal som en gång varit helt och fungerande. Att varje bokstav måste pressas fram, när tungan och muskler inte samarbetar med hjärnan. Att bli helt slut i hjärnan efter en halvtimmas träning. Sådär slut så att man inte orkar mer och bara vill sova. Det är otroligt svårt att sätta sig in i dessa människors kamp. Kampen rom att få kontroll över sin egna kropp och sina egna tankar. Förvärvade hjärnskador är en kamp. Men som de kämpar! Tar i från tårna så att hela kroppen spänns. Att producera ett /s/ är lika ansträngande som att lyfta tunga vikter. Att hitta ordet "hammare" som man så väl vet att man kan men man lyckas inte få fram det. Att inte veta vad som är i eller på något. Att bara kunna uttrycka sig i korta enkla ettords-meningar. Man tar tyvärr mycket för givet här i livet. En av de sakerna är nog tyvärr ofta förmågan att kommunicera. Att kunna säga hej till den man möter är för oss en självklarhet medan det är en kamp för andra. Det är något jag verkligen har lärt mig detta året, att aldrig ta talet eller förmågan att kommunicera för givet. För det kan försvinna så otroligt fort. På ett ögonblick kan allt du någonsin lärt dig försvinna och du är tillbaka på ruta ett. Ofta går det framåt, sakta sakta, med hjälp. Men ibland är det också tyvärr stopp. Hur säger man det till någon? Att de aldrig kommer kunna tala i meningar igen...Man ska dock aldrig säga aldrig, för det finns alltid undantag. Dessa fantastiska undantag som får en att hoppas och inse att ingenting är omöjligt!!

Jag är så otroligt glad över val av utbildning. Att kunna hjälpa människor att återfå eller skapa sig ett tal eller förmågan att kommunicera känns rätt livsviktigt om jag får säga det själv. Heja logopedin!! Sen är den där biten med ät och svälj även rätt livsviktig och det är vi ,(ska vi bli), hejare på!!

Nu ska jag promenixa i solen! Det är sommar i Lund!
Over and out
f

Det där med att ha hemma på olika ställen var något jag innan kunde tycka var lite jobbigt. Men idag är jag bara så himla glad över de platser jag kan kalla hemma, eller de platser jag trivs bäst på. Vare sig det är i min etta i Lund, i extrasängen i Ramlösa eller hemma i Mönsterås. Det handlar om att känna sig trygg och hemma. Home is where the heart is så att säga. Men hemhemma är alltid hos familjen på världens bästa hästkrokiga väg. Det är pappas skämt och Simons snabba kommentarer, mammas skratt och sen den där härliga känslan av att bara få vara. Inga måsten eller plikter utan bara lugn och ro.

Ikväll har vi firat världens bästa lillebror. Jag älskar min familj så himla mycket, de är de absolut bästa personerna jag vet i hela vida världen och vi har så himla kul ihop! Det är något jag är otroligt tacksam över.
Under kvällens gång kikade grannarna in och det slutade med skratt och prat i uterummet tillsammans med familjen Karlsson + Pierre. Så mycket knasigt vi har varit med om tillsammans under alla år. Bara det att pappa hade med Tove i sitt tal om mig på min student säger väl det mesta. Så ikväll har varit en såndär extraperfekt kväll med mycket skratt och roliga minnen. Därför blir det nu sömn för att ladda batterierna inför släktkalaset imorgon!

Over and out
f

Imorgon fyller världens bästa lillebror år. Han fyller hela tjugo år och lämnar därmed tonåren. Det är visserligen inte mer än tre år mellan oss men han är trots allt min lillebror och tiden går så fort. Det är ren och skär syskonkärlek med allt vad det innebär, gråt, skratt och skrik. Vi har slagits, skrattat och som sagt gråtit ihop så många gånger. Visst kan man bli förbannad på varandra fortfarande men för det mesta är det bara skratt och prat. Han är nog den mest snabbtänkta människan jag vet och han har alltid svar på tal. Fantasi har han så det både räcker och blir över, han är med andra ord en mästare på att luras och skoja. Kort sagt är han en av de bästa jag vet och utan honom vore jag inte hel. Nu sitter jag på tåget hem för imorgon ska vi sjunga "ja må han leva" och på lördag blir det kalas.

