sju-mila-klivs-stövlar
ja, tack.
Overklighetskänsla. Den där känslan som inte riktigt går att greppa eller ta i men som finns där. Den ligger som ett tjockt täcke, inget vidare skönt täcke utan mer hård och jobbigt. Det känns som att gårdagen aldrig hände. Rättare sagt, det känns som att de där två samtalen aldrig ägde rum. Önsketänkande. Tänk om. Man känner sig plötsligt fånig och dum som oroar sig för småsaker. Visserligen hör väl oroandet till själva livet. Däremot borde man inte slösa energi på onödiga saker utan verkligen försöka njuta av varje dag. Jag saknar den där fina killen som stod stilla medan jag snurrade igår. Så otroligt bra och fin på alla sätt och vis. Efter andra samtalet hände något. Allt blev lite mer grått och det snurrade som aldrig förr. Då stod han där. Han den där trygga och braiga personen. Jag ville inte släppa taget och gå på tåget. Det var så tryggt och fint att få stå med honom, långt bort ifrån allt annat. Men jag gick på tåget. Minns inte riktigt resan. Lustigt egentligen men något brast. Det är så orättvist att vissa människor inte kan få leva. De där som borde få bli gamla och grå. De borde inte få lämna familj och vänner/kärlekar bakom sig. De borde få vara där hela tiden och må bra. Igår var på något sätt droppen. Det rann över. För många fina människor har försvunnit bort de senaste två åren. Så fruktansvärt tråkigt och overkligt. Jag tänker på de som var med och de som såg saker som inga människor ska få behöva se någonsin.
Johan satte ord på stämningen idag vid frukosten här på OKG, det är så mycket tankar. det är fullt uppe i huvudet och det bara snurrar. man vet varken ut eller in. hjärnan går på högvarv hela tiden och man kan inte riktigt bestämma sig för hur det känns. Det är så sant. Det är som att alla går i ett töcken. Det där tjocka täcket har bäddat in oss allihopa. Det ligger där som en tyngd. En tyngd som aldrig riktigt kommer gå bort. För det som har hänt har tyvärr hänt. Det finns inget vi kan göra mer än att tänka på de som finns kvar.
Så jag tänker på alla de otroligt fina människor som finns kvar i mitt liv. Vet inte hur många gånger jag sagt det men jag är så gladgladglad för alla jag har. De där bästa och oslagbara personerna. Man vet aldrig vad som händer, och det är sant. Därför tror inte jag att man kan säga sådant här för många gånger. Det finns ingen maxgräns på att säga till folk hur mycket de betyder. För ni betyder så otroligt mycket. Sådär mycket så det känns enda in i benmärgen. Kärlek.
Världens finaste helg hos finaste killen och fika med bästa vännen. Kunde inte blivit så mycket bättre. Så otroligt glad för att ha just de två en dag som denna.
Två samtal. Två för mycket. Två personer som orättvist nog inte finns längre. Två alldeles för unga människor. Tankar som snurrar och jag hatar att vara ensam på ett smockfullt tåg. Det är inte långt till att det brister, andas och bita ihop är bästa hjälpen. Helt sjukt.
Om cirkus tio minuter tänkte jag ta helg. Är helt slut i hjärnan efter tre intensiva dagar på OKG men det är så otroligt roligt att vara tillbaka. Man inser inte riktigt hur mycket man har saknat det förrän man varit borta ifrån det ett tag. Nästa vecka kommer alla killarna hit för då drar OII's revision igång. Superfun!!!!
När jag träffar folk här ute tror nästan alla att jag varit iväg på någon ny resa "Är det London du bor i nu?", "Vilket land har du besökt denna gången?".. Även om jag älskar att resa så älskar jag också att säga att jag läser till Logoped i Lund. Det känns så jekla bra att säga det, märkte idag nämligen hur jag satt och log när jag berättade om året som varit. Det är alltid skönt med ett avbrott och som sagt att få komma tillbaka till alla här, men jäklar i havet vad glad jag är för det året som gått. Jag älskar att vara hemma i sommar med alla finafina kompisar och jag älskar att jag har tre hela år kvar med mina fina nere i Lundet. Love life helt enkelt. Idag fyller en favvis år ingen mindre än finafina GLENNIE (Linnea) så grattisgrattis på henne. Truckförare och allt nu. HÄRLIGT.
Nehe nu ska jag traska bort till pappaaaa för det är dags för hemfärd och sen blir det raka vägen till LUND. Meheh så kul! Fotboll på storbildstv på stortorget direkt när jag kliver av, thumbs up!
over and out
f.
Jag och finafina Linnea som fyller hela 22 år idag.
hipphurraa!
När det vankas storkalas på hästskovägen så får man inte sitta ner många minuter. Men jag älskar det. Alla pysslar och fixar. Matmatmat och städastädastäda. Partytältet håller på att blåsa bort men alla är lika glada ändå. Jag tvättade stolar med Simons gamla vattenpistol, det gäller att vara uppfinningsrik. Mamma har gjort cirka hundra smörgåstårtor (med betoning på cirka). Detta är som ni vet familjen allergi så det finns en tårta för alla, med/utan ägg, med/utan mjölk, med/utan kött, med/utan gluten, med/utan fisk...osv. Sen efterrätt på det. Japp det är fullt i kylskåp och garage/matkällare. Imorgon tar lillfisen studenten och jag längtar!! Det ska bli så kulkulkul att träffa släkten + att så många fina vänner kommer. Älskar stora kalas.
Nehe nu har jag suttit för länge, ska gå
och se vad mamma hittar på...omdukning av borden igen kanske? Hah.
Over and out
F
Så sjukt sinnes jäkla BRA var det ikväll.
Ligger utslagen på soffan i matkoma. Jag har blivit en hejare på matlagning och har stått för nästan alla måltider hemma den senaste veckan, lite stolt. Ikväll blir det vallen och loooooptrooop som sagt. Tillsammans med tre finfina tjejor. Skojskoj!!
Nu ska jag blunda en sekund.
Over and out
F
Lustigt vad man kan sakna vissa människor. Fina ligan. Måste ses snart känner jag. En vecka har snart gått och saknar er massor redan. Hur ska detta gå?? Saknar den där fina killen med. Jisses. Mycket här med saknad. Ett glas rödvin och jag blir sentimental.