Nu sitter jag uppkrupen i ena soffan i vardagsrummet hemma hos familjen. Mamma stökar runt med dammsugaren, för det är ju såååå stökigt (not). Jag har ätit årets första lussebulle (MUMMA) och kört papi till ett julbord. Lillebror sitter i fåtöljen bredvid och det känns så himla bra att bara få vara hemma. På tisdag är det julafton och det ska bli så otroligt mysigt med kusinmys och massa god mat. Nu ska jag fortsätta med att plöja julgodisrecept, för här ska det kokas kola (HAHA skrev kåla). Min hjärna har nu officielt tagit jullov, hej och hå så det kan gå. Imorgon ska jag rulla köttbullisar med min käre far hela dagen lång, eller i alla fall halva, det ska bli himla fint. 
 
Nehe nu är det recept som gäller!
over and out
f. 
En bild på kusinerna/syskonen Anderssons och Bremanders ifrån förra julen. I år är dock Hanna och reser runt i diverse exotiska länder (fuskigt värre) medan vi andra håller ställningarna framför Kalle Anka hehe. 
 
 
 
Att få andas lite norrländsk luft i Kramfors var precis vad jag behövde,  att få pausa ifrån allt och bara vara. Tillsammans med världens bästa kille som jag tycker så otroligt mycket om. Att få busa, leka och kolla på tecknad film med Stina, Joels lillasyster, lockade fram det där som jag har saknat. Att få släppa allt och bara vara helt enkelt. Inga måsten och inga krav, utan bara vara sig själv för det är det enda som är viktigt. Att vara sig själv.

Den där ovana och lustiga känslan av att kropp och knopp inte mår som de ska må ligger dock fortfarande och gnager. Men jag är så lycklig att jag har känt mig som mig själv precis hela helgen. Det låter kanske märkligt men det var faktiskt ett tag sedan jag gjorde det. Nu ställer jag om siktet och ser fram emot torsdag för då får jag åka hem till Mönsterås och världens bästa familj. Bara tre dagar kvar sen är det faktiskt juluppehåll. Bara det är helt sjukt. Vi har faktiskt tagit oss igenom hela hösten och det känns som att den endast har bestått några få veckor. För nu är det jul igen. 

Nu ska jag kika lite på snön som ligger fint utanför tågfönstret. Det gäller att njuta av den vackra svenska vintern för i Skåne och Småland lär det vara mer grått än vitt tyvärr. 

Over and out
f
Att ett provresultat som är superbra kan få så många negativa följder. En nedåtgående viktkurva och en personlighet som har fått sig en rejäl törn. Jag känner inte igen mig själv längre och även andra har börjat märka av det. Det har tagit stopp och jag orkar inte mer. Jag är så jäkla trött på denna skit nu så att jag skulle kunna lägga mig ner och skrika, fast det gör jag ju inte såklart. 
 
Fasaden har börjat spricka och jag orkar inte längre ljuga om att allt är bra. För det är långt ifrån bra just nu om jag ska vara ärlig. Jag hatar att inte känna mig glad, ledsen eller ja vad som helst. Det är så långt ifrån den personen jag är som man kan komma. Jag ska vara glad, jag är den där sprudlande lyckliga tjejen, det har jag alltid varit. Nu är jag ingeting, jag är som ett tomt skal och drar på det där leendet på rätt ställen även om det inte känns på insidan. Det är läskigt. Jag hatar att min mage gör som den gör och är i vägen mest hela tiden. Jag hatar att det är obalans i hela kroppen och att min knopp blir lidande av det. 
 
Det hade varit så himla skönt att bara få höra "Såhär är det och det är därför du mår som du gör!". Tack och bock hade jag sagt då och faktiskt kunnat tänka mig vara en glad glutenintolerant person. För det hade betytt att jag skulle kunna göra något åt skiten. Men icke, allt ser än så länge bra ut. Det är ju bra såklart. Nu återstår nästa undersökning och så får vi se. Time will tell helt enkelt.
 
Nu ska jag äta potatismos och kokt korv, MUMS! 
over and out
f. 
 
Hej vad ni är bra och jag saknar er allihopa. Jag har en sådan tur att jag har fått ha dessa människor i mitt liv under en så lång tid. Det är dem jag vuxit upp tillsammans med. Vi har skrattat, gråtit, lekt, bråkat, tjurat, dansat, flamsat, stressat, rest och fortfarande håller vi ihop. Det är något väldigt speciellt och jag känner mig otroligt lyckligt lottad. Tänk att jag får ha dessa fina människor i mitt liv. I fredags pratade jag med Tovalova, igår med Saris och idag har jag skypat med Moltaz som befinner sig på andra sidan Atlanten i ett soligt LA. Jag har har även pratat med Jossen och avslutat kvällen med Bexen i örat. Trots det att vi inte bor i samma stad eller ses varje dag så är banden lika starka. Det är något jag är så otroligt glad över! Jag har turen att ha världens bästa barndomsvänner som fortfarande alltid finns där. Snart är det jul vilket innebär att jag kommer få träffa de flesta och jag längtar så himla mycket! 

Nu ska jag sova. Klockan är alldeles för sen men så kan det bli när man har en mage som är ond. Godnatt 

Over and out 
f
Dagens ord: En zenkerdivertikel. 
Sug på den karamellen. Det är alltså en utbuktning av Esophagus = matstrupen. Idag har Mimmi och jag fått se en sådan live på sväljröntgen i Malmö. Så jäkla intressant. Om jag får önska, vilket jag bestämmer att jag får, så önskar jag mig den logopedtjänsten. Tack på förhand. 
Drömmen att få utreda sväljning alla dagar hela veckan. Det är, om ni inte har missat det, min dröm just nu. 

Ville bara berätta detta för er, och även att det är stormigt i skåneland ikväll. Det väntas snö imorgon, det ska bli spännande att se hur tågen går. 
Godnatt
over and out