Nu ska jag återgå till att läsa "Major Pettigrews sista chans". Har rullat in i Småland och är halvvägs hem.

Over and out
f

Nu väntar jag på att sjukvårdsupplysningen ska ringa upp. Efter mycket diskuterande med mamma så kom vi fram till att den lilla mängd ost jag ätit inte kan göra mig såhär sjuk...kuuuuul..Hatar att undersökas för blindtarmen. Gillar inte när de ska trycka på min mage, för den gör ju ont. Bläbläblä.

Jaja time will tell.
Over and out
F

Blev ingen superrolig dag i Malmö för mig då natten har spenderats i kramper och sjuuukt jäkla ont i magen. Pissmage är vad den är. Kommer typ inte ur sängen heller, eller det tar mig cirka tio minuter att gå från liggande till stående. Inget att föredra alltså. Allt detta för litelitelitelite ost på fajitasen, får inte riktigt ihop det. Men den kände väl för att vara dum helt enkelt. Lustigt det där att vissa veckor kan jag äta ost utan att märka av det alls medan andra blir det tydligen såhär. Huh.

Jaja nu ska jag sluta vara bitter och sova lite. Det blev inte mycket sömn i natt nämligeeeeeen....Hatar mjölkproteinallergi.

over and out
f.

Hejhopp i galoschen!

Ligger redan nerbäddad i min supersköna säng och ska nog snart sova tänkte jag. Är helt slut i kropp och knopp efter två intensiva dagar. I måndags var det tentaskrivande + föreläsningar + hemmamys och middag med Joel. Sen var det ju Valborg igår. I Lund är detta något man firar med dunder och brak. Efter lite sovmorgon så åkte jag mot stadsparken och mötte upp ett fint gäng som redan var på plats. 27000 (? tror jag) andra människor hade samma plan så festen var i fullgång redan vid 10 på morgonen. Dagen flöt på med solstunder och skönt väder för att ibland bytas till lite kyligare vindar och blåst, men inget regn kom i alla fall så jag är helnöjd! Mest var det faktiskt solsken så man fick lite färg på nosen, superfint! När kvällen kom så blev det grill och fint häng hemma hos Linnea och Rickard med massa folk. Efter det blev det besök hos en kompis till Joel, muy trevligt! Dock är baksidan med att dricka en heeeel dag att man blir bakis lite sådär på kvällen..Menmen kul hade jag i alla fall och är supernöjd med dagen! Dock så saknades ju vissa braiga människor, men vi får fira ihop snart istället.

Denna dagen har spenderats på Vildanden. Först lååång sovmorgon med nya game of thrones avsnittet, så bra! Eftermiddagen spenderades hos Linnea och Rickard med lite sol och prat. Man måste ju utnyttja sina kompisar med uteplats nu när solen skiner mest hela dagarna. Vi orkade inte ta oss in till stan, lite dåligt, men såg på studentsångarna på tv istället. Funkade fint det med kan jag meddela. Det har varit en lat dag som mest har spenderats i slött läge så att säga. MEN så skönt.

Imorgon väntar en heldag inne på Malmö sjukhus. Vi ska få träffa plastkirurger, läkare, ortodontister, tandläkare, sjuksköterskor, logopeder och säkert någon annan yrkeskategori som jag glömt..I alla fall ska vi träffa de som ingår i Läpp-käk-gom-teamet inne på sjukhuset. SÅ KUL!!! Så nu är det sova som gäller för klockan ringer tidigt imorgon.

over and out
f.

Ska även tillägga att Saras katt Olle kan vara den roligaste jag vet.