Jag måste bara skriva ett inlägg om en sak som hände förra veckan. Mamma, pappa och jag satt en kväll framför tvn. Rätt som det är plingar det till i mammas telefon. Hon tar upp mobilen och säger högt "jahaa" vilket får mig att bli nyfiken. Ni som känner mig väl vet ju hur nyfiken jag kan bli, så ni kan ju förstå irritationen som uppstår när mamma inte vill säga vem det är ifrån. Hon säger bara "nä, det var något gammalt som kom" men fortsätter samtidigt skriva. Vilket gjorde mig sur som ett bi haha. Till råga på allt så såg hon så otroligt pillemarisk ut när hon satt med mobilen = jättenyfiken. Jag fick dock inget svar på vad det var. Några dagar senare kommer hon (mamma) ut till mig på altanen med ett paket i handen. Hon säger, samtidigt som hon räcker fram det, "här har du anledningen till varför jag var så lustig med smsandet häromkvällen". Pling, så föll polletten ned. I paketet låg världens finaste kort, blödig som jag är tjöt jag såklart när jag läste det, och även en söt liten present. Johanna Pihl! Finastefinaste vännen och bästa grannen, som jag saknar dig!! Vill bara säga det så att du vet, och tusen tack igen! :)
Helgen har varit sådär alldeles förträffligt jättebra. Vill helst stanna kvar i bubblan med kompishäng, sol och skratt, men imorgon väntar jobb. Dock endast två dagar så jag ska inte klaga. Sen kommer två av de bästa jag vet hit, lyxigt värre. Det är pojkvännen och kusinen som kommer på besök för några dagar. Tillsammans ska vi gå och skråla i kapp med fina Håkan Hellström som uppträder i Borgholms-slottsruin på torsdag.
Sist men inte minst vill jag bara skriva att jag saknar min rosévinsdrickande vän och partner in crime. Det går inte att beskriva hur märkligt det är att bara åka ifrån ett liv och kliva in i ett annat. Jag älskar tiden hemma men saknar samtidigt allt det som inte är här. Den bästa utav världar hade sett ut på det viset att jag hade haft absolut max fem minuters gångavstånd till alla jag tycker om och vill träffa. Tyvärr är det ju icke så, men man måste ju få drömma. Vilket jag nu ska göra då det är dags att släcka för natten. Till råga på allt har jag fått den där förbaskade severus-snape-HarryPotter-DUMBLEDORE-melodin på hjärnan...Mimmi och Lisa vet vilken jag menar..jisses.
Over and out
f
JAG HAR SÅ TRÅKIGT.
Ifrån norr till söder, cirkus 100mil ska avverkas via tåg. Jag önskar att jag kunde fånga känslan på bild, alla de tusen intryck och fantastiska vyer som finns här uppe. Foton gör det inte rättvisa och hur man än bär sig åt så blir inget lika vackert som verkligheten. Igår åkte vi över bergen i solnedgång, himmeln färgade älven rosa, gul och orange. Det är som att man blir mållös, för inga ord i världen skulle kunna beskriva det jag såg just då. Toppar, dalar och vatten i världens alla färger. Jag säger det igen, för kanske hundrade gången, vi måste resa
mer i vårt avlånga lilla vackra land.
Igår satt vi vid foten av ett berg och lyssnade på fantastiska Helen Sjöholm. Hon sjöng rakt in i hjärtat och varje liten cell i hela kroppen reagerade. Det är häftigt hur sång kan röra en på ett sätt så lite annat klarar av att göra.
Jag vill allt annat än åka hemåt just nu. Tyvärr väntar jobb imorgon. Jag måste trist nog kliva ut ur drömmen och in i verkligheten. Som tur är får jag träffa bästa Emmy en snabbis i Sthlm innan X2000 tar mig vidare mot Småland.
Over and out
F
Inatt började det igen, smärtan från helvetet. Magen var i uppror och efter en hel del kallsvetsattacker/svimningar så blev det sjukvårdsrådgivningen, även att jag vet vad det är. Världens bästa pappa tog ledigt och körde in mig till akuten. Där spenderade vi endast två timmar (hallelujah om man jämför med de tio timmar Joel och jag satt i Lund). Massa tryck och kläm på magen, prover hit och dit. Fick sedan välja om jag ville bli inlagd eller åka hem och avvakta...självklart vill man hem. Så nu väntar jag med spänning, vad händer denna gången?! Spricka eller inte spricka, det är frågan. Blir till att åka in imorgon för att ta nya prover om blindisen inte bestämmer sig för att explodera under dagen här vill säga.. Förstår verkligen att de inte vill operera om det inte är sprickfärdigt, men jag kan ju inte ha det såhär heller. Tantgång, kramper, ont och feber varannan månad bara för att blindtarmen retas. Jaja time will tell helt enkelt. Nu vet ni vad jag har styrt med hela förmiddagen!
Nu sovasovasova och mentalt försöka bota blindisen.
Over and out
